Konstiga tics som inte försvinner..?

[Cecilia Johansson]

Hej!

Har en ljuvlig liten tjej på drygt 1,5 år som är härlig på alla sätt och vis. Glad, vaken, sprallig, pratig och busig.
Dock har hon ända sedan spädbarnstiden haft ett tics för sig som vi blir mer och mer fundersamma över. Hon trycker händerna mot underlivet, drar upp benen mot magen och liksom "juckar" med underlivet. När hon gör det här ticset är hon i princip omöjlig att få kontakt med. Oftast händer det när hon är trött (jag har smugit på henne ibland efter läggdags och då ligger hon vanligtvis och ticsar ett tag innan hon somnar). Efter en stund är hon genomsvettig. Hon ger inga ljud ifrån sig under ticsandet utan stirrar bara rakt fram.

Detta har hon som sagt pysslat med sedan tidig spädbarnsålder. Som spädbarn fick hon tyvärr utstå saker som inget barn borde behöva vara med om - hon opererades direkt efter födseln för en missbildning på matstrupen och efter det fick vi åka på flera kontroller med nya operationer. Kan dessa upplevelser ha traumatiserat henne på något sätt? Hon uppvisar inga andra tecken som skulle kunna tyda på t ex Tourettes eller Aspergers.

Nu har de börjat fråga om ticsen på förskolan och jag vet inte vad jag ska svara - känner mig så dum.

[lilla mia]

hej!

min kusins dotter juckade på detta sätt när hon satt i sin vagn eller i kundvagnen på affären. men det var när hon var 2 år och det tolkades som att det var sexuellt betingat- alltså att hon tyckte det var skönt helt enket- som en orgasm. den sexuella driften kan ju komma tidigt men kanske inte redan från spädbarnsåldern? ville bara tala om att det finns fler barn till som gjort som din flicka.
kan man vända sig till nån läkare, psykolog, utredare för detta kanske?

/lilla mia

[chokladkaninen]

Hej Cecilia,
jag flyttar ditt inlägg till barnafostran då SoS bara handlar om barn upp till året. 8) Hoppas att du får mer input där.

[Acnaib]

Hej!

Jag har nog tyvärr inga tips att ge men jag läste om en liknande situation i en tidning och där benämde de det som "onani". :-k


Bianca

[Luvisen]

Så har vi haft härborta sen den lilla människan kunde börja röra sig. Det sker lite av och till och hipp som happ . Nu är det mindre men det händer då och då. Min son är nu 19 mån. Jag har dock aldrig sett det som tics eller ett problem. Jag tror det hjälper om man inte "ser" det. Strunta i det. Har du läst vad fint Anna skrivit i barnaboken om hur små barn närmar sig sin sexualitet ? Mkt god läsning och väldigt sant. Dagispersonalen bör inte säga ngt till er dotter, eller observera henne för den delen heller. Det här är ngt fullkomligt naturligt. Bara forts som allting är precis som vaaaanligt. För det är det. Det är vi vuxna som känner oss besvärade eller finner det konstigt men det är ju vårt problem, om man säger.

Värme /Luvisen

[Stilla]

Jag tycker det är konstigt att så många vuxna inte alls tycks minnas hur det var att vara barn och upptäcka vad man senare i livet förstod var sexualitet.

Lite större barn bör väl lära sig att det är något man har för sig i enskildhet. Men riktigt små barn - nej, de utforskar ju bara kroppen och livet och världen!

[Cecilia Johansson]

Jag tycker inte man ska förutsätta att det handlar om onani när man själv inte ens sett hur hon gör den här rörelsen, bara för att underlivet råkar vara inblandat.

Hade jag trott att det handlade om onani hade jag inte varit orolig.

Hon har som sagt hållit på med detta sedan hon var riktigt liten, ca 2-3 månader. Vid den åldern tvivlar jag på att medvetenheten om den egna kroppen är så stor att man börjar utforska den.

Hon tar till det här repetetiva beteendet när hon är trött och/eller stressad, det är därför jag valt att kalla det tics. Det är som att hon flyr undan till sin egen lilla värld. Jag undrar om någon mer upplevt att era barn gör likadant.

[Ewa]

Jag önskar att jag hade något klokt att komma med. Tyvärr känner jag inte igen det från egen eller annans erfarenhet, så jag har inte så mycket att bidra med
Har du någon bra kontakt på BVC eller husläkare/barnläkare som du kan höra med?

[kiki]

Hej, här kallar vi det "gunga"

Mio har hållt på sen hon var pytte liten, 2-3 månader kanske hon var, hon kunde just dra upp benen tillräckligt för att få en gungande rörelse. Sen har det fortgått. Jag tror inte heller att en unge som är 2-3 månader är medveten om sin kropp eller sitt kön för den delen men jag är övertygad om att den vet vad den gillar Jag skulle kanske inte kallade det onani för det blir så sexuellt laddat men helt klart har det varit skönt, det finns det ingen tvekan om för mig.

