Julia, snart 3 månader - frågor om sömn

[Zoidy]

Hej kära föräldrar! Hittills har jag och lilla Julia bara följt BB (nästan slaviskt) men nu känner jag att jag behöver en bollplank och gärna någon/några som har varit i likannde situation och kan ge lite tips. Vi har nämligen lite problem. Eller utmaningar

Problem nummer ett: Julia som sover helst på sidan har börjat vända sig på rygg i sömnen, och då sover hon väldigt ytligt och vaknar många gånger. Hon fixar att somna om några gånger i början, men sömnen blir ytligare och ytligare och till slut är hon vaken. Inte ledsen, gråter inte, men lite missnöjd och gör sina vakenljud. Så fort jag lägger henne på sidan somnar hon om bums, men om en halvtimme ligger hon på rygg igen. Inatt fick jag vända henne tre gånger, i förrigår var jag uppe ungefär var 20:e minut mellan 2 och 6 - det håller ju inte i längden. Jag har funderat på att börja lägga henne på mage, men det är ju bara tidsfråga tills hon har lärt sig att vända sig från magläge, eller? Har någon liknande erfarenhet? Och så är jag inte säker på att hon vill sova på mage, brukar resa huvudet och ligga så tills hon blir trött och arg, och på sidan somnar hon väldigt bra.

Problem nummer två: Den senaste veckan har Julia vaknat 1-1,5 timme för tidigt på morgonen. Hon är inte ledsen, tvärtom, glad, pigg, ler, skrattar och "pratar" med lampan i taket. Jag har försökt 1) ignorera - det går sådär, efter 10-15 minuter börjar hon låta mer och mer, inte ledsen, men undrande; 2) få henne att somna om - först skrattar hon och ganska snart blir hon arg och börjar gråta och 3) tagit upp henne, låtit henne leka ensam i 20-30 minuter, sen låter hon trött och jag lägger henne att sova i 45 minuter till vilket hon gör med glädje. Men det funkar ju inte i längden...

Sen har vi detta med kvällstrassel. Julia blir superkinkig när vi lägger henne för kvällslur, det blir aldrig en timmes sömn vad vi än gör. Lägger vi henne hemma i sängen eller soffan så gråter hon ett bra tag tills hon somnar och sen sover hon bara 20-25 minuter och vaknar med gråt och det går inte at få henne att sova mer, hon varvar bara upp mer och mer. Om vi lägger henne i vagnen och går ut istället så sover hon fortfarande bara 20-25 minuter, och sen ligger hon och tittar bara.

Vårt schema ser ut så här:
"nattmål" kl.6 på morgonen, sova direkt efter 6:30 till 9:30;
upp 9:30: gymnastik på golvet
9:45-10:45: mat nr.1, umgänge, hussyslor till 11:45
11:45 - 13:45: sova ute
13:45 - 14:45: mat nr.2, umgänge, lek till 15:30
15:30 - 17:30: sova ute
17:30 - 18:30: mat nr.3, bus med pappa som har kommit hem, vara med och fixa kvällsmat, umgås till 19:30
19:30 - 20:15: kvällslur, men vi är glada om det blir åtminstone 20 minuter...
20:15: bad
20:40: mat nr.4
runt 21:45 - 22:00 somnar hon för natten

I teorin är det 15 timmar 45 minuters sömn per dygn, men vi har aldrig någonsin har kommit upp i det. Denna vecka hade vi en superbra dag med 15 timmar 15 minuters sömn, en bra dag blir i regel 14,5 timmar. Men det har hänt att hon endast har sovit 13 timmar (det upphörde när jag började lägga henne på sidan även i vagnen för dagslurar - ryggläge är verkligen inte populärt här!)

Är det någonting i schemat som ser knasigt ut?

Oj vad mycket det har blivit... Hoppas ni inte somnat på vägen

[SusanD]

Hej, välkommen till Forumet och grattis till den nya familjemedlemmen.

