Min lilla Svira är nu 14 månader och har precis kommit in i en konstig period. Hon vill bli buren hela tiden och är arg mest hela tiden. Hon är livrädd för alla män utom sin pappa och hon är åter igen väldigt uppmärksamhetskrävande. Jag är gravid i vecka 34 och har svårt för att bära och har svårt att sitta på golvet, detta medför ett ständigt dåligt samvete för jag känner att jag lätt blir irriterad och ständigt är trött och har stunder när jag blir drömmande och frånvarande.
Man ska inte börja fostra än står det i barnaboken men det känns så svårt att veta hur jag ska gå tillväga när E så uppenbart beter sig dåligt, hon slänger sig på golvet och sparkar när hon inte får som hon vill, om någon kompis vill låna en sak så blir hon helt ursinnig, hon flinar testande när hon ställer sig upp i barnstolen för hon vet mkt väl att hon inte får det , om hon inte får uppmärksamhet så river hon i allt och gör alla saker som hon inte får (detta trots att jag försöker få med henne i social delaktighet)
När ska jag börja sätta gränser och hur, har provat med att gå iväg och sätta henne i vagnen eller gå till ett annat rum för att hon ska känna att hon inte får vara med om vi har gäster eller är borta men jag vet inte om det funkar. När vi är själva vet jag inte alls hur jag ska göra annat än att göra med avledningsmanövrar eller ta upp henne i famnen med då känns det som att det inte går in att hon faktiskt beter sig fel.
Hur och när började ni sätta gränser, hur många använder sig av spjälsängen som en "time out" så som det står i barnaboken och hur fungerar det??
Tacksam för alla svar, tankar och ideér
// Fanny