vi har en 1åring,3åring och 4 åring som sover i samma rum. barnen är helt gulliga och snälla och det är inga större problem med dem. på dagarna har vi fungerande rutiner.
men på kvällarna blir det ibland så tråkigt... 4 åringen blir helt konstig, sprättig och ofoglig, svår att få "kontakt" med känns det som. 3åringen blir allmänt vild och vimsig. det blir lite av en kamp att få dem i säng och jag har börjat fasa lite för läggningarna. vi brukar sjunga en godnattsång och be aftonbön i vardagsrummet men de snurrar på och kan inte alls sitta stilla. eller så börjar de fåna sig på olika vis. jag slulle vilja att det här är en mysig stund då vi kan sitta nära varandra innan de går och lägger sig och inte att jag ska behöva bli arg varge kväll. sen när vi går in i sovrummet skulle jag vilja att de går i sina sängar direkt utan bus, men då ska det fånas och klättras upp i fel säng. jag vill ju inte behöva höja rösten och skrika åt dem det sista jag gör på dagen. sen när jag har gått ut kan det ibland bli ett enormt liv där inne! jag tycker att det är okay om de ligger och pratar med varandra, då kan man ju ändå somna om man är trött och vill, men då det är högljudda rop därinne... de större kan också ropa på minstingen så att han inte kan somna.
hur får jag en ändring på det här? jag är konstant arg och stressad varje kväll efter att jag lagt dem.
kvällarna
-
kattklo
Hej!
Skrattet före godnattet är en av de underbaraste sakerna som Anna Wahlgren lärt mig och min familj.
Varje kväll före vi går in i sovrummet busar vi och skrattar allihopa, på riktigt, djupt nere i magen. Det är rejält med bus, sånt dom jag kanske inte uppbådar under resten av dan, alla dagar, kan jag villigt erkänna.
Så busandet får ta sina goda 10 minuter. Ibland längre om man räknar in skojandet i badkaret.
Det här är ju motsatsen till nedvarvning kan man tycka, men alla blir så nöjda och avslappnade och glada i själen av det så det funkar bättre än något annat.
Om din 3-åring och 4-åring får busa järnet med dig så förekommer du deras sprätt i benen, tror du inte det?
Och så blir läggningen något roligt, som den ju ska vara!
Dagens kröning!
Skrattet före godnattet är en av de underbaraste sakerna som Anna Wahlgren lärt mig och min familj.
Varje kväll före vi går in i sovrummet busar vi och skrattar allihopa, på riktigt, djupt nere i magen. Det är rejält med bus, sånt dom jag kanske inte uppbådar under resten av dan, alla dagar, kan jag villigt erkänna.
Så busandet får ta sina goda 10 minuter. Ibland längre om man räknar in skojandet i badkaret.
Det här är ju motsatsen till nedvarvning kan man tycka, men alla blir så nöjda och avslappnade och glada i själen av det så det funkar bättre än något annat.
Om din 3-åring och 4-åring får busa järnet med dig så förekommer du deras sprätt i benen, tror du inte det?
Och så blir läggningen något roligt, som den ju ska vara!
Dagens kröning!