. Följaktligen har barnet också varit sura, det har kivats om ditt och datt och tjuvnyp har utdelats. Men efter middagen och ett bad så lyckades jag vända mitt eget humör, och fick strax förmånen att bevittna följande magiska scen:Efter att jag har läst två sagor, och sedan börjar plocka undan i köket så börjar lillkillen protestera: "Äsa meeeer, mamma, äsa meeer!". Genast kvittrar storebror (3,5 år) "Javisst, jag kan läsa för dig Fabbe! Kom och sätt dig i soffan!" Lilllebror ser helt chockad ut, men följer efter. "Kom Fabbe, du kan sitta i mitt knä!". Lillebror ser om möjligt än mer chockad ut, men utbrister "Jaa, sitta nä, loligt!!!" och dimper rödkindad och lycklig ner i storebrors knä. Och så reciterar Lucas följande, felfritt och utantill:
"Det här är berättelsen om jultomten som bor långt, långt uppe i norr. Den här jultomten tycker mycket om att sjunga. Han trivs vekligen när hans fru spelar på orgeln för honom. Fem små tomtar hjälper till att pumpa luft i orgelpiporna. Slut!"
Och så slog han ihop boken, och sa "den var lite kort idag Fabbe, men så är det ibland".
Jag höll på att smälla av!!!