Problem nummer ett: Julia som sover helst på sidan har börjat vända sig på rygg i sömnen, och då sover hon väldigt ytligt och vaknar många gånger. Hon fixar att somna om några gånger i början, men sömnen blir ytligare och ytligare och till slut är hon vaken. Inte ledsen, gråter inte, men lite missnöjd och gör sina vakenljud. Så fort jag lägger henne på sidan somnar hon om bums, men om en halvtimme ligger hon på rygg igen. Inatt fick jag vända henne tre gånger, i förrigår var jag uppe ungefär var 20:e minut mellan 2 och 6 - det håller ju inte i längden. Jag har funderat på att börja lägga henne på mage, men det är ju bara tidsfråga tills hon har lärt sig att vända sig från magläge, eller? Har någon liknande erfarenhet? Och så är jag inte säker på att hon vill sova på mage, brukar resa huvudet och ligga så tills hon blir trött och arg, och på sidan somnar hon väldigt bra.

Lägg henne på mage är mitt heta tips för då sover småttingar mycket bättre. Du har väl andningslarm? Om inte så tycker jag du ska införskaffa det oavsett hur hon sover tösabiten.
Du skriver att hon gör "vakenljud" och att du går in och vänder på henne - är hon missnöjd, gråter hon eller vad innebär det. För om hon bara låter, grymtar, suckar och pustar så kan hon ju få vara ifred, kanske somnar hon om i ryggläget.
Magläget är grymt bra både när det gäller god sömn och inte minst för hjärnans utveckling. Att hon lyfter upp huvudet när hon ligger på mage får man se som bra träning, hon lägger ner det när hon är trött så det är inget som egentligen stör.

Problem nummer två: Den senaste veckan har Julia vaknat 1-1,5 timme för tidigt på morgonen. Hon är inte ledsen, tvärtom, glad, pigg, ler, skrattar och "pratar" med lampan i taket. Jag har försökt 1) ignorera - det går sådär, efter 10-15 minuter börjar hon låta mer och mer, inte ledsen, men undrande; 2) få henne att somna om - först skrattar hon och ganska snart blir hon arg och börjar gråta och 3) tagit upp henne, låtit henne leka ensam i 20-30 minuter, sen låter hon trött och jag lägger henne att sova i 45 minuter till vilket hon gör med glädje. Men det funkar ju inte i längden...

Ligger hon i vagn eller i spjälsäng? Jag föredrar att ha småttingar sovandes i vagn tills 12-tim natten sitter. Det är så lätt att vagna några drag och få till ett omsomnande utan större åthävor. Som du själv skriver så funkar det ju inte i längden att ta upp henne för lite allmän lek innan hon somnar om igen.
Om hon blir upprörd, vagna eller buffa henne tills hon är tyst och avslappnad, då kommer hon somna om på egen hand ganska snart. Ju mindre man lägger sig i desto bättre är det.

Sen har vi detta med kvällstrassel. Julia blir superkinkig när vi lägger henne för kvällslur, det blir aldrig en timmes sömn vad vi än gör. Lägger vi henne hemma i sängen eller soffan så gråter hon ett bra tag tills hon somnar och sen sover hon bara 20-25 minuter och vaknar med gråt och det går inte at få henne att sova mer, hon varvar bara upp mer och mer. Om vi lägger henne i vagnen och går ut istället så sover hon fortfarande bara 20-25 minuter, och sen ligger hon och tittar bara.

Övertrött? Lägga lite tidigare kanske, det kan räcka med en kvart.

Kram Susan

[Zoidy]

Tack så mycket, kära SusanD. Jag måste säga att jag är grymt imponerad och väldit tacksam att du, som säkert har hur mycket som helst att göra med alla dina småttingar, hinner, orkar och vill hjälpa sådana rookies som jag.

Igår kväll hängde jag ett mörkt lakan för sovrumsfönstret. Bebben var väldigt förvånad när vi väckte henne halvtio i förmiddags, hehe. Så jag hoppas att tidiga uppvaknanden var orsakade av dagsljuset. Nu har vi handlat en mörkläggningsrullgarin och satt upp den i sovrummet. Får se om hon sover lika länge imorgon också.

