Jag ger upp...

[Sömngångaren]

Nu har jag kurat i drygt en vecka och bestämt mig för att ge upp. 2 nätter funkade hyfsat när hon väl somnat men förövrigt har hon varit rödgråten i en veckas tid. Hysterin kommer så fort vi närmar oss sovrummet och hon blir otröstlig. Hon äter sämre, har bajsat på natten två gånger (har inte hänt på ca 6 månader) och är inte alls samma glada tjej som tidigare. Kanske ger jag upp för tidigt men jag har verkligen gått in till 100% för detta och har inte någon energi kvar att stå emot hennes skrik. Jag hade nog fixat det om det gick över relativt snabbt (vilket jag trodde det skulle göra) men hon kan skrika en timme eller längre tills hon till slut somnar av ren utmattning, sittandes i sängen. Jag fick inte särskilt mycket sömn tidigare men får inte mer sömn nu så då somnar jag hellre tillfreds med en dotter som också är tillfreds. Hoppas att ni andra kurare lyckas bättre än vad jag gjorde!

[svalsta]

tråkigt att det inte fungerade för dig

hoppas du hittar någon annan lösning.

[Bellan]

Här kommer en massa styrke kramar till dig!
Hoppas hoppas att du får ordning på sömnen och jag känner med dig. Önskar att du kunde få kuren att fungera. För oss har det precis börjat funka och är inne på natt 23! Men det går. Jag hoppas att något hjärtekontrollant kan hjälpa dig att komma rätt i kuren för sömnen är ju såååå viktig. Eller har du möjlighet att kontakta en diplomerad SNH-kurare och få hjälp att kura?
Ännu fler styrke kramar!
/Bellan

[Acnaib]

Hej

Inte ska du väl ge upp! Jag förstår om det känns hopplöst men vi finns här och hjälper, stöttar, peppar dig mer än gärna! Tillsammans kan vi fixa det här, det kan jag lova!
När hon skriker vad gör du/ni då? Rent spontant så tänker jag att ramsan inte riktigt tar som den borde. Hur känner du ang den?
Du skriver att de första två dagarna fungerade hyfsat. Vad hände sen? Eftersom de fungerade så tog lilla älsklingen ju kuren till sig. Kanske har ni inte hittat rätt tonläge att komunicera på (med ramsan).
Kanske skulle ni börja om med kuren, från natt 1 då det är "tillåtet" att buffa vid minsataste lilla pip?

Vi finns här, som sagt. Tråkigt om du vill ge upp, men samtidigt förstår jag ju att det känns tufft nu. Du vet väl att det finns diplomerade kurare som kan komma hem till er och hjälpa er, om ni vill. Eller telefonkontakt? Spana på kontaktlistan så kanske du hittar någon som kan hjälpa er irl!

Massa, massa styrka och kärlek till er!!


Bianca