husdjur

[ankus]

Hej !
Jag är en ensamstående mor m två söner som är snart 4 resp. 6 år gamla. 4-åringen är den lugna, försiktiga, ordningssamma typen och 6-åringen den aktiva, sociala typen. De är så olika, men ändå så härliga var o en på sitt sätt o jag håller dem så kär .
Jag som mamma har dock ett stort problem är en Vän av ordning människa, som är väldigt snabb på att inte tänka efter innan o dessutom lägga näsan i blöt. Jag tycker det är svårt men jobbar på det .Jag har barnaboken o läst enhel del här på forumet och lär mig förhålla mig på ett helt nytt sätt, helt annorlunda än jag växte upp m, tycker det är så himla bra

Nu till min undran. I ett svagt ögonblick lovade jag min 6-åring att han skulle få en kanin (som han länge tjatat om) om han sparade ihop till den själv o visade att han skötte sina uppgifter. Vi kom överrens om att han skulle ta hand om den veckan han bor hos mig o jag den andra veckan då han är hos sin far. Majakanin kom till oss i december. 6-åringen är jätte duktig o ger den pellets, nytt vatten o ev. hö varje morgon, men jag måste alltid fråga o påminna ( väntar m det tills strax innan vi ska åka till försoleklassen, men han minns nästan aldrig själv)
Hur får jag honom att minnas själv o hur kan jag säga för att det inte ska låta som tjat?

Sen är det ju hans uppgift, men han tycker nog att det inte är så kul längre så nu har han börjat fråga snälla lillebror om han kan hjälpa honom som han gladeligen gör.
Vet inte hur jag ska aggera här??? Är inte tanken m egenuppgifterna att man ska göra dem själv?

Samtidigt är det ju jätte snällt av lillebror att hjälpa till. Det känns också taskigt nu efteråt att Kaninen bara är 6-åringens men tyckte 4-åringen var för liten för att ta ansvar tycker det är svårt att hitta vad han klarar av för sin ålder o storebror blir ofta så avundsjuk på att han får göra mindre e lättare uppg. Hur kan jag säga/göra där?

Likadant måste jag varje dag tjata om att han ska släppa ut den o vakta henne och sen efter vi ätit mat ge henne grönfoder. Ska han gosa m henne gör han det endast ngn minut sen har han ingen ro längre.
Hur kan jag visa honom rätt väg där?
Har någon något förslag på hur jag kan ställa allting tillrätta o få en possitiv välkommen känsla i hemmet m kaninen igen?

Vi tycker ju alla om vår Maja så himla mycket

[Susanne*]

Hej
Tror nog de flesta har en dos Vän Av Ordning att jobba bort. Tycker vi tar Luther och Jante på köpet när vi ändå håller på.

Ja...små raringar är för små för att förväntas ta eget ansvar och ledning behövs. De lever mycket i nuet och det är svårt för långt större barn (och vuxna) att ibland komma ihåg allt som ska göras.

Så...kanske ni ska ha ett familjemöte där du lägger fram frågan "hur ska vi komma ihåg Maja och göra det bra för Maja". Du är rådvill och tillsammans måste ni skapa en lösning. Sedan kan ju du ha en plan i bakhuvudet men ofta kommer raringarna på sakerna själva. Dessutom fiffigare än vad vi skulle gjort. I den åldern är det ofta bra med ett schema på ex. insidan av garderobsdörren som man varje morgon ska titta på. Innan de kan läsa så kan man rita. Fyll inte i bara kaninen utan också annat som ska kommas ihåg till skolan ex. Måndag - gymnastikkläder... etc. Det är en bra träning för målet är ju att lära dem HUR man gör, inte göra det åt dem.

Jag hade lagt om och gjort Maja till allas gemensamma ansvar. Presenterat det så och att alla ska ta omhand. Sedan har ni lite olika uppgifter och i egenskap av ålder har man just lite olika.

Sök också på husdjur här för tror det har skrivits en del om det tidigare men lyckas inte hitta.

Vad tror du?

Kram

[ankus]

Vet inte vart mitt nya inlägg tog vägen Tryckte på skicka men det finns inte:evil:
Får skriva om o göra ett nytt försök ikväll....

[ankus]

Hej igen!

Tusen tack för ditt svar Susanne Vilken bra ide att låta Maja bli till allas gemensamma ansvar

Det där m ett skrivet schema har jag också tänkt på men skjutit på det pga.

1. De är bägge i trotsen o jag tycker det är så svårt att få dem att göra ngt e hjälpa till. Det klarar du ju själv säger den store. Barn ska inte hjälpa till/jobba. De ska leka har han börjat säga (fd. svärmors ord, som inte alls gillat att jag tagit barnen i bruk) Vad säger man/ gör man?

2. Som jag skrev förrut blir Storebror alltid så avundsjuk på lillebror i detta fall när han har färre och/eller lättare uppgifter. Jag förstår ju själv att det är pga. åldersskillnaden men kan inte få honom att förstå det. Han är för millimeter rättvisa i allt. (Har vi fikat o han ser ngn annan få en chokladboll ska han också ha en vilket han givetvis inte får , men du förstår säkert hur jag menar) Vet inte hur jag ska få ur honom det och få honom att förstå? Hur formulerar jag mig enkelt på ett barns nivå? Blir alltid så invecklat när jag förklarar...

3. Vad klarar en snart 4-åring av? Hälla i 1 dl pellets o ställa in i buren tror jag han fixar, men fylla vattenflaskan m nytt vatten i lagom temperatur o är det för mycket begärt att det ska vara ca 300 ml? Att lyfta ur o gosa m henne blir svårt eftersom hon sprattlar så o det är stor risk att han tappar henne. Hur förklarar jag på ett bra sätt utan att skapa frustration (som jag ofta lyckas m) att han inte får lyfta men jag o storebror?

4. Hur påminner man om schemat utan att vara tjatig? När jag väcker honom på morgonen (när vi ska till förskoleklassen) är frukosten färdig (och han är väldigt matdriven) känns det inte som läge att be honom titta på schemat.

En annan undran, ska jag också vara m o dela på uppgifterna eller tycker du att det räcker m den veckan de är hos sin far? Än så länge är det jag som rengör buren. Ska även jag ha ett skrivet schema? Hur gör ni andra? kram tillbaks

[Susanne*]

Hej igen

Lite tips angående social delaktighet och frågor kring det hittar du under favoriter:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =8&t=18665

Lite tankar:
Det är lätt att skjuta på saker för trots och annat. Känns ibland som att saker ger sig med tiden. Min erfarenhet är dock att det kommer "nya tider" hela tiden och det bästa är att köra på. Annars blir det liksom inte av. Tänker jag.

Gemensamt familjemöte och därefter gemensamt beslut. Det som bestämts ska genomföras och man lutar sig lugnt på att man har delat upp uppgifter. Andan ska vara "vi klarar oss sämre utan dig" och ifrågasättande av det ska besvaras med saklighet att "vi klarar oss sämre utan dig".

Vad gäller uppgifter om kaninen så vill man ha kanin så är det det som gäller. Annars, helt sakligt, kan tyvärr inte kaninen bo hos er. Gemensamt beslut - hur ska vi ha det? Rimliga krav. En 6-åring kan inte ta fullt ansvar för en djur men kan vara delaktig på olika sätt.

Jobba med bröderna och jobba bort milimeterrättvisa. Se under syskonkapitlet där Anna skriver om det. Det är vi som skapar rättvisetänket genom en felriktad välvilja att någon inte ska bli besviken eller känna sig utanför. Man får sakligt hålla "ojdå, ibland får du en större bulle och nästa gång får din bror det. Eller jag det". Han förstår nog att han är 2 år äldre än lillebror och därmed att uppgifter är därefter samt vissa förmåner. Han går i skolan, det gör inte lillebror.

Däremot kan lillebror mycket mer än vad man tror. Han kan ta kaninen när han sitter ner. Han kan säkert också lyfta kaninen med hjälp och stöd första gångerna. Om du håller dig nära och kan stötta upp? Visa hur mycket vatten det ska vara och stötta honom på vägen. Blir det alldeles tokigt så får du rätta till det sedan. När ingen ser. Om det är viktigt. Lillebror behöver kännas sig delaktig och kunnig, för annars målar du in dig i ett hörn där han sedan inte varken kan eller vill.

På morgonen...när kan de funka? Efter frukost? Eller så kan man inte äta frukost innan kaninen fått mat. För hur skulle det gå? Ska kaninen sitta hungrig ensam ute i mörkret när vi äter - nä, han kan äta samtidigt som oss? Typ...

Hur känner du själv med schemat? Det ska ju inte vara någon prestige. Kan ni kanske göra det tillsammans? Gemensamt godmorgon till Maja? I övrigt gällande hur andra gör med social delaktighet så hoppas jag andra erfarna svarar.

Natti natti

Kram

[ankus]

Halloj!
Förstår inte vad jag gör för fel??? Mina inlägg bara försvinner. Verkar som jag loggas ur om jag tar för lång tid på mig att skriva. Kan det vara så tror du??
Synd, tyckte jag fick till det så bra. Ja, ja på det igen

Jätte bra länk om den sociala delaktigheten. Tusen tack Sussane. Har läst en hel del om det både här på forumet och i barnaboken men den här gav både endel nytt och mer inspiration.

Gemensamma familjemöten är ju kanon . Det som jag tycker är jätte jobbigt m våra är att storebror har så himla svårt att sitta still och ska pilla på allt och alla. Sen i kombination av mitt kontrollbehov och ordningssinne blir jag superstressad av honom som jag säkert överför på honom. I skolan sitter han på gaveln i matsalen och i samlingarna brevid fröken pga detta, någon gång har han legat på golvet och ändå tagit in information. Är lite bättre när vi nu vid mötena sitter i köket, istället för vardagsrummet. Men hänger på mig, mycket Har du några förslag hur vi skulle kunna få mötena lugnare?
Gemensamt beslut hur menar du då???
Hade ett schema m böcker förut. Jag hade lånat det på biblioteket och killarna skulle få välja vilka. Victor fick börja och S-bror sprang bölande därifrån och beklaga sig över att lillebror tagit den han tänkte ta och nu fanns det ingen bra kvar och det var så synd om honom. Han reagerar på detta vis dagligen och jag tycker det är fruktanssvärt jobbigt men vet inte hur jag ska komma ur det? Känns fel att gå efter honom eftersom det är han som valt att gå ifrån, men vill få honom att förstå att det är ilska han känner. Går jag efter och säger det och att han kan komma tillbaka när han är glad igen springer han bara efter gråtande o säger att jag ska trösta honom eller att minnsan är glad nu. Trösta känns helt fel., men vad säger jag?

Jag tycker inte heller 7-åringen ska ha hela ansvaret för Kaninen. Vad tror du om fördelningen?
Frukost och lunch; S-bror 3 dagar, L-bror 2 o jag 2.
Släppa ut och vakta resp. mys: S-bror 2, L-bror 2 och jag 3 dagar. Givetvis mer om de känner för det ngn dag.

Måste bara berätta vad S-bror sa i förrgår.... Lillebror hade hjälpt till m maten en dag den här veckan och s-bror fick för sig att han nu gjort det igen för att han setat i köket när jag lagade maten. Det är faktiskt orättvisst att han fått hjälpa till två ggr och jag ingen.

Stora Kramen

[ankus]

Hallå!
Vart tog du vägen Sussanne???????
Inväntar dina kloka råd..... Så jag kan räta ut de sista frågetecknena...
Sen är det nyprdning m bla. schema som gäller här hemma.

