Dottern är nu snart 20 månader och har till och från haft perioder då hon är väldigt grinig. Hon är mycket bestämd av sig och vet vad hon vill och talar om det heeela tiden! Sover för det mesta bra enl BB:s rekommendationer och vi har ett tänk gällande social delaktighet osv. Ingen feber eller sjukdom vad vi vet just nu. Vi har precis skolat in henne två veckor på dagis och det har gått jättebra. (Hon kommer att gå där 3 d/v.) Personalen säger att hon är såå nöjd och glad..
Stället är ju förstås nytt för henne och hon "vågar" kanske inte visa sina känslor fullt ut ännu.
Men vad är detta? Trots? Förtrots? Envist och bestämt temperament?
Brukar inte och vill inte klaga men idag när jag var ensam med henne och brorsan höll jag stundom på att bli tokig. Det är så jobbigt när det gnälls och skriks heela tiden. Ingenting är bra och allting är fel känns det som. Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta? Är det för tidigt att börja sätta lite gränser? Hon kan tex bestämt putta på oss om vi råkar sitta på den stolen hon vill sitta på. Om vi inte kliver av blir hon rasande. Brorsan kommer och vill vara med när vi läser saga men detta tycker hon inte är ok alla gånger. Detta har vi dock hanterat genom att säga "klart brorsan får vara med också" osv. Stolen kliver jag inte av utan sätter då henne i knät osv. Detta var bara två exempel. När vi klär på henne bokstavligt talat skriker hon och pekar på nästa grej hela tiden som hon tycker ska på. Allt ska ske på direkten liksom.
låt oss hoppas att jag har fel) Hör jag verkligen hit fortfarande? och den måste förstås besvaras med ett rungande Ja, du hör hit och du behövs här! Så en storinvestering i social delaktighet, där hon verkligen får klart för sig att det är med nöd och näppe ni klarar er hemma under de stunder då hon är på dagis, för att hennes medverkan är avgörande hemma, tror jag är din bästa strategi.
Förtrotstrådarna under favoriter här på Barnafostran är också bra. 
Storasyster f feb 07
Jag tänkte att det var en omställning med ny lillebror, klantigt av mig! 