Nu är ju Mio så stor så man kan prata om det, hon säger ibland, när jag tycker det har varit jobbigt och vill lugna mig lite att det är skönt i magen haha, dom snappar ju upp vad som är socialt acceptabelt rätt snabbt. Hon har ju gungat ju hos dagmamman oxå i samband med vilan och jag är inte helt säker på hur dom har hanterat det där.
Men visst har jag varit orolig i perioder, därav hennes svar om att det är skönt i magen för jag har velat få ett samband med nån typ av matöverkänslighet, mjölk eller gluten.

Det enda jag gjort är, när vi t.ex haft gäster, är att jag helt enkelt satt henne upp på rumpan och sen har vi pratat om när det är ok att gunga och när det inte är ok.

Nu gungar hon när hon t.ex ser på tv, och om man då börjar prata med henne säger hon -Mamma du får vänta, jag gungar 8)

Så, visst tics, spänningslösare, hitta sin sexualitet, för mig spelar det ingen roll, hon behöver det här så jag gör ingenting. Det har ju oxå gått i perioder hur mycket det gungas, har man fullt upp så blir det ju mindre för man har ju lixom inte tid att stanna upp och känna efter.

Känner att jag är rätt rörig, men hoppas du fattar lite hur jag tänker kring det här.

/Kristina

[Cecilia Johansson]

Kristina, vad glad jag blev för ditt svar! Känns som om det måste vara ganska exakt samma grej. Fast här "jucklas" det istället för "gungas"
Och jag har också haft en känsla av att det är ett behov av avspänning och nedstressning som ligger bakom. Jag har däremot varit orolig för att orsaken till det behovet ligger så pass djupt att hon kanske skulle behöva annan hjälp än enbart den hon kan ge sig själv.

Nu förstod jag det på dig som att din flicka inte upplevt något exceptionellt som kan ha utlöst beteendet när hon var spädbarn, vilket känns lugnande Du och din dotter verkar ha haft en bra dialog kring det här, som gjort att hon har en sund inställning till sitt "gungande". Jag hoppas jag kan sköta det lika bra som du när det blir dags.

Det går att prata med Moa om de flesta saker, men jag har valt att inte lägga mig i hennes "jucklande" utan låtit henne göra som hon vill med det. Dels för att jag inte vet varför hon gör det och dels för att hon, som du också säger om din flicka, verkar ha något slags grundläggande behov av det.

Tänker, som några vänliga själar föreslog, ta upp det med hennes läkare för att höra om det finns några särskilda tankegångar eller andra erfarenheter kring detta. Men annars känner jag mig mycket lugnare nu, tack Kristina Och tack alla andra som svarat!

[kiki]

Nu förstod jag det på dig som att din flicka inte upplevt något exceptionellt som kan ha utlöst beteendet när hon var spädbarn, vilket känns lugnande

Det går att prata med Moa om de flesta saker, men jag har valt att inte lägga mig i hennes "jucklande" utan låtit henne göra som hon vill med det. Dels för att jag inte vet varför hon gör det och dels för att hon, som du också säger om din flicka, verkar ha något slags grundläggande behov av det.

Vad kul att jag kunde vara till hjälp

Nä hon har inte upplevt något anmärkningsvärt. Jag tänker också så här, vi är specialister på att överpsykologisera våra ungar haha vi leter fel som Anna säger. Jag vill ju väldigt gärna att gungningarna ska nån rimlig förklaring och jag bestämde mig för gluten/mjölkprotein och om jag verkligen anstränger mig så ser jag en förbättring när hon är mjölkfri, men då får jag anstränga mig hårt

Det kan ju ibland vara störande för vissa personer, t.ex så var Mios då 14 åriga bror och hans 5 år äldre kusin hemma och lekte med henne när hon var 6 månader. Jag hade förhoppning om att hon skulle stoltsera för sin kusin med att sätta sig från magläge men istället var det dags för gungning. Dessa testosteronstinna ynglingar höll på döööö av blandad genans och förtjusning, dom fnissade så dom fick ont imagen. Så ibland kan det ju vara bra att vänta med gungandet till man är lite mer privat tänker jag och då brukar sedvanlig avledning hjälpa (oj vad viktigt det blev att diskmaskinen töms just exakt nu). Annars tycker jag du gör helt rätt i att låta det vara och ha en avslappnad attityd.

/Kram
Kristina

[Siobhan]

Hej,

Jag och min dotter hade en lite dålig start då pappan lämnade oss och jag drabbades av förlossningsdepression. Hon hade "tics". Jag var riktigt orolig eftersom vi har både aspbergers och tourettes i familjen. Men efter några månader så försvann ticsen.