Ja, det lät ju hur enkelt som helst!
Har verkligen gjort mitt bästa för att få min vilda femåriga dotter att sluta med tummen. Har pratat om att hon blivit stor och inte behöver tummen längre. Har förklarat att det inte är bra för tänderna och tummen när man suger. Har köpt "stopp och väx" och smort på, men hon bara smyger upp och tvättar bort det, eller hittar flaskan och häller ut medlet. Eller gråter och är otröstlig och ligger vaken i timtal. Det finns heller ingen snuttefilt att ge bort som förknippas med sugandet .
Eftersom hon har så svårt att komma till ro på kvällarna även med tumme, orkade jag till slut inte försöka längre (det var dessutom en väldigt pressad situation just då för mig med studier och arbetsliv). Jag tänkte då att vi kanske först måste få själva insomnandet att fungera innan vi tar bort den "trygga" tummen.
Jag kurade henne på egen hand vid ett års ålder och sedan dess har hon i regel sovit gott om nätterna. Men under senaste året har just kvällarna blivit ett rent helvete. Speciellt i samspel med de andra syskonen (4 resp 8 år) som sover i samma rum. Storebror blir rosenrasande på mellansyster som hela tiden tjafsar, sjunger, retas, knackar, springer upp och gör allt för att störa alla. Lillasyster somnar oftast ifrån det hela ganska snabbt men kan ibland vara riktigt dryg hon också genom att komma trippande gång på gång för att hon "vill inte sova". Ibland slutar det med att storebror får lägga sig i ett annat rum för att han är helt förtvivlad över att han inte får somna i fred.
På dagarna är vår femåring också energisk och utforskande, gör fler hyss om dagen än Emil, Madicken och Pippi tillsammans. Härom kvällen satt hon plötsligt uppflugen i ett öppet fönster på andra våningen, på huk och på tå, utan att hålla i sig! "Jag ville se på utsikten!" förklarade hon sedan. Jag blev riktigt chockad, grät en lång stund och förklarade hur farligt det är och vad som kan hända...
Nästa dag tog hon en kniv och skar ett hål i skyddsnätet på studsmattan som hon fick i 4-årspresent. Nytt utbrott och förtvivlan hos mor. Hon började också gråta och sa "Jag kunde inte låta bli... Jag ville göra öga-öga-näsa-mun..." Hjälp vad jag kände igen mig i henne då! Plötsligt mindes jag hur jag som kanske 6-åring gjorde hål i innertaket på min morbrors bil med ett paraply, av precis samma anledning. Öga-öga-näsa-mun... Tänkte inte på att någon kunde tycka att det inte var så fint med en glad gubbe i biltaket...
Och hur många gånger hon rymt till grannarna, cyklat utan hjälm, provat storebrors rullskridskor utan hjälp, stulit godsaker ur skafferiet, ritat på kroppen och inredningen, klippt håret själv... går inte att räkna.
Behöver hon mer social delaktighet, tydliga arbetsuppgifter på ett schema på väggen? Striktare rutiner vid läggning? Behöver hon förberedas på vad som kommer varje kväll? Kan reaktionerna bero på att jag varit väldigt pressad, stresskänslig och på gränsen till utmattningsdepression denna vinter och vår? Allt är ju alltid föräldrarnas (särskilt mammans) fel, det har man ju fått lära sig... :-/ Så, låt höra, vad gör jag för FEL? För något fel måste jag ju göra när min femåriga dotter spottar mig i ansiktet för att jag bär tillbaka henne till sängen. (Det hände en gång, första natten vi skulle sova över hos mina föräldrar i sommar och jag bröt ihop som vanligt.) "Bryt ihop och kom igen!" Oh yes... Jag tänker inte ge mig förrän mina barn somnar lugnt och harmoniskt på kvällarna! Det SKA GÅ! Om jag så ska bygga var sitt rum åt dem (även om Anna påstår att det inte ska behövas)... Varför har inte små trollungar svansar som man kan binda fast dem i? Allt var så praktiskt innan de tog sig ur spjälsängen...
Snälla, hjälp!
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:thumbsup: