Hej!
Idag när min son och två kompisar var i skogen och lekte kom jag på dem med detta: Pojke ett drog ned byxorna. Min son pussade på hans snopp två gånger. För några år sedan berättade min son att han och den här pojken hade pussat på varandras snoppar i ett däck på dagis men att han inte ville göra det mer. Jag gjorde ingen stor sak av det hela. Pratade med personalen att de kunde vara lite observanta. Nu har pojkarna blivit lite större och går på sexårs. Min son berättade att det hade hänt flera gånger sedan de börjat på sexårs att de hade pussat på varandras snoppar i snåret på skolgården.
Jag ringde och berättade för kompisens mamma. Vad ska jag tänka om det här? Min son sa att han tyckte att det var ganska mysigt och han menade att det var de båda som ville. Ingen av dem hade tvingat den andre. Jag vill inte skambelägga, samtidigt som jag tycker att det är för tidigt och jag vill inte att de ska fastna i ett beteende som de inte mår bra av i längden. Är det här vanligt? Kan barn börja pussa på varandras snoppar av egen nyfikenhet, eller startar det i någon input från vuxenvärlden? Jag vill att min son ska ha ett naturligt förhållningssätt till sin sexualitet och jag vill att han ska må bra.
Det vi har sagt till honom nu är att det här inte är så bra. Vi försökte förklara att vi inte var arga utan bara måna om att han ska ha det bra.
Vad är nästa steg? Är det någon som har någon erfarenhet av detta?
Tacksam för stöttning.
Mvh
Stina
Barn och snoppnyfikenhet
Hej Stina!
Du kommer säkert att få kloka svar från mammorna här på forumet
Jag har inte någon idé kring hur du ska sköta det här, utan vill bara berätta att jag blev varm i hjärtat när jag läste ditt inlägg. Det finns så många föräldrar som skulle ha fått panik i din situation, inte minst över att det är ihop med en annan pojke han är nyfiken, och blivit arg. Även om det här absolut inte säger något om hans sexuella läggning som vuxen, så har han de bästa förutsättningarna för själv "välja" när han blir större.
Oavsett hur du gör med detta så är din grabb lyckligt lottad som har en så trygg och klok mamma. Lycka till!
Du kommer säkert att få kloka svar från mammorna här på forumet
Jag har inte någon idé kring hur du ska sköta det här, utan vill bara berätta att jag blev varm i hjärtat när jag läste ditt inlägg. Det finns så många föräldrar som skulle ha fått panik i din situation, inte minst över att det är ihop med en annan pojke han är nyfiken, och blivit arg. Även om det här absolut inte säger något om hans sexuella läggning som vuxen, så har han de bästa förutsättningarna för själv "välja" när han blir större.
Oavsett hur du gör med detta så är din grabb lyckligt lottad som har en så trygg och klok mamma. Lycka till!
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
Hej!
Det värmde att du svarade. Jag har gått in hela dagen och kollat efter svar. Det känns jätteviktigt att det blir rätt. Jag berättade för fritids idag och de sa att de skulle prata med killarna en och en imorgon. Det oroar mig lite. Jag hoppas att de gör det på ett bra sätt. Skulle vara jättetacksam för fler svar. Måste verkligen fritids prata med dem? Om jag var liten skulle jag nog tycka att det var grymt pinsamt att prata med fritidsfröknarna om ngt sånt här.
Det värmde att du svarade. Jag har gått in hela dagen och kollat efter svar. Det känns jätteviktigt att det blir rätt. Jag berättade för fritids idag och de sa att de skulle prata med killarna en och en imorgon. Det oroar mig lite. Jag hoppas att de gör det på ett bra sätt. Skulle vara jättetacksam för fler svar. Måste verkligen fritids prata med dem? Om jag var liten skulle jag nog tycka att det var grymt pinsamt att prata med fritidsfröknarna om ngt sånt här.
Mamma till Elias f?dd i november 2003.
Jag tror att det just är därför du inte fått så mkt svar. Man är precis som du, orolig för att det ska bli fel.
Jag håller med Tetz att det är skönt att se att det inte finns någon panik över det här, utan bara ett uppriktigt intresse av att det ska bli bra och rätt för barnen.
Jag tycker du ska fråga både din son och personalen hur och vad som sägs när de ska prata om det.
Så att ingen går in och skuldbelägger.