Kram

[Susanne*]

Heeej
Ups. Vi har lite olika veckor här så har inte tittat. Och sedan tog jag stortjejen och mötte våren i Rom.

Gällande surhet för man inte får som man vill så rekommenderar jag egentligen trots och pakttrådar. Det är ju samma bemötande som gäller hela tiden. Saklighet, ojdå, pakta. Det är som du skriver viktigt att pakta (tona in känslor ex. ilska) och sätta ord på det. Lika viktigt att lära hantering av känslan och en väg ut. Sedan kan du förbereda också och säga innan "idag är det lillebrors tur, och imorgon är det din tur". Fast vad menar du med schema? Kan de inte välja några böcker var kanske?

Gemensamt beslut - jag menar att under din ledning så ska de vara delaktiga i beslutet. Gärna komma med lite egna idéer och förslag som ni tillsammans funderar på. Vissa ramar kan du kan men innehållet måste få vara fritt.

Mamman kanske får utmana sitt ordningssinne... Det får vi alla med vän av ordning och alla måsten och regler. Det ÄR svårt att sitta still - speciellt om man inte är delaktig eller tycker det är tråkigt. Kan vara svårt ändå. Fråga - hur tycker du vi ska ha familjemöten? Fika under tiden? Gå ut i trädgården och sparka boll under tiden? Ja vad som helt som kan funka så ni kan kommunicera.

Oh...har dessvärre ingen aning om kaninen. Du får känna vad som verkar rimligt med jobb och genomförande. Eller så skriker vi på annan husdjursexpert här???

Raring - klart han vill jobba i köket. Du klarar ju dig sämre utan honom. Man måste inte dela på honom och heller inte milimeterrättvisa. Kan de inte jobba ihop?

Kram

[ankus]

Ciao!!! (får man väl hälsa då ni varit i Italien )

Ingen fara Sussanne, saknade dig däremot, så skönt att ha ngn att bolla sina tankar m ....
Finns det fler kloka människor som vill vara m så tas det också tacksamt emot

Hade nyordning på familjemötet idag. Vi bestämde att vi skulle ha fika under mötena o inledde m det direkt, hallongrottar, mums .
Tyvärr tycker jag stämningen förstörs av Store brors gnäll. De här är värmda för länge, blivit för mjuka o sylten är torr. Får vi bara två, fet lite. Visst kanske de var lite länge i micron (lillebrors jobb), men i mina öron tycker jag han känns otacksam o gnällig. Är ofta så här, särskilt gällande sötsaker. Jag har försökt att inte höra det. Men det känns som fel taktik, eftersom det fortsätter. Ngr förslag hur vi kommer ur det???

Mötet gick betydligt bättre m Storebror känns som jag fick honom mer delaktig än förrut , lillebror hängde m ett tag men ville avgå innan vi var klara fick ta till lite russin också Känns som han tröttnar när det är brorsan som svarar e kommer m ideer. Vi sitter så tokigt också alla tre på rad (båda vill ju sitta brevid mamma). För snällt av Mig?

Planerna för schemat tog vi men inte själva ritandet. Brukar du göra dem när barnen lagt sig e när de är m? Tycker det är svårt att få tiden att räcka till....
Tar jag mig vatten över huvudet om jag skriver det på datorn mån tro Är inget dataprofs

Så skönt att vara igång !

Buona Notte!

[chokladkaninen]

Hej!

Jag hoppar in i diskussionen ang sötsakerna: jag brukar klargöra, om det gnälls, att det är de här hallongrottorna som gäller, och duger inte de så går det bra att stå över. 8) Och det kan man tillämpa på alla små förmåner som inte uppskattas - antingen gillar vi dem och alla är glada, eller så gillar vi dem inte, och då plockar vi bara bort dem.

Enkelt och tydligt.