Lägg henne på mage är mitt heta tips för då sover småttingar mycket bättre. Du har väl andningslarm? Om inte så tycker jag du ska införskaffa det oavsett hur hon sover tösabiten.

Nu har vi handlat ett andningslarm på Blocket, ikväll ska vi introducera magläge för Julia. Jag är lite orolig för min attityd av självklarhet, eller snarare bristen på sådan, när det gäller att få henne att somna på magen. Hon kan nog varva upp hur mycket som helst om hon inte gillar detta.

Du skriver att hon gör "vakenljud" och att du går in och vänder på henne - är hon missnöjd, gråter hon eller vad innebär det. För om hon bara låter, grymtar, suckar och pustar så kan hon ju få vara ifred, kanske somnar hon om i ryggläget.

Julia somnar med napp (tyvärr, och den fajten får vi också ta snart...) och släpper den när hon har somnat. När hon vaknar upp på natten fixar hon en del uppvaknanden med sina fingrar (nej, tummen har noh inte hittat, men det går ju att suga på två-tre fingrar samtidigt ). Men ibland vaknar hon till och undrar var hennes napp är. Hon låter inte ledsen eller särskilt arg, men det blir hon så småningom om man inte ingriper... Att tvinga henne somna om på rygg har jag inte hjärta - jag vet ju att det är svårt för henne att sova så även när jag promenerar med henne i vagn. Det kan ta en timme för henne att somna så (jo då, jag har gått 7-10 kilometer om dagen innan jag kom på att lägga henne på sidan även i vagnen ).

Inatt testar vi att sova på mage. Men jag måste fråga dig, SusanD, och/eller någon annan med lite större barn: vänder de inte sig från mage till rygg så småningom, när de har lärt sig att vända? Och vad gör man i så fall?

Tack igen för alla de värdefulla tipsen, det är mycket uppskattat!

Kram!

[Clara Cecilia]

Hej och hjärtligt välkommen till Späda och Små!

Ja, som du skrev så har ju Susan svarat så bra så bra som alltid - och Linus tråd är något för oss alla att följa för inspiration!

Nu har vi handlat ett andningslarm på Blocket, ikväll ska vi introducera magläge för Julia. Jag är lite orolig för min attityd av självklarhet, eller snarare bristen på sådan, när det gäller att få henne att somna på magen. Hon kan nog varva upp hur mycket som helst om hon inte gillar detta.

Det är då det gäller att koppla på Attityden. (Anna skriver så bra om det i Barnaboken - oavsett vad som händer i livet, vilka förändringar man introducerar: magläge, mat, skilsmässor eller flytt till nytt hus osv så gör man det med en Attityd av Självklarhet (oavsett hur man själv känner ) Vänta inte på att ditt barn ska ge dig bekräftelse utan led och visa vägen. Med detta sagt så kan vissa små protestera mot magläget - ovant som det är, Men alla små sover bättre på mage när dom fått korn på det. Så framhärda med Attityd!

Inatt testar vi att sova på mage. Men jag måste fråga dig, SusanD, och/eller någon annan med lite större barn: vänder de inte sig från mage till rygg så småningom, när de har lärt sig att vända? Och vad gör man i så fall?

Jo visst lär dom sig att vända runt, snurra, lägga sig med fötterna i vädret, ut genom spjälorna eller på huvudkudden, dra av sig byxor och tröjor, stoppa små nallar i blöjan, sätta örngottet på huvudet (jo det går att sova så, jag har sett det ) - the sky is the limit när man börjar kunna snurra runt och röra sig! men det fina är att om man kan vända sig från mage till rygg så kan man oftast vända sig tillbaka . Och kan man inte det Då får man öva dagtid i timmar med sina ömma päron tills man kan. Och efter det så räknas allt snurr till Privatlivet och sköts och löses ifred.

Det kommer gå så bra ska du se! Ha tillit till liten, hon kommer gilla det!



Clara

[Nimrah]

Nu har vi handlat ett andningslarm på Blocket, ikväll ska vi introducera magläge för Julia. Jag är lite orolig för min attityd av självklarhet, eller snarare bristen på sådan, när det gäller att få henne att somna på magen. Hon kan nog varva upp hur mycket som helst om hon inte gillar detta.

Hej Zoidy och välkommen!

Det kommer att gå alldeles utmärkt med magläget. Om hon varvar upp varvar du ner eller hur? Och hur gör man då? Vagnar eller buffar lugn. Det går finfint ska du se!

Inatt testar vi att sova på mage. Men jag måste fråga dig, SusanD, och/eller någon annan med lite större barn: vänder de inte sig från mage till rygg så småningom, när de har lärt sig att vända? Och vad gör man i så fall?

Visst lär de sig att vända sig själva. När det sker så är det bra att träna vändningar i vaket tillstånd så mkt som möjligt. Kroppen vill nämligen träna och träna och träna fast man egentligen borde sova. Det brukar ta ngn vecka när de fått denna gåva innan det lugnar sig ngt. Efter detta kan de så klart vända sig ändå men det brukar inte bli lika frekvent, innan är det nästan som om de har tvångstankar . Det du gör när det blir dags är ingenting! Du använder dig av verktygen precis på samma sätt som innan cirkusen. Detta är viktigt annars har man snart byggt upp ett mönster där bäbis tror att mamma måste komma in och vända mig rätt innan jag kan somna. De somnar in så som de vill och sedan när de sovit tio minuter (inte fem) går du in och vänder till magläge så att det blir förutsättningar för den härliga djupsömnen!

Lycka till i natt!

/Nimrah

[Clara Cecilia]

Så perfekt det blir när vi svarar tillsammans! Då är forumet som bäst tycker jag!

till Nimrah!

Clara

[Zoidy]

Tack alla ni snälla som engagerar er!

Igår kväll introducerades magläge för Julia. Jag var beredd på en stor kamp, men det gick helt smärtfritt. Hon var rätt trött vid läggdags (21:30) och somnade direkt. Förvånad och nöjd gick jag ut, borstade tänderna och gick och lade mig strax efter. Det jag inte var beredd på var jazzklubb mitt i natten. Det har vi nämligen aldrig haft hittills. Julia var lite svårlagd i början när hon var riktigt liten, men när hon väl somnade så var det lugnt. Även när hon vaknade var hon inte ledsen. Fram till inatt.

Halvtvå väcktes vi av hennes gråt. Där gjorde jag alla de misstagen en nybörjare kan göra, tror jag. Tösen frågade nog om jag var säker att man kan sova på det sättet. Jag ställde nog några frågor tillbaka, som "Du vill kanske att jag hjälper dig vända huvudet åt andra hållet?", maken lade till "hon vill kanske sova på sidan nu?" När jag vände henne på sidan trappade hon upp rejält från gråt till vrååååååål Där kände jag mig som dålig student inför en oväntad tenta. Hur var det nu man buffade? Gjorde säkert fel där också, men det hjälpte - till min stora förvåning. Efter några minuter var hon lugn, men när jag slutade "buffa" (eller vad var det jag nu gjorde ) började hon gråta igen. Så höll vi på några gånger, jag var dock noga med att sluta buffa lite "för tidigt" så att jag inte buffade henne till sömns utan hon fick somna själv, med ramsan. Nu med facit i hand borde jag tagit bort nappen igår kväll också, jag har svårt att tro att det kunde varit värre än så utan napp. Vad tycker ni erfarna, kan jag köra utan napp inatt eller blir det för ryckigt för lilltjejen, ena natten si och andra natten så?

Julia vaknade sen vid 4, 4:20, 4:40, 5 och 5:40. Jodå, natten var "kul". Hon kunde somna om ganska snabbt men inte utan lite lätt buffning. Halvsju fick hon sitt "nattmål", hon var rejält trött och åt ganska lite. Somnade direkt på mage utan napp (yes! =D> ), bökade lite 5 minuter efter (vände på huvudet alldeles själv), men var helt tyst fram till halvtio då jag väckte henne.

Nu sover hon i sin vagn på balkongen. Utan napp Det tog 10 minuter att få henne att sova utan napp, men är det inte värre än så så slänger jag alla nappar bums för att inte bli frestad igen!

Ikväll kommer maken att lägga sig i gästrummet eftersom jag känner mig stressad när tösen vaknar, gråter och väcker honom som ska upp och jobba. Känner att jag kan göra misstag i all hast för att få tyst på henne till varje pris. Ska plugga lathunden resten av dagen. Några tips på vägen? Ska jag låta bli att buffa helt och bara ramsa?

Tack på förhand!

[Zoidy]

Och nu har jag en skrikande bebis på balkongen... Hon tystnar när jag vagnar, men varvar upp direkt när jag slutar, ramsar och går... Det är nästan inte lönt att gå därifrån. Råkar hon tystna av sig själv så varvar hon upp när jag sticker ut huvudet och ramsar... Ond cirkel, hur kommer man ur den?

[Nimrah]

Hej igen!

Vad bra du jobbade i natt trots att du kände dig som nybörjare igen Visst kan du ta bort nappen omedelbart bums. Ingen tvekan om det. Värre än så som du skrev blir det inte. Bra att skuffa undan maken till gästrummet också man blir lite coolare då, jag vet .

Det enda jag har lite synpunkter på är ramsningen. Hon är lite för liten för att renodlat ramsa ännu. Det är bl a därför man väntar med SHN-kuren till 4 månader minst. Jag skulle i ditt fall vara lite generösare med buffning/vagning/solfjädring och bara smyga in ramsan lite försiktigt när du går iväg första gången för att sedan börja använda den lite mer aktivt så småningom. Det viktigaste nu är att få till en omsomning och att backa lite med de verktyg du har. Vilket du gjorde alldeles utmärkt under natten som var. Så vad gäller balkongen, vagna tills näääästan sömn, gå och ramsa försiktigt och mjukt och avvakta sedan.

Nimrah

[Zoidy]

Tack så mycket för svaret, Nimrah! Julia har äntligen lyckats somna om, får se hur länge det varar nu... Så du menar att jag ska vagna en längre stund, inte bara tills hon tystnat utan så att hon nästan somnar? Ska man då använda samma teknik (rycka som vid en stup) eller ska man dra vagnen lite mjukare? Hon blir helt tyst så fort jag vagnar som sagt, men börjar gråta igen när jag slutar. Det är väldigt hjärtskärrande, inte lätt att ha attityden av självklarhet när man tror att man orsakar ungen men för livet...

[Nimrah]

Jag menar att du till vardags bara lägger ner och går ut med en mjuk och fin ramsa. Om det behövs så där till vardags kan du behöva gå in och vagna ett par tag och sedan raskt gå ut igen. Men ibland kan man behöva vagna till nästan sovläge, det är ju en avvägning du får göra själv. Det är ju fortfarande viktigt att hela tiden backa men ditt mål är ju att få till en omsomning. Förhoppningsvis fixar hon det oftast själv .

[SusanD]

Hej och hå vad det händer mycket i lilla livet.

Jag hade tagit bort nappen bums, vill det sugas lite extra så finns det ju två små händer precis nära ansiktet. Och det behöver inte betyda att de blir tumsugare heller. Ingen av våra småttingar har haft napp, alla har snuttat på händerna när behovet har funnits och ingen blev tumsugare.

Vad man än gör med små barn så gäller det att göra det som om man verkligen vet vad man gör, hur fel man än gör. Förstår du? Går man in och börjar undra en massa saker så blir det kaos, men det har ni ju upptäckt. Går man in, om man känner att man verkligen måste, så gör man det med en säkerhet som ligger på en hög nivå, även om man inte känner så inuti. Sen genomför man det man tänkt sig, eller kommer på i stunden, och gör det som om man inte gjort något annat och som om man vet om att det är det allra bästaste och rättaste för lilla barnet. Det handlar helt enkelt om den berömda ATTITYDEN. Och är det så att man inte känner sig helt säker och har världens bästa attityd så får man låtsas, spela teater, att man faktiskt har det och så småningom så kommer det bli en sanning.

Och ja, när barnen väl börjat rulla runt och kravla så får de sova i vilken ställning som helst.

Kram Susan

[Zoidy]

Idag är det ingen bra dag Både jag och Julia är ordentligt utmattade efter den totalt misslyckade natten. Lilltjejen somnade snällt igår på mage utan napp med bara lite nästan symbolisk buffning. Sen tog hon mig igenom alla de klassiska skarvarna plus introducerat några egna... 5 min, 20 min, 45 min, 1 timme, 1:15, 1:20, 1:35 osv ungefär var 10:e till var 20:e minut fram till kl.3, sen hade vi den längsta sovpausen på en timme mellan tre och fyra, och sen var det igång igen. Varje gång hon vaknade lät hon riktigt ledsen och trött. Buffningen tog bra, hon somnade om rätt snabbt (förutom några gånger då jag fick hålla på i 10 minuter...), men hon vaknade upp bara några minuter efter.

Till saken hör att Julia började sova 4-5 timmar i sträck redan under sin första levnadsvecka och vi har aldrig vaknat av hennes gråt på nätterna - vaken har hon varit, men inte ledsen. Hon log och sprattlade när hon hamnade på rygg och pep lite undrande, och somnade om tyst så fort man vände henne på sidan.

Fram till kl.2 var jag bestämd att det skulle funka till varje pris. Kl.3 började jag tveka, kl.4 var jag förtvivlad och vid 5-tiden var jag minst lika ledsen som min lilla dotter. Halvsex tog jag upp henne för amning, en timme tidigare än planerat, och efteråt lade ner henne på sidan. Hon somnade på direkten (kl.5:50) och sov utan avbrott till halvtio. Hörde henne böka några gånger, men hon klarade sig själv, utan gråt eller hjälp från min sida. Halvtio vaknade hon glad och jollrande, och jag drog en suck av lättnad.

Nu har jag bestämt mig att sluta envisas med magläge. Uppenbarligen sover hon inte djupt på magen, och att inte kunna röra sig i sömnen gör henne ledsen. Har ni erfarenhet av liknande situationer eller tycker ni att jag har gett upp för lätt?

I allt elände har jag lyckats "trolla bort" nappen. Nu har hon varit utan napp i mer än ett dygn. Visserligen funkar inte dagslurarna lika bra. Hon somnar duktigt på egen hand, men klarar inte skarvarna - får dra vagn en hel del, och det går inte att sluta innan hon har somnat ordentligt. Men det hoppas jag reder ut sig när nappen är helt glömd.

[Nimrah]

Igår kväll introducerades magläge för Julia. Jag var beredd på en stor kamp, men det gick helt smärtfritt. Hon var rätt trött vid läggdags (21:30) och somnade direkt.

JA, jag tycker att du ger upp för lätt hätt! Du vet. Det tar minst tre dagar och en uppföljningsvecka innan småttisar tar till sig nyheter ordentligt. Om du läser ditt inlägg där från den natten du introducerade magläget så ser du att:

• Det gick fantastiskt fint att lägga henne och hon somnade finfint. =D>
  Att du senare under den natten fick lite hybris och därmed gjorde henne lite osäker om du förstår vad jag menar.

Nästa natt är det klart att hon då undrar lite extra. De små känner ju av vår osäkerhet, deras "liv" hänger ju på det så det är deras specialitet så att säga . (De är faktiskt t ex mkt bättre än oss på att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk). Hon hade garanterat somnat om lika fint på mage som på sidan efter den senaste natten. Men du känner dig nog tryggare med sidläget eller hur?

Detta med tre dagar gäller ju nappen också förstås. Ta det lugnt du kära det här löser sig.

Hur gick natten som var?

[Zoidy]

Hej kära Nimrah! Tack för ditt svar!

