Vår son är 3år och 3månader. Vi har haft trots här ett tag, men ändå kännt att vi handerar det på ett rätt bra sätt enligt AW-boken. Det blev sen lite lugnare här för några veckor sedan och har var så otroligt mysig och man fick höra: -Jag tycker om dig mamma! eller -Jag måste bara få krama dig mamma eller pappa. Underbart känns ju det så klart!
Nu tycker dock den lille luringen att det är otroligt roligt att prata om bajs. Vi har inte gjort någon stor grej av det här med bajspratat, utan bara sagt att han kan prata av sig om detta på toaletten, för det är ju där det hör hemma. Vi har inte velat ge det för mycket uppmärksamhet, men vill ju ändå inte att han ska prata om det vid matbordet eller hemma hos andra när vi t.ex. äter. Detta har inte givit något resultat. Det pratas mer om bajs och när han blir arg på oss eller inte får göra som han själv vill så skriker han bajsmamma eller bajspappa.
Inte heller detta har vi gjort någon stor grej av untan bara sagt att vi säger snälla saker till varandra.Nu har han ochså börjat säga: - Dumma mamma eller -Dumma pappa! Du är inte min kompis! Han blir fruktansvärt arg och skriker detta och kastar saker.
Min fråga är nu: Hur bemöter vi honom på bästa sätt
Ska vi ignorera, han är ju arg och då vill man inte säga snälla saker
Ska vi påpeka att så säger man inte, fast jag tror att han redan vet detta
Ska vi strunta i bajspratat när han är på gott humör eller vad göra
Kanske detta bara varar en kort period, men då vill vi i alla fall bemöta honom så bra som det går.
Så att vi är så tydliga som möjligt för honom. Kram Catten
, men vi gör ingen stor grej av det nu och så ska vi ge honom ordet typiskt istället för dumma. Skönt att få tips att prova! 
Han är en kille som har ett otroligt humör, men är inte långsint. När något inte blir som han har tänkt sig så exploderar han, skriker, kastar saker, slår och sparkar. Ett inte acceptabelt beteende. Han är otroligt stark och vågar trotsar både farmor, mormor och även fröknarna på förskolan.