Min busiga son

[susanne med O]

Hej

Jag behöver lite hjälp med min son. Han är snart 22mån. Han är en otroligt go´ och härlig liten kille, men han är även en mästare på att rivas,nypas och dra stora syster i håret, båda två är lika goda retstickor.

Jag har försökt med att säga åt honom att klappa fint i stället, även dottern är duktig på att säga det. Men han vill ofta inte lyssna på det örat.

Jag har full förståelse för att han i iver och bus inte kan hejda sig och kontrollera sig, men oftast är det i helt oprovocerade situationer som han går till "attack". Barnen kanske sitter i soffan när han får för sig att hoppa på storasyster, det ser ut som värsta wrestling matchen tyvärr...

Det blir stora märken efteråt, ibland kommer det blod.
Jag klipper alltid ner hans naglar.

Tar tacksamt emot tips och råd på hur jag ska hantera detta.

Susanne

[Luvisen]

Hellö,

Kan inte stora tösen bara gå därifrån? Det var bara en tanke.

Så gör jag när min lille är på bit humör och sen köpte jag faktiskt en härlig gubbe att nypa, slå och bita (den har lite tuggmotstånd )- den är ungefär som ett mjukdjur fast utan ludd. Så den brukar jag ge honom att busa med när jag ser att en attack är på g. Då ger jag den med mkt humor så att han hajar att det är roligt att bita den och inte mig...

Goa hälsn/Luvisen

[miniz]

Hej!

Jag har försökt med att säga åt honom att klappa fint i stället, även dottern är duktig på att säga det. Men han vill ofta inte lyssna på det örat.

Man fàr bara säga det en gàng till! Sedan fàr man ta hand om den slagne och sàrade. Verkligen se till att hon fàr vàrd! Blàsa och se hur det gick. Om det luggades kan man stryka försiktigt över det onda omràdet. Sedan borde han krama henne. Om han inte vill kan du hàlla handen om kroppen och krama henne àt honom, med honom. Hàll kramen sà länge att det blir en kram.

Läs syskondelen i Barnaboken, sà fàr du lite mer tankar.
Här är en liten tràd var AW har svarat!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=58288

Kram.

[susanne med O]

Hej

Min dotter har gått därifrån nån av gångerna, men sonen följer ofta efter och fortsätter sina attacker. I vissa fall så är dottern kvar och retas med honom och då går han självklart till attack.
Vi har även blåst och plåstrar om storasyster och sonen får blåsa och krama om henne efteråt.

Efter en lång dag med mycket tjaffs och gnabb känner jag mig helt slut i huvudet och väldigt låg.
Min man är tyvärr inte så intresserad av att uppfostra enligt AW utan han är mer att "Jag är föräldern, dom är barnen" så det känns som det hänger på mig att få bukt med detta problem...
Han tycker att barnen lyssnar mer och har mer respekt för honom för han sätter tydliga gränser medans jag försöker vara kompis med barnen...

Känns bara jobbigt just nu, idag började jag faktiskt gråta så sonen såg det (helt fel enligt min man, för då förstod sonen att jag inte har kontroll på barnen)
Kan nån tipsa mig om hur jag kan få till "attityden" och få en bättre vardag med barnen.
Jag vill ju så gärna att vi ska må bra som en familj och dessutom visa mannen att barnen mår bättre utan en diktator

Snurrigt värre men slut i huvudet är precis vad jag är

[Susanne*]

Hej
Det är alltid tungt när man är vilsen och innan man hittar ett förhållningssätt. Men du är p´å väg - du tänker och du bollar med andra. Det är att vara på väg.

Jag skulle vilja rekommendera dig till läsning. Läs lite olika under favoriter och bla främst:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

förtrots - för det är grunden att komma rätt
trots - han är sannolikt inte där än men det handlar om bemötande
attityden vid kaos

I sådana lägen så gäller det att gå in och bryta. Du får ha ögon och öron och se vart det barkar och då styra upp situationen. Det ska aldrig hinna gå så långt. Lille raringen behöver veta HUR man gör och det lär man sig både genom att klappa fint och förvisning när man blivit varnad. Sakligt och konkret. Lyft undan och sära på dem. Säg "ojdå då kan vi nog inte se på TV nu och stäng av". Se också storasysters roll i detta.

Nej, man kan inte vara kompis med barnen. Man kan vara deras bästa vän i världen men det är inte samma som kompis. Håll ett sakligt förhållningssätt och be inte om ursäkt och vänta inte på deras acceptans. Givetvis lyssna och pakta men inte be dem om lov. Du är deras ledare! Det är dock inte samma som auktoritär.

Läs och kom gärna tillbaka med tankar.

Stor varm kram
Susanne

[susanne med O]

Hej

Börjar med att säga att du har ett väldigt snyggt namn

Tycker du gav bra svar, känner att jag måste läsa det flera gånger för att "ta in" allt och verkligen tänka igenom svaret
Känner att jag ska läsa på om förvisning, den har jag inte helt koll på.

Jag var nog lite otydlig i mitt inlägg angående " att vara kompis med barnen" Det är min man som tyckte att jag är kompis med dom och inte tillräckligt sträng. Men vi pratade igenom allt igår kväll och nu känns det mycket bättre Vi gav varandra tips och råd.

Ska absolut läsa på om förtrotsen, så jag är mer än beredd när det väl kommer.

Nu har det varit mycket bättre här hemma i några dagar, men jag ska inte ligga på latsidan för det utan läsa, läsa och läsa ännu mer

Hör av mig längre fram med rapport.