Nu är jag tillbaka på detta fantastiska forum. Stortjejen kurades för snart ett år sedan (vid sex mån ålder) och sover som en liten gudinna sedan dess!!
Klart det har varit återfall, särskilt runt vargtimmarna, men nu var det nog ett halvår sedan någonting strulade över huvud taget Nu har sovgudinnan fått en lillebror. Han är 8v men född en månad för tidigt. Fram tills nu har han nästan bara sovit i bärsjal men nu anser min rygg att det börjar bli dags för honom att lära sig sova själv också.
Såå - hur göra?
Jag gör idag så att jag ammar/vaggar honom tills han är alldeles dåsig och lägger sen ner honom i vagnen (på mage givetvis). Han börjar då böka och stöka men jag låter honom hållas. Om han börjar skrika (och verkar på väg att skrika upp sig) är jag där och vagnar tills han lugnar sig. Sen upprepar vi det hela. Brukar bli 3-5 vagningssessioner innan han sover.
Min tanke är att han ska kunna lära sig att somna lugnt när han läggs ner i vagnen så här, men det verkar inte funka något vidare. Har prövat vid en-två sovstunder om dagen i en vecka och han somnar inte med mindre bök nu.
Är han för liten för det här? Har ni något bättre insomningstips?
Är det nåt jag tycker jag har lärt mig är det att man inte kan vara nog påläst. Det ställer lite krav men är helt klart värt det. Och att vara påläst innan man sätter igång på allvar, så man får den där berömda attityden av självklarhet. Den kan man behöva. Inte alla dansar ju en dans på rosor kan man konstatera... Det kräver sin kvinna eller man att vara den hjälp barnet behöver för att fatta galoppen och inse att vargen inte står där och gläfser. 
