Ledsen ledsen arg arg

[Luvisen]

Jahopp. Då blir jag tvungen att starta tråd här också...
Hade ju hoppats att jag inte skulle behöva det men inser att jag nu måste kura lite till.

Kan man få en klapp på axeln tro? Behöver stöd. Uppbackning.

Liten är FÖRTVIVLAD. Bebisens föräldrar lyckades kasta in några vargar i sängkammaren...! Så på mig själv!

Stackars liten att behöva ha föräldrar som inte håller måttet!
Blä!

Efter ett par kusligheter så bar jag (mamma) in honom till vår säng. Med Saboterande Partners fulla stöd

Tänkte en gg ingen gg men se den gubben gick INTE.

Läggning går finfint med skratt och hela grejen. Klockan 23.00 eller miss-i-nassen vaknar den lille ljuvlige med ett skriiiiii. Jag beskriver inte mer- ni har hört den förrut.

Så nu sitter jag här och hör på min sons besvikelse och förtvivlan då jag emellan stärker min ramsning. En kort x4. Glad, betryggande och punktsättande.

Långt där inne tycker jag det är pest och vill springa in och rädda honom... Hopplösa människa som jag är MEN jag t'nker inte låta honom lida en sekund mer för mina tillkortakommanden! Eller partners för den delen !

Är ni med mig?

Kan ngn skicka lite pepp och påhejning?

All värme goa människor!/Luvisen

[Luvisen]

2 timmar tog det. Innan han somnade...hoppas jag. Han har nu sovit typ 5 min så jag kan ju ingalunda vara hundra. Men iaf.

det hände en grej.

Efter 1 ½ tim gick jag in då Bebis varit arg ett tag. Så jag gick in för att lugna honom. Han var aparg och blev ännu argare när jag kom in. Han slog på mig. skrek, och kastade sig åt alla håll och kanter. Han ville INTE ha ngn kram eller ngt av mig. Jag såg då till att han iaf inte slog sig när jag for omkring i sin säng. Och sedan höll jag tag i honom och gav honom en betryggande puss om han ville eller inte. Tänkte att jag var tvungen att visa att det skulle ordna sig även om han var skitarg. På 2 min lugnade han sig och la sig ned. Andningen var häftig länge. Säkert 15 min innan andningen var normal och ytterligare 10 min innan tungandningen kom. Och då ramsade jag mig ut.

Han vaknade nu igen och var med ledsen. Gav en mjuk, söt ramsa. Han tog den och somnade om.

Det där bråket fr hans sida är det vanligt?

Jag blev paff...Men jag tyckte ändå att jag lyckades ganska ok.

/Luvisen

[Luvisen]

Jag såg då till att han iaf inte slog sig när jag for omkring i sin säng

När HAN for omkring i sin säng- menar jag ju! //Luvisen

[helamig]

Hej Luvisen! Jag tänker lugn, lugn, lugn och fin. Det vi pratat om tidigare. Att vi får panik när bebis får panik. Han går igenom en helt normal fas. Inget du har gjort eller påverkat utan helt normal förtrots med allt vad det innebär. Då tänker jag såhär. Han har kaos inom sig. Han ställs inför helt nya förmågor, insikter, världen är skrämmande, i gungning. Han behöver dig för att förmedla lugn. Less is more. Det är inte roligt när barnet skriker men dom första nätterna är värst sen brukar det ge sig. Har du läst Celeste har fnurra? Ibland är husljud bättre än ramsa tycker jag.

Varma kramar och pepp och lugn skickar jag till er

[helamig]

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22746

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22626

[Luvisen]

Tack för stöd Hela mig!

Du skrev:

Han går igenom en helt normal fas. Inget du har gjort eller påverkat utan helt normal förtrots med allt vad det innebär.

Nja, jag kan inte hålla med dig här. Klart jag gjort ngt. Jag tog honom till vår säng. Det ska man ingalunda göra. Inte heller springa in och dutta var och varannan natt bara för att liten har mardrömmar...Men utan att tänka så mkt på det smög jag mig in i detta träsk...

Jag håller med om att husljuden är förträffliga. Vi körde fläkt, tvättmaskin, diskmaskin och tv som komplement

Bebis sov natten igenom. Sedan vaknade han 6 och 6.30 . Båda ggr somnade han om på ramsa. Eftersom jag kör omkurning så tänkte jag besked vid minsta pip. I natt ska jag stå tebax mer. Få se om vi kan hamna rätt snabbt igen för Bebis skull. [-o<

/Luvisen

[Kalaskakan]

Bebis sov natten igenom. Sedan vaknade han 6 och 6.30 . Båda ggr somnade han om på ramsa. Eftersom jag kör omkurning så tänkte jag besked vid minsta pip. I natt ska jag stå tebax mer. Få se om vi kan hamna rätt snabbt igen för Bebis skull.

Nu är jag inte med riktigt Luvisen, men varför omkurning?
En gång ingen gång, två gånger en vana. Jag tolkar det som att ni tog över honom till sängen en gång, så vadan omkurning?

Sen vet du att arg får man vara hur mycket man vill typ. Det går inte att verktyga ett argt barn, som du erfor.
En till grej är den att alla har fnurror, mer eller mindre. Varken de eller vi, sover gott alla nätter i sträck utan pip, eller ont, mardrömmar etc.

Så jag håller med Helamig där i hennes inlägg.

Då Klimp hade fnurror av de slag du beskriver här överlät vi honom att lösa dem och när hans ilska växte sig bara större så körde vi på med dammsugaren som föregicks av en punktsättande ramsa.
Mitt intryck är att Bebis där hemma ÄR en säker sovare av rang och då kan jag tycka att en omkurning nog är lite i överkant, med en del öververktygande, trafik, etc etc.

Men allt detta vet du redan 8) :thumbsup:

[Luvisen]

Nja Kalaskakan... jag beskrev inte hela irrvägen till där vi är nu. Klart det inte bara var en endaste liten gång. Rom faller inte sönder på ett felsteg. Det har hänt kusligheter härborta varför jag känt att jag var tvungen att fixa ditten datten för Bebis och lilla sömnen. Men det var inte ett stuprätt fall om du förstår vad jag menar. Det var smygande. Men nu märkte jag efter vår semester att han började balla ur.

Så därför började om fr början för att komma till rätta med mitt förhållningssätt till sömnen. Bebis sömn...ska väl sägas.

Jag använde inga verktyg på Bebis. Jag bara stoppade honom i handling från att skrika sig sönder och samman och framförallt fr att slå sig illa. Jag vet att det började blir för mkt för honom. Sånt känner man i magen.

Jag undrade bara om det också tillhörde förtrotsen , det där med att slå på mamma. Men så är det väl kanske inte. Det är väl bara att han nu kan slå... SKulle han väl ha gjort tidigare om han kunnat. Speciellt som okurad...

/Luvisen

[helamig]

Hej

Jag menade inte att du inte gjort något.. Och det verkar ju som om du har bra koll på vad du behöver göra för att ni ska komma upp på banan igen.

Det jag menar är att ibland kan man överarbeta saker och ting att då är det bättre att bara backa och andas lugnt. Vad jag läst tidigare så är väl din son i förtrotsen och det är det jag menar med en normal utvecklingsfas. Att han går igenom en period som är jobbig för honom, som inte du har gjort eller inte gjort något för att påverka. Det du kan göra för att hjälpa honom är att vara lika konsekvent och tydlig och trygg som du kan vara.

[helamig]

Vi har också haft små fnurror här borta efter semestrar och dylikt men med varsam hand får man styra skeppet rätt igen om du förstår vad jag menar. Om det händer farligheter och du helt plötsligt reagerar med stort pådrag tolkar ju bebis det som om det verkligen är fara och färde. Reagerar du lika dant som innan. Konsekvent, lugnt och tryggt så lugnar han sig snart och sover gott igen. Jag tror han slog för att han blir arg och förtvivlad. Han behöver din hjälp att bli lugn, inte mer oro.

KRAM!

[Luvisen]

Japp. Det är det jag jobbar mot. Alltså alltihop som du skrev

Det var kusligheter, involverande andra andligheters inträde...Farligt hann det aldrig bli men det kändes helt klart olustigt.

Klart att jag överarbetat då och då. Även dutti dutt ngn enstaka gg här och där kan snart ha en slags snöbollseffekt. På mig iaf. Och nu när jag vet att Bebis är i förtrotsen så gör min inkonsekvens det svårare för honom så det var därför jag var tvungen att tänka omkurning för att få rätt mental utgångspunkt för att hjälpa honom rätt.

Allt ni skriver vet jag ju. Det jag önskade var att ngn skulle ge en klapp och ett Hepp Hepp. Inget mer egentligen. Har ju bara cyberrymden för just det. Härborta finns ingen som kan säga: Go girl!

Är skönt att höra sånt ibland. Det är allt.

Värme/Luvisen

[helamig]

Go girl!!!! Go, go!! Jag vet att du kan. Du vet att du kan!

Värme och kramar

[Luvisen]

/Luvisen

[helamig]

Klappklapp nu inför kvällen och natten. Inte kul med kusligheter.

[Luvisen]

Näe kusligheter är synnerligen otrevligt. Ngt/ngn rev min son på ryggen. Blodiga märken. Usch! Det hände mig oxå när jag var liten. Fasen vad jag blev skraj. Mina päron blev oxå skraja, det kändes ju sådär Därav tänker jag att jag måste agera med lugn när det gäller mig egen pöjk. Iaf, det där händer flr veckor sen. Överspelat alltså.

Natten gick så här :
19.00 Sussar sött
1.00 Vaknar: skriiik, tjut, babbel, grååååååt. Ensammast i världen. Jag ramsar tryggt och bestämt. Liten effekt. Sen varvar han igång igen. Nu med orkan styrka. Fläkten på. Ny ramsa. Orkan bygger vidare.
1tim o 15 min senare går jag in och lägger min hand på hans rygg.
Han somnar omgående.
6.00 vaknar. Ramsar trött och lågt. Han somnar om
6.30 vaknar. Ramsar trött och lågt. Han somnar om
7.00 Morgon.

Undran: När du kör dammsugaren som svar. Kör du den då även när det är miss-i-nassen vid 2 , 3 på morgonen?

Tassade till garderoben och plockade ut offerkoftan. Satte den på och konstaterar att den fortf passar
Ja, jag tycker synd om mig själv. Inte får man sova som folk och aj vad det gör ont i begynnande magsår om natten. Brukar kräkas om natten om jag vaknar men jag lyckades mig hålla mig i natt.

Liten är på urdåligt morgon humör. Förtrotsen har stora bokstäver idag. Saboterande partner har kastat in handduken. Han vill inte vara pappa.

Hå hå ja ja.

Tack för stöd Hela mig!

Kram!/Luvisen