Det gäller min 6-åriga dotter som är fruktansvärt trotsig just nu. Hon är extremt morgontrött och har alltid varit. Jag har många, många gånger fått kämpa för att få upp henne ur sängen och på med kläderna. Nu är det värre än någonsin och jag har tyvärr inte kunnat hantera det här som jag borde.
Jag blir så frustrerad och stressad. Jag lämnar först den lilla på dagis och sen 6-åringen på skolan. Jag börjar alltid att försöka väcka henne lugnt, sitter på sängkanten och pratar om allt möjligt. Då börjar hon sparka på mig och skriker GÅ!! Jag lämnar henne en stund och återkommer med nytt försök. Hon är väldigt känslig med kläder, ingenting passar. Alla strumpor har en jobbig sömm som hon avskyr 
Inga byxor sitter bra, även byxor hon använt jättemycket ett tag kan helt plötsligt vara helt fel. Vi river ut hela garderoben på morgonen och ändå är det inget som är bra.. Vi har prövat att välja kläder på kvällen och då har hon själv valt men på morgonen är det ändå inte bra. De värsta morgnarna har jag inte ens fått upp henne ur sängen, då har jag i frustration burit ut henne till bilen i bara trosor så har hon fått klä på sig innan vi går ur bilen, under mycket gråt och skrik. Jag vet att jag inte hanterar detta på ett bra sätt och vet att hon har det jättejobbigt med sig själv och behöver hjälp att ta sig ur detta. Jag behöver nu tips på hur jag kan hjälpa henne på bästa sätt. Det är inte kul för lillasyster att stå och se på detta spektakel varje morgon och ibland börjar även hon gråta och vill upp i min famn.Jag har kommit till insikt, efter att ha läst här på forumet, att vi behöver införa social delaktighet. Det har vi varit jättedåliga med.
Jag försöker, i lugna stunder, prata med henne och försöka få henne förstå hur viktigt det är att vara i tid till skola och jobb och hur tråkigt det är att börja dagen med att bråka. Jag säger att jag inget hellre vill än att ha en mysig morgon med henne innan det är dags att åka till skola och jobb. Hon säger att hon förstår och vi lovar varandra att inte bråka. Ändå..
Idag uppkom ett annat problem. Hon fick igår penecillin för halsfluss och hon har även fått massa blåsor i munnen, så hon behöver skölja med munskölj. Hon totalvägrade ta medicinen! Jag försökte allt (tyckte jag iaf), jag försökte pakta och berättade om min hemska hosmedicin jag tog för ett tag sen och visade alla roliga miner man kan göra efter man har tagit en äcklig medicin, men icke. Till slut fick jag tvinga i henne medicinen och hälften rann utanför. Vad göra i detta läge? Hon måste ju ta sin medicin.
Kram
Helen
Efter incidenten med medicinen fick jag ett riktigt bryt och satte mig ner med henne och pratade allvar. Efter det tror jag att hon förstod att hon faktiskt gjorde mig ledsen och att det var superviktigt att hon tog sin medicin. Nu är det inga problem och hon får massor av beröm! 
Nu har jag dagen på mig att samla ihop mig och göra bättre ifrån mig när hon kommer hem från fritids.
Är det någon mer som har barn som är hopplöst morgontrötta och inte går att få upp?