Så har nu 8:e natten avverkats och antingen har vi haft ett återfall eller så är något annat på tok. Hon somnade som vanligt på ca: 5 minuter igår kväll och sov sedan till 00.30 när hon vaknade för att sedan vara vaken av och till fram till 05.00. Hon sov under den tiden inte mer än max20 minuer i sträck, oftast bara 10 min. Det var min mans natt och han ramsade av och till under hela denna tid, gick till slut in och gjorde en solfjäder vid 04.30 tiden. Hon vaknade sedan 06.30 och vi fick använda marginalkvaren och ta upp henne 06.45 för det gick inte att få henne att somna om/bli helt tyst. Döm om min förvåning när en glad tjej möter oss i sängen!
Nu till min fråga: skall man se detta som ett återfall och bara köra på som tidigare eller är det något vi inte hanterar på rätt sätt, någon fråga vi inte förstår? Dessutom böjar jag bli allvarligt orolig över den otroligt ringa mängd sömn vår Agnes fått den sista veckan (förutom natt 7 som hon klarade galant, se tidigare tråd) hur långt kan man låta det gå innan det börjar bli farligt? (hon har ju tidigare sovit ganska bra även om jag ammat henne 2-4 ggr/natt)
Kram
Mamma mia
Inga problem - höll jag på att säga, och gjorde det ockå 
!
Återfall eller inte återfall - det är frågan! Nej - det är det inte. För frågar du mig så finns det inga "återfall" utan som vanligt så HANTERAR man situatonen som förälder och har verkygen i sin hand. Pratar man "återfall" så tycker jag att man lägger ansvaret på barnet och det är inte rättvist. Som sagt - kuren är inget som "löser" saker och ting för all framtid - det är barn och själva Livet som det handlar om och inga maskiner 
vidare i procesen!
! Då inser ni ju också er egen förmåga till påverkan och en förändring som gynnar hela lilla familjen