Men du känner dig nog tryggare med sidläget eller hur?

Jag har velat få tösen sova på magen, det finns nämligen barnläkare som rekommenderar det också och säger att WHO:s idéer om ryggläge är helt knäppa. Vi gjorde några försök att lägga henne på magen i början, mest på dagen, men hon blev ilsken varje gång. Sen dess har vi tränat att hålla huvudet en hel del och hon blir inte lika arg av att ligga på magen, men det varar inte mer än några minuter... Nu när vi äntligen fick tummen ur och skaffade andningslarm har jag absolut inga problem med att hon sover på magen eller ens stående på huvudet, bara hon sover

Men. Jag är inte en av de mammorna som trycker in bröstet/nappen i munnen på ungen så fort den piper, så jag är bekant med en del olika pip/skrik/yttringar från min dotter. Julia är en ganska stabil liten tjej, gråter inte i onödan, trivs i sitt eget sällskap under ensamlekar, skrattar och "pratar" och blåser bubblor med sin lilla mun hela dagarna. Det jag hörde de två nätterna då jag försökte få henne sova på magen var helt nytt. Hon lät inte arg eller irriterad, hon var generellt olycklig och ledsen och trött och kämpade inte emot utan bara... tyckte synd om sig själv lät det som. Jag buffade och buffade och buffade som en robot, och hon somnade om men vaknade igen med samma ledsna röst. Och maken sov i gästrummet så jag var coolast möjligt. Då bestämde jag mig att det ändå handlar om en tidsbegränsad period tills hon börjar vända sig och sova hur hon vill. Är det lönt att utsätta henne och sig själv för detta? Magläge var inte självändamålet, att få henne sova utan avbrott var.

Nu när nappen är borta (och jag, vi håller ut, tre nätter och inne på fjärde dagen) så susade hon sött både inatt och natten till igår. Men det som gör mig riktigt förbannad är att jag inte gör det!! Igår natt gick det bättre, då var jag riktigt krockad efter allt buffande natten innan, men inatt sov jag inget alls! Finns det ingen SHN-kur för vuxna?? Jag behöver någon att buffa/solfjädra/vagna/ramsa mig till sömns Fram till kl.6 låg jag med hjärtat i halsen och tänkte på vad jag sklulle göra om hon vaknade mitt i natten och vägrade somna om på egen hand - det är ju liksom inte bara att trycka in nappen och gå sin väg längre. Mellan kl.6 och 7 låg jag och undrade när Julia skulle vakna för mat. Kl.7 plockade jag upp henne, ammade och lade tillbaka. Somnade jag då? Icke! Jag tänkte på vad jag skulle göra ifall hon vaknade för tidigt. Vilket hon gjorde en timme senare... Hon låg och skrattade och pratade och blåste bubblor i 20 minuter. Jag låg och intalade mig att "på natten händer ingenting, på natten sover alla som grisar" tills hon började ropa på mig och bli lite småledsen när jag inte svarade. Jag gick upp, lade henne på sidan, ramsade lite mjukt, hjälpte till att hitta handen och hon somnade (phew...). Halvtio väckte jag henne med tjo och tjim enligt konstens alla regler. Attans att hon ändå vaknar för tidigt. Jag är inte helt nöjd med mörkläggniggen, det är inte ljust, men inte kolsvart heller. Får jobba lite mer...

Men från det ena till det andra: visserligen är en gång ingen gång, men om lilltjejen nu klarar av att sova till kl.7 fler gånger (och till 8 så småningom), hur gör man med schemat? När jag ammade henne idag kl.10 var hon inte lika intresserad av mat som vanligt vid den tiden. Inte konstigt, det har bara gått 3 timmar sen sist istället för 4 som det brukar vara. Mitt mål är att få henne att sova mellan kl.9 på kvällen och 8 på morgonen så småningom, när hon klarar det. Ändrar man schemat successivt, en kvart åt gången, eller spikar man nytt matschema på direkten och kör hårt?

Tack på förhand!