Jag är verkligen ingen expert på shn-kuren... men jag tänkte bara på en sak... när jag läser inlägg om problem att få det att funka tänker jag på att det är lätt att bara se till natten och glömma att dygnet är en helhet, om natten ska funka måste hela dagen varit bra, med sömn, mat, skratt, vara till nytta etc.
Vi har bra nätter o killarna somnar bra på sina dagslurar... men igår var vi på stan och killarna somnade inte i vagnen som de ska på lunchsömnen (för mkt intryck - Nordstan i Gbg är inte det ideala stället att sova på...
), nåväl vi var verkligen tvungna att gå på stan, hem kom vi vid 15 till deras mat och sen skulle killarna ha sin 17-sömn (som de i vanliga fall somnar jättebra på), det var lögn att få dem att somna, de grät, skrek och frustade och vid 18 var det bara att plocka upp dem, jag kände mig värdelös och taskig och grät en skvätt och maken tog över en stund, jag laddade batterierna och sen startade vi om... Tog på mig en "attityd av självklarhet" och vi körde hela kitet med bad, välling, lek och delaktighet och låtsades som inget hade hänt (fast killarna inte hade sovit en blund sen morgonen och var röda i ögonen...), de var någorlunda glada ändå, men ramlade, fumlade sig och det var jobbigt för dem, sen vid 19:45 (marginalkvarten... tack och lov!), upp i sängen och de somnade på stört... Puh!Det påminde mig verkligen om hur viktig hela dagen är, inte bara natten, det är ju en helhet, kanske en självklarhet för er andra, men för mig gick det upp ett ljus igen som påminde mig...
mvh H