Överlevnadsångest i kvadrat?

[joannasmamma]

Jag behöver verkligen hjälp med min S, snart 2 månader. Jag är helt villrådig. Någon stillad överlevnadsångest är det inte tal om. Han skriker och skriker.
Jag har försökt följa SM. Våra vakenpass ser ut så här: äter flaska 100-120 ml, ibland i ett svep, ibland i flera omgångar. Tar 20 minuter. Blöjbyte. Nu är han kanske nöjd i 15 minuter där han t ex ligger på diskbänken när jag pular i köket. Sedan börjar det, oftast utan förvarning. Han mer eller mindre gallskriker. Försöker få i honom mer mat, ibland går det, oftast inte.

Tidigare har jag burit runt honom och försökt lugna och till slut somnar han. Som jag tolkar det blir han helt enkelt trött efter 45 minuter och orkar absolut inte vara uppe mer än en timme. Sedan sover han två timmar, om man hjälper honom över 45-skarven (sover i vagnen med larm). Om han sover mindre än två timmar börjar han skrika direkt efter matningen och hela vakenpasset blir ett helsike.

Häromkvällen bestämde jag mig för att jag inte orkade bära runt honom längre eftersom han ändå skriker klöser och sparkar i famnen - det lugnar honom inte. Så nu vagnar jag honom istället. Det funkar sådär - det blir mkt skrik innan han somnar. Eftersom vi har så många sövningar varje dag känns det jättejobbigt. Jag får ju alltid lägga en gallskrikande bebis - ingen bra förutsättning.

HUR tar vi oss ur detta? Varför skriker han? Mina nerver pallar snart inte mer - jag är ständigt på helspänn för att han ska börja skrika eller för att han ska vakna tidigare än två timmar.

Jag har läst massor om SM, vet att vi borde köra schema nu men det känns helt ouppnåeligt.

[Kalaskakan]

Hej J'smamma, välkommen och grattis

Jag är på väg i säng så jag hinner inte ge dig långa utförliga svar.
Tills du får några, av mig eller de andra eminenta här inne så länkar jag till 2 trådar, där överlevnadsångest och skrik har varit teman.

Kanske finner du lite svar där samt någon tråd att börja nysta i så länge?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20987
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19435

Den första, där kom de igenom överlevandsångesten med bravur och den andra.. ja där var det väääldans rockigt och ngt schema stressades inte fram i första taget utan det eftersträvades en rytm för att minimera skriken.

Vi hörs!

[annawahlgren]

Välkommen är du

--- jag inte orkade bära runt honom längre eftersom han ändå skriker klöser och sparkar i famnen - det lugnar honom inte.

Well - "klöser och sparkar" var väl att ta i, kanske - en tvåmånaders

Men din egen rubrik ger svaret: du kan bära honom tills du stupar (vilket du ju redan är på väg att göra ) utan att det lugnar honom annat än synnerligen kortvarigt. Tröst hjälper inte en liten människa som fruktar för livhanken.

120 g är alldeles för lite. Han bör få i sig en liter sammanlagt nu per dygn. Sikta på 200 g 4 mål om dagen och 100 som nattslurk och 100 som nattmål. Han bör äta inom en timme (plus vid behov marginalkvart) och för lilla matsmältningens skull ha ca 3 tim mellan målen då han alltså INTE äter. Och 6 tim på natten, någonstans, ska vara sammanhängande utan mat. När du styrt upp saker och ting så, blir livet betydligt enklare och du kan efter ett par veckor införa åtta tim natt med lite vagningshjälp i början. Med bättre sömn kommer bättre aptit. Med mer mat kommer bättre sömn. Kallas en god cirkel

Att truga en liten gaphals som går från noll till hundra med en accelerationshastighet en Alfa Romeo bara skulle kunna drömma om, kan vara - och är - ett svettigt företag. Men han MÅSTE ha sin mat - mycket mat, mera mat och ännu mera mat.

Dr Brown's nappflaska rekommenderas, med napp 2. Tratta i med hjälp av ömma järngreppet (finns filmklipp under SHN-fliken). Bryt för paus när DU anser att han absolut måste rapa - som om det var därför han krånglade och skrek (igen). Lägg upp honom högt över axeln med ett mycket stadigt tag över lilla ryggen och buffa med andra handen löst knuten rejält, MYCKET rejält i lilla blöjbaken, nerifrån och upp. Han ska alltså inte somna utan snarare chockas vaken... (om han nu höll på att slockna vid maten och inte alls satte igång att skrika). Så fort han är tyst - rap eller ej - på't igen. Bryt igen, "rapa" igen, på't igen, osv.

Fastnar han på allvar i ett skrikande som är helt onyanserat reser du dig med honom, MYCKET stadigt tag om lilla ryggen, och buffar rytmiskt så hela lilla kroppen gungar stadigt. Gå till ljus, lampor, speglar. Spela musik - hög Mozart är aldrig fel. Truga vidare så snart han blivit lugn igen.

Detta skrikande är lika jobbigt, om inte jobbigare, för honom själv att höra som det är för dig Han hör det från två håll, från inifrån skallen och från utanför genom öronen - och har ingen aning om att det är HAN som skriker ens, än mindre kan han styra över eller bestämma sig för att börja eller sluta.

Det är därför man ska bryta detta skrikande, det "fastnade", onyanserade som "aldrig" tar slut - för BARNETS skull. Står man inte själv ut, vilket man ju inte gör hur länge som helst (som du nu), kan man, och bör man, använda detta sitt JAG ORKAR INTE till att förstå vad viktigare är: BARNET ORKAR INTE. Barnet behöver hjälp

Du hittar säkert fler tricks och knep att bryta det onyanserade skrikandet - effektiv vagning, ligga över knäna och klappas "hjärtslag" i lilla ryggen, höra rejält hög pling-plong-dosa, vädra lilla stjärten på trevligt ställe, etc etc etc. Vad du än försöker dig på, bannlys allt vad otålighet heter och "testa" inte utan HJÄLP honom. Det är det han ber om i sin överlevnadsångest. Du är hans överlevnadsgarant.

O:)