Jag förstår rädslan in vad det här kan komma ifrån. Det här att man undrar om barn kan komma på sånt själva, eller om det kommer från vuxna.
Ärligt talat, jag vet ingenting!
MEN, jag tror att den inställning du har, att du vill ditt barns bästa, att du inte vill skuldbelägga, att du inte får panik för att det var ett barn av samma kön och det faktum att din son pratar och berättar så öppet för dig, bara kan leda till att det blir bra!
Finns det ingen vettig person på RFSU t.ex, som du kan få råd av?
Åtminstone få snacka och bolla lite.
Det hade nog jag gjort, tror jag..
Som du ser, har jag inte mkt att komma med, mer än att jag tror att din öppenhet och ditt lugn inför det här kommer att göra att det blir bra i slutänden!
/Blomman
Jag håller med Tetz att det är skönt att se att det inte finns någon panik över det här, utan bara ett uppriktigt intresse av att det ska bli bra och rätt för barnen.
Jag tycker du ska fråga både din son och personalen hur och vad som sägs när de ska prata om det.
Så att ingen går in och skuldbelägger.
Jag förstår rädslan in vad det här kan komma ifrån. Det här att man undrar om barn kan komma på sånt själva, eller om det kommer från vuxna.
Ärligt talat, jag vet ingenting!
MEN, jag tror att den inställning du har, att du vill ditt barns bästa, att du inte vill skuldbelägga, att du inte får panik för att det var ett barn av samma kön och det faktum att din son pratar och berättar så öppet för dig, bara kan leda till att det blir bra!
Finns det ingen vettig person på RFSU t.ex, som du kan få råd av?
Åtminstone få snacka och bolla lite.
Det hade nog jag gjort, tror jag..
Som du ser, har jag inte mkt att komma med, mer än att jag tror att din öppenhet och ditt lugn inför det här kommer att göra att det blir bra i slutänden!
/Blomman
-
kattklo
-
kattklo
Håller med till fullo!kattklo skrev:I huvudtaget så är ju inte sexualitet något som bara kommer i o m tonåren utan den finns ju där hela tiden.
Läste nyss två krönikor av äldre män med moralpanik över sexualundervisningen. Och tänkte just så, att sexualitet inte är något som lämpligt dyker upp strax före byxmyndighetsdagen, utan något vi föds med.
Hej!
Jag tänker såhär när jag läser: Håller inte barn på med sånt här hela tiden? Jag minns tydligt när jag och en kille på dagis visade våra intima delar för varandra på dagis. Minns också en massa andra liknande beteenden på dagis och upp i skolåldern bland andra barn.
Att det är två killar tycker jag inte borde göra någon skillnad i hur man som vuxen "hanterar" det. Hur skulle man göra om det var en flicka och en pojke?
Tycker du är en mycket klok mamma! Och håller med om att det enda man borde prata om skulle vara det där med att säga nej och göra det man vill, osv.
Kram!
Jag tänker såhär när jag läser: Håller inte barn på med sånt här hela tiden? Jag minns tydligt när jag och en kille på dagis visade våra intima delar för varandra på dagis. Minns också en massa andra liknande beteenden på dagis och upp i skolåldern bland andra barn.
Att det är två killar tycker jag inte borde göra någon skillnad i hur man som vuxen "hanterar" det. Hur skulle man göra om det var en flicka och en pojke?
Tycker du är en mycket klok mamma! Och håller med om att det enda man borde prata om skulle vara det där med att säga nej och göra det man vill, osv.
Kram!
Fanny, mamma till världens bästa Charlie, född april 2009.
Jag tror spontant inte heller att detta behöver vara det minsta konstigt. Men att det lätt kan BLI väldigt konstigt när vuxna i all välmening ska ha "enskilda samtal" på fritids... Barn har ju också en integritet, och jag tror nog att det kan upplevas jobbigt, på gränsen till kränkande, av pojkarna att detta diskuterats över deras huvuden för att sedan "pratas enskilt"om med fröknar... Därmed inte sagt att man inte bör vara väldigt uppmärksam på hur det utvecklas. Men viktigast av allt tycker jag är att försöka behålla barnens förtroende så att de verkligen vågar prata med en om de behöver hjälp/råd, och att hela tiden stärka dem i deras rätt att själva sätta sina gränser!!!
Mamma till två ljuvliga pojkar födda sep 2005, resp juni 2007