Starka utbrott

[fruforesti]

Hej!

Jag känner att jag verkligen behöver lite vägledning.

Nyligen har min lilla unge (dottern Alva pa 21 manader) haft enormt starka raseriutbrott när hon blivit nekad att göra vissa saker.
Utbrotten har varit langdragna och sa känslosamma att hon rullar fram och tillbaka pa golvet medan hon utstöter skrin och tararna sprutar ur ögonen.

Hon är da helt oemottaglig för beröring eller att man försöker prata med henne.

Ett exempel:

Vid ett tillfälle för nagra veckor sedan tittade jag och Alva pa ett avsnitt av Alfons Aberg tillsammans. Detta var första gangen Alva sag pa film. Sedan var det inte mer med det.

Men sa i förrgar letade hennes far efter en pärm som lag i samma skap som Alfons-fodralen och sa kom Alva ihag Alfons-figuren och tog fram fodralet och bar fram det till tv:en.
Vi bestämde oss för att lata henne titta.

Och efter det har det blivit en Alfons-feber.

Alva ber om Alfons sa fort vi är inomhus och hon ser tv:en.
Först tänkte vi att vi inte ville göra tv:en till nagot speciellt, och har tillatit att hon ser pa det när hon önskar sa länge det inte krockar med nagot annat.

Men sa igar krockade det med middagen och till exemplet:

När Alva nekades tillgang till Alfons sa brast hon ut i stora tjut och rullningar.
Jag sa att vi skulle äta nu och att hon kunde titta pa Alfons efter middagen. Men först ska vi äta.
Alva lyssnar medan jag pratar men fortsätter sedan att illtjuta och rulla runt.

Alvas far bär henne sedan till sin stol och hon vägrar sätta i benen och skriker och krumbuktar överkroppen och hela kroppen och fadern lägger ner henne pa golvet igen.

Vi gar till slut och sätter oss och säger att vi äter nu.

Barnet fortsätter skrika och rulla.

Till slut efter maltidens slut (en middag med andan i halsen pa 5 minuter) sa sätter jag mig bredvid henne och da kryper hon upp i min famn och sedan vi oss vid bordet och hon äter lite mat och sedan är det läggdags.

Men jag kände att nagot gick väldigt fel under utbrottet och att vi vuxna inte alls visste hur vi skulle reagera och vad vi skulle göra. Vi kände oss verkligen helt handfallna.
Skulle vi tvingat henne att sätta sig tillsammans med oss fastän hon förmodligen skulle suttit och skrikit sig middagen igenom (vilket hon ju gjorde ända förvisso fast pa golvet)?

Vart gick det fel??
Ska vi begränsa Alfons-tittande till vissa tider sa att det inte är en fraga om när?

PUH.
Och tacksam för svar!
#-o

[annica72]

Vid sådana där utbrott under förtrotsen sätter jag mig ca 1 meter ifrån dottern utan att titta på henne. Jag sysslar med något annat, som att plocka med innehållet i en väska. Jag håller koll på när hennes skrik går från argt till ledset. När hon är ledsen är hon redo att tröstas och jag tar upp henne i famnen, tröstar och sedan avleder med något intressant så att humöret svänger uppåt.

Vi har gjort på samma sätt med äldre dottern när hon var i förtrotsen och jag vet att rådet kom från antingen BB eller det här forumet.

Det handlar här inte om riktig trots, som ska mötas med bestämt motstånd, utan om frustration när omvärlden inte lyder barnets vilja.

[annica72]

Javisst ja, angående Alfons-tittandet hade första dottern en liknande kärlek till Bamse när hon var liten. Så fort hon var lite ledsen eller trött ville hon titta på Pippi. Vi "avgiftade" henne under några dagar genom att säga väldigt beklagande att TV:n var trasig... 8)

Efter det kunde vi bemöta frågan om TV med "Javisst, det ska vi se när vi borstar tänderna ikväll!"

Hos oss måste vi begränsa TV-tittandet. Hos en del familjer förstår jag att TV:n är på för jämnan och att barnen inte bryr sig så mycket om den. Hos oss funkar inte det, då barnen blir som klistrade till soffan.

[annica72]

Oj då, det var både Bamse och Pippi som gällde ett tag...

[fruforesti]

Tack sa varmt för dina svar.
Precis vad jag sökte, nu känner jag mig trygg i situationen igen!
Urskönt. \:D/

Precis vad vi behövde.

Nu är det inga bekymmer. Alva känner att vi är stabila igen.
Och Alfons-febern har kommit i balans genom lite munter reglering.

TACK!

[fruforesti]

Och :

tyckte väldigt mycket om detta att du gjorde tydligt att det inte var fraga om trots som skulle bemötas med bestämt motstand utan förtrots-frustration.
Och alla dina exempel gav stor hjälp till det kreativa registret inombords om hur bemöta den lillas önskningar utan att framkalla frustrationen.

:thumbsup: