Hej!
Min lilla ettåring har somnat och sovit som en klocka nattetid sen 6-månadersdagen men helt plötsligt vill hon inte alls somna (hon sover dock hela nätter när hon väl somnat). Detta har pågått sen efter jul innan dess kanske det har varir 1.2 ggr/mån som har strulat. Jag ska försöka återge vad vi gjort och inte gjort som kan förklara att det blivit som det blivit så hoppas jag att någon läser och kan göra sin analys av allt.
- Det är oftast jag som nattat henne (pappan nästan bara när jag har varit borta hemifrån). Han la henne mycket när vi gjorde kuren men sen blev det bara så att jag tog över. Nu när jag var borta i helgen och han skulle lägga henne fick han problem och vi insåg då att det nog är dags att han nattar lite oftare för att inte fastna i att det bara är jag som kan natta. Han känner sig lite osäker på nattningen och har därför under de två nätter (lör och sön) han nu lagt henne suttit där inne tills hon somnat (helt och totalt tvärtemot allt som metoden står för men han har ändå gjort det) och nu idag måndag nattade jag henne igen (enligt "regelboken") och hon somnade in utan ett pip. Efter 30 minuter vaknade hon dock och började pipa lite (såhär kan hon göra i perioder och jag tolkar det som om hon drömmer men hon brukar alltid somna om av sig själv). Pipandet växte till gråt, som växte till hysteri, där vid hysterin ramsade jag och då blev det värre och efter ytterligare 10 min av hysteriskt gråtande ramsade jag igen och hamnade sen i ramsamaraton som bara gjorde henne argare och argare. När hon hållit på i 30 minuter gick jag in och la henne tillrätta och skulle lämna henne igen men då började hon skrika så fort jag släppte ryggen. Det slutade med att jag gick hela vägen tillbaka till buffandet (vilken inte används på lääänge) men inte ens det hjälpte. Jag blev handfallen och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag la henne tillrätta igen och bara gick ut. Tillbaka i vardagsrummet kom jag på mig själv och gick tillbaka och ramsade en sista gång iaf. Sen tog det ytterligare 10 minuter av hysteriskt skrik innan hon somnade av ren utmattning antar jag.
Jag har varit ganska tuff innan och kunnat stå emot hennes ilska och till viss del när hon varit ledsen men hon har aldrig varit såhär ledsen och det skär i hjärtat att höra hur hon till slut ligger och snyftar sig till sömns.
- Vi slarvade med bekräftelsen i början av kuren och har pga det (antar jag) aldrig fått ramsan att bli sådär magisk.
- Vi drog ner till 1 lur/dag redan vid 10 månaders ålder för att em luren var ett evigt krigande. Detta har gått ok men inser att det var för tidigt (vilket jag mer än väl visste med mig när vi ändå beslutade att ta bort en lur). Nu sover hon 12-14 och ibland vaknar hon tidigare och då blir eftermiddagen lååång och ibland blir hon övertrött. Jag ser dock inget direkt samband mellan kortare dagslurar och svårare nattning, men kan ha fel. Det känns dock som om sen vi gjorde det har varit mer gnällig och mer trött (såklart) men vi har tänkt att vi får stå för beslutet och köra vidare på det nu och att det borde bliu bättre nu ju äldre hon blir och det blir det iofs också.
- Vi har varit noga med tider men sen kanske 2-3 månader tillbaka så kan vi rucka 10 minuter på mattider nu och då men sovtiderna är i princip alltid i tid. Det händer att vi lägger henne 15-30 minuter tidigare på kvällen om hon endast sovit runt 1h på dagen. Inte heller här ser jag ett direkt samband mellan tidigare läggningar och svårare nattning.
Ja, det känns som om jag kan skriva en uppsats men jag får nog nöja mig här och hoppas att informationen räcker för att någon ska kunna handleda oss vidare så att vi kan fortsätta njuta av nattningar som tar 5 minuter och slipper fortsätta lämna en ledsen tjej i sängen åt sitt öde. Kanske ska säga att hon sover natt mellan 20-08 och vaknar aldrig tidigare på morgonen (ibland får hon sova 15-20 minuter längre på morgonen tex. när hon varit sjuk mm.) På dagarna somnar hon oftast som hon ska men det har varit mycket mer strul där hela tiden men vi har på något vis vant oss vid att dagarna är struliga och kvällarna och nätterna klanderfria
Jag har också några övriga, mer konkreta, frågor
1. När tog ni bort andningslarmet helt? Hon har det fortfarande på natten men på dagen slår vi aldrig på det.
2. Låter ni barnen sova och äta fritt när de är sjuka?
3. Kan man "öva" upp så att ramsan sitter nu såhär sent och lång tid efter kuren?
Kram <3
Ettåring som inte längre vill somna
Ettåring som inte längre vill somna
Mitt första
föddes i februari 2010 - Kurstart 15 augusti 2010
Mitt andra
föddes i januari 2012 - Kurstart 22 september 2012
Mitt tredje
föddes i mars 2016 - Kurstart 24 september 2016
Mitt andra
Mitt tredje
Re: Ettåring som inte längre vill somna
Hej på dig Mellow!
