Han kom tydligen på hur man gör igårkväll. Första gången han kom ut springandes ur sovrummet nattade jag om honom på sedvanligt vis. Så även de två gångerna efter det. Men de följande 50?!?! gångerna bar jag bara tillbaks honom. Jag hade fullt upp med annat (egentligen tv)och bar liksom tillbaks honom i förbifarten (Fel tänkt?). Han slutade först när han fick ont i magen som var alldeles röd efter allt klängande över kanten.
Imorse vaknade jag mellan sex och sju alldeles förvirrad vad som i sängen, då höll han på knöla in sig under mitt täcke!
Så gick han och kissade för att sedan komma tillbaks under mitt täcke. Jag lyfte tillbaks honom ill spjälis i hans rum och sade godnattramsan men han kom upp igen och började prata högt. Så väckte han lillasyster och då blev jag arg och lade honom i sängen och sade till på skarpen att han skulle stanna där tills jag kom och hämtade honom, så gav jag honom en ramsa utanför. Vid det här laget var det ju dags att stiga upp redan 
. Han stannade iallafall i sängen tills jag hämtade honom.Killen brukar sova en stund på dagarna ännu också.
Hur skall jag hantera detta klättrande? På dagarna brukar jag ha ena spjälsidan nere så att han ska kunna klättra i och ur själv. På natten har jag haft sidan uppe. Det har ju varit så underbart skönt att veta var man har honom. För att komma till Arons rum måste man passera vårat sovrum, men tänk om man inte vaknar när han stiger ur sängen?! Blir lite nervös!
Tack på förhand!
