nybliven 3-åring men långdragen trots

[mammaMia82]

Hej! Ja min dotter fyllde 3 för någon vecka sedan och ikväll har vi haft en av de jobbigaste kvällarna någonsin... Sitter med Barnaboken och läser och läser. jag jobbar mycket så som det står i boken. Om hon sätter sig emot och inte vill något så FÅR hon inte göra det, utan får ett annat alternativ. Det jag nu undrar är hur man ska göra när hon ångrar sig fram och tillbaka. Hur många gånger som helst. Ett exempel: Idag var hon skitarg och jag bad henne att hjälpa mig att duka. Hon skrek att hon inte ville. Jag sa att hon inte får. Hon skriker att hon vill, men gör inget åt det, för att sekunden senare skrika att hon INTE vill. Och så håller det på, hon vill, hon vill inte, hon vill, hon vill inte. När jag till slut ställer fram sakerna på bordet (för vi andra måste få mat i oss och börja måltiden) blir hon vansinnig och skriker att hon ville ju göra det!!!

Jag vet att jag kliver över en gräns när jag gör sakerna jag bett henne om hjläp med, att hon då kan känna sig obetydlig, men hur gör man då om man vet att hon behöver sätta sig och äta för att bli lugnare, men vi kommer aldrig dit för hon ändrar sig hela tiden. Och säg inte att jag ska stå på mig och ändra mig lika mycket som henne, för hon är sååååå envis. Hon kan hålla på hela kvällen. Det kan iofs jag med men vi skulle gå hungriga och utan middag då.

Ta emeplet med pojken som ifrågasatte hans nalle i sängen. Han skulle lägga isg och sa helt plötsligt att han inte ville ha nallen. Pappan säger att då FÅR han inte ha nallen. Pojken ändrar sig på en gång och säger att han vill ha nallen. visst, så hade det låtit här hemma oxå, med skillnaden att när hon fått nallen hade hon sagt att hon inte vill ha den. Jag säger att hon inte FÅr ha nallen, hon säger att hon vill ha nallen, hon får nallen, hon säger att hon inte vill ha nallen, jag säger att hon inte FÅR, hon vill ha nallen osv osv osv osv. Hur gör jag då?! Hur länge ska man hålla på?

Hjälp mig orka

[Susanne*]

Hej
Ja du, ibland kan det bli lite cirkus.

Jag har grunnat lite pa ditt inlagg sedan igår (tyvarr forsvinner har lite åäö ibland.) Jag har namligen aldrig använt just den metoden med "du far inte" vid sådana tillfallen. Det har aldrig funkat pa mina barn och det är heller inget jag känner mig bekväm med. Om jag skulle säga så så hade De bara tittat pa mig med stora ogon och sagt nähä. Och då skulle vi ju vara överens.

Så jag kor raka ror. Vi kommer överens om uppgifter och det genomfors. Med eller utan hjälp av handen om handen, eller teater "att då kan vi ju inte äta etc". Samma vad det än gäller.

I ditt fall tycks raringen vara forvirrad (och mamman med). I ditt lage skulle jag definitivt köra den raka enkla linjen dar du menar exakt vad du säger och står for det. Tank igenom noga innan.

Under favoriter finns många tradar med konkreta tips och situationer.

Gallande langdragen så gäller vanligtvis trots ett år, med start tidigast vid 2.5 (for flickor, pojkar start ofta runt 3).

Las gärna tradar också om fortrots for det forhallningssattet har du nytta av hela livet.

Kram
Susanne