Förbereda för förändringar

[Tetz]

I slutet på maj flyttar vi äntligen till vårt hus. Då går jag hem från jobbet eftersom liten bebis är tänkt att titta ut en månad därefter. Och samtidigt tar jag hem min då 2,5-åring från dagis (vi byter kommun) och tanken är att hon inte ska börja på nytt dagis utan vara hemma med oss ett tag till. Vi har planerat föräldraledigheten lite bättre den här gången så vi blir hemma ett tag. Det börjar dessutom bli dags att ta bort blöjan för unga fröken, och det tänkte jag göra när vi flyttat in i huset eftersom det funkar bra säsongsmässigt (inte jättesugen på att göra detta nu i overallsäsongen).

Alla de här förändringarna vet jag kommer att gangna min dotter i långa loppet, men jag har samtidigt respekt för att det är liiiite mycket på en gång.
Jag kan låta henne gå kvar några veckor på dagis så åtminstone en vardaglig sak består. Är det bra eller dåligt tänkt

Ska jag prata med henne i förväg om nåt av det som ska hända Och hur långt i förväg i så fall

Goda råd tas tacksamt emot [-o<

[Susanne*]

Spännande tider stundar.

Jag tror som så att om man serverar nyheter med en självklar attityd så ser raringarna det som en naturlig del i livet. När vi var på långsemester över jul så efter enbart 2 timmar sträckte liten snart 4-åring ut armarna och sa glatt "åh, jag gillar detta ställe bättre än det förra" (förra = hemma). Han hade flyttat då.

Problemen uppstår ofta om man har dåligt samvete och tycker synd om samt själv oroar sig.

Så, servera med glädje - nu ska vi bo i ett stort fint hur. Och där ska vi... Och nu ska du vara hemma med bebis hela sommaren och sedan... Jag hade nog visat hus etc en kort tid innan (om ni inte gjort det annars) samt gjort delaktig i packning etc.

Lycka till

Kram
Susanne

[Tetz]

Tack för svar!

En månad innan inflytt är det slutbesiktning (nybyggt hus) och då tänkte vi ta med henne. Och vi åker ju och kikar på huset någon gång per månad, så vi kan ju börja prata om att vi ska bo där. Jag och sambon är ju löjligt spralliga över huset så vi får vara noga med att bjuda in henne i den känslan

Problemen uppstår ofta om man har dåligt samvete och tycker synd om samt själv oroar sig.

Huvudet på spiken. Den bit jag nog är mest nervös för är det här med att ta henne från dagis... Det är ju hennes vardag och jag är helt enkelt rädd för att hon ska sakna barnen där, och att hon ska få tråkigt med mig. Det här är ju inte så som jag egentligen tycker, men omgivningens kommentarer börjar påverka mig

[Tetz]

Jag tar tillbaka dagisångesten! Idag har jag spenderat eftermiddag och kväll med en mycket frustrerad 2-åring som inte varit utomhus på hela dagen, och som av de lite äldre barnen lärt sig meningen JAG VILL INTE. Dessutom hade hon nåt fult skrapsår på ryggen som ingen ur personalen sagt nåt om... Så, nu är det istället nedräkning till fritagning!

Fasen va skönt, vi ska själva få leda henne genom trotsen och processen att bli blöjfri. 8)