Jag ger upp..tror inte att våran lilla familj klarar detta själva..behöver nu råd och hjälp från andra för att få det att fungera med sömn.
Min första fråga - är min tjej på 19 månader för gammal för att lära sig nya rutiner och ett ny relation till sömn?
Har en litet tös på 19 månader som alltid varit sådär pigg på att sova och vi (mest jag) har haft tuffa perioder och mindre tuffa perioder...men för att summera..nätterna med avbruten sömn är regel och undantagen är nätterna när hon sover hela natten. Låt oss säga så här - på förskolan är hon känd för att vara det barnet som inte gillar att vila på dagen och sover minst.
Så hur ser det ut hemma hos oss?
Jo - vi går och lägger tösen runt 7.30 --745 varje vardag (på helgerna blir det runt 8.30) och i princip så kör vi samma rutin varje kväll sedan hon var ca 10-11 månader (innan ammade hon och somnade ofta av bröstet, eller vaggning eller något annat oergonomiskt (för mamman) sätt. Men generellt har hon alltid haft svårt att somna in och är extremt lättväckt. I princip har hon alltid somnat med någon sorts stimulans tex. ammning, vaggning, buffning, klappning, sång (både dag och natt). Hon hatade vagne när hon var lite så där låg hon aldrig och sov. Åter till rutinen - så här ser det ut hos oss sedan hon var ca 10 månader: plocka undan leksaker, dämpa belysning, eventuellt bada, läsa och dricka välling. 98 % av kvällarna är det mamma (jag) som lägger och jag har trott att det är jag och min tös som inte funkar ihop (avslappningsmässigt) - men på senare tid har även pappan fått kämpa med att få henne att somna och på grund av vårat arbete måste hon kunna nattas av mig och honom. Till saken hör att hon är väldigt mammakär - vilket ibland också gör att hon faktiskt har svårt att varva ner när hon med mig och kan bli lite krävande i sin mammakärlek, speciellt när det bara är hon och jag. Åter till sängrutinen - i princip ser det likadant ut varje kväll fram tills att hon har druckit vällingen och borstat tänderna. Då är det inga rutiner längre för då brukar hon bråka, rulla runt, sjunga, prata, gråta, krama, klättra, gå ner från sänger - alltså you name it. Och vi - ja - vi svarar förmodligen på lika många sätt tillbaka; sjunga, vagga, ligga tysta i mörket och bara finnas där, lägga henne i sängen varje gång hon sätter sig/ställer sig upp även om det innebär 30 gånger..På senare tid somnar hon av utmattning (vilket är det med ansträngande sättet) eller att man buffar henne till sömns..men hon vaknar till så fort man slutar så där sitter man i mörkret och buffar till man blir alldeles utmattad. Känner att hon är för står att få så mkt stimulans för att somna - dels för att det inte ens är avslappnande längre och dels för det knappt hjälper längre. Att lämna henne ensam är inte direkt ett alternativ då hon blir alldeles utom sig och faktiskt blir desperat - dvs slänger sig fram och tillbaka, bankar, ramlar etc...så det har vi faktist bara gjort några få gånger och då handlar det väl att man är borta 1 -2 minuter innan hon lyckats på ngt sätt slå sig i sina utbrytningsförsök. bara jag skriver om allt detta blir jag helt utmattad och fattar inte hur vi orkar...alla tre. Nu vänder jag mig till forumet då jag faktiskt tycker att hon far illa av ha en så jobbig relation till insomning men också av hon vaknar på natten (ungefär 2 gånger per natt) ch gråter/kinkig och det är omöjligt att få henne att komma till ro av sig själv.. Oftast brukar hon hamna i våran säng där hon ligger och peter,klänger på mig tills hon somnar. Hon har alltid vaknat till på kvällen/natten minst 2-3 gånger per natt och 98% av gångerna har det bara vara att "lägga om henne" dvs lägga henne tillrätta i sin spjälsäng och men det senaste halvåret har inte funkar lika lätt. Nu vaknar hon 2-3 gånger/natt och är obekväm, gnäller, klänger, gallskriker om hon int får komma till mig, etc. För att summera: behöver råd för hur vi skall sova i familjen - till saken hör att vi i princip går på knäna av trötthet - så alla råd tas tacksamt emot men att orken tryter kan jag redan nu förvarna er om. Trötta föräldrar ger faktiskt halvdana försök.
Hoppas ni förstår och inte är allt för kritiska till hur vi har det vår lilla underbara familj. För övrigt är tösen superglad och utvecklas väldigt snabbt....mamman's utveckling är det så där mer...börjar nog nå neandertalar-stadiet nu
Det är lagom kul varje morgon när hon vaknar med ett leende och jag ser ut som en zombie...lite orättvis är nog världen ändå!
Hej MOI och välkommen hit till forumet 
Jag lovar dig att ingen här är kritisk alls, de flesta av oss har varit i liknande situationer som ni är i nu. Det fina med det här forumet är att all ideell hjälp bygger på föräldrar som själva har barn och de flesta också har kurat egna och / eller andras barn. Här dömer vi ingen och vill inget hellre än att ni ska få sova gott hela lilla familjen alldeles snart.
Det handlar om några vaknätter då ni börjar styra skutan åt rätt håll, och sen ett par veckors befästande av kuren innan ni är i hamn. Till nyår kan ni alltså sova gott alla tre