Ledsen att du fått vänta på svar
Många barn blir lite oroliga kring årsdagen, om du har Barnaboken kan du läsa mera i den om årsbarnet
Nu gäller det för er att återskapa tryggheten kring nattandet/sovandet. Tösen har i och med att pappan suttit inne hos henne lärt sig att det är fel och farligt att somna på egen hand. Detta stämmer ju inte och ni får nu lära henne att det är tryggt och helt i sin ordning! Satsa massor på skrattet till gonattet, ända ner i sängen! Ni kan med fördel vara med både du och pappan så att ni på det sättet bekräftar varandra att allt är okej. När ni glatt lagt den lilla och satt på täcket ramsar ni ut med en glad och hurtig ramsa, som ska överrösta eventuella protester. Ramsa på flera verser bara, om hon höjer rösten så gör ni också det. Som man ropar får man svar. När hon går ner i ton gör ni också det och övergår till att ramsa bekräftande, så att ramsan slutar med ett par bekräftande verser. Nu kan ni ju inte ramsa hur många verser som helst, och märker ni att hon låser sig och inte lyssnar på ramsan är det bäst att låta henne vara en liten stund tills hon ber om hjälp. Det finns ingen mening i att ramsa ett argt barn, det är som att kasta bensin på elden! Om hon däremot är ledsen ska hon lugnas, och det gör ni med ramsan i första hand och buff/solfjäder i andra hand. Men hon får aldrig skrika upp sig till hysteri! Dock är det lätt att man missbrukar detta uttryck; ett barn som är hysteriskt antingen spyr eller svimmar eller bådadera. Ingalunda är det heller meningen att hon ska somna av ren utmattning! Ni har ju verktygen och måste använda dem för att lugna henne. Nu skulle jag vara envis några nätter framöver och truga på henne bekräftelse så att ramsan är det sista hon får med sig in i sömnen. Om ni slarvade med bekräftelsen under kuren så har ni nu ett bra tillfälle att rätta till det
1. Andningslarmet brukar man ha till cirka 1 år. Ni avgör ju själva hur länge ni vill ha det förstås!
2. Jag brukar nog låta barnen äta o sova ganska fritt vid sjukdom, men det där är lite olika också på barnen. En del klarar inte att frångå schemat särskilt mycket för då bli natten lidande, medan andra sover bort sin sjukdom.
3. Jo visst, se ovan!

Ledsen att du fått vänta på svar
Många barn blir lite oroliga kring årsdagen, om du har Barnaboken kan du läsa mera i den om årsbarnet
Nu gäller det för er att återskapa tryggheten kring nattandet/sovandet. Tösen har i och med att pappan suttit inne hos henne lärt sig att det är fel och farligt att somna på egen hand. Detta stämmer ju inte och ni får nu lära henne att det är tryggt och helt i sin ordning! Satsa massor på skrattet till gonattet, ända ner i sängen! Ni kan med fördel vara med både du och pappan så att ni på det sättet bekräftar varandra att allt är okej. När ni glatt lagt den lilla och satt på täcket ramsar ni ut med en glad och hurtig ramsa, som ska överrösta eventuella protester. Ramsa på flera verser bara, om hon höjer rösten så gör ni också det. Som man ropar får man svar. När hon går ner i ton gör ni också det och övergår till att ramsa bekräftande, så att ramsan slutar med ett par bekräftande verser. Nu kan ni ju inte ramsa hur många verser som helst, och märker ni att hon låser sig och inte lyssnar på ramsan är det bäst att låta henne vara en liten stund tills hon ber om hjälp. Det finns ingen mening i att ramsa ett argt barn, det är som att kasta bensin på elden! Om hon däremot är ledsen ska hon lugnas, och det gör ni med ramsan i första hand och buff/solfjäder i andra hand. Men hon får aldrig skrika upp sig till hysteri! Dock är det lätt att man missbrukar detta uttryck; ett barn som är hysteriskt antingen spyr eller svimmar eller bådadera. Ingalunda är det heller meningen att hon ska somna av ren utmattning! Ni har ju verktygen och måste använda dem för att lugna henne. Nu skulle jag vara envis några nätter framöver och truga på henne bekräftelse så att ramsan är det sista hon får med sig in i sömnen. Om ni slarvade med bekräftelsen under kuren så har ni nu ett bra tillfälle att rätta till det
1. Andningslarmet brukar man ha till cirka 1 år. Ni avgör ju själva hur länge ni vill ha det förstås!
2. Jag brukar nog låta barnen äta o sova ganska fritt vid sjukdom, men det där är lite olika också på barnen. En del klarar inte att frångå schemat särskilt mycket för då bli natten lidande, medan andra sover bort sin sjukdom.
3. Jo visst, se ovan!
Dipl. SHN-kurare och mamma till
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån
Sigrid född 9 maj 2007, SM-barn
Hugo född 1 april 2009, SM-barn
Astrid född 20 februari 2012, SM-barn
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
http://vaccin.me