Det enda lilla kruxet är nu bara att han inte kan sätta sig ner utan att fara baklänges och det är ju jättefiffigt kl. 6.30 på morgonen
Vi lyckas inte få ordning på att han sover till 7 trots alla kloka råd härifrån. I veckan satte jag tom klockan på 6 för att jag skulle höra när han började röra på sig och hinna dit med verktygen innan han hann vakna till för mycket. Det blev så klart den enda morgonen någonsin som han sov till 7 och jag fick väcka honom
Den stora skillnaden mot tidigare är att han inte vaknar och skriker utan ligger (låg) och snackar och är rätt nöjd och då är det ju OK tycker jag.
Men som sagt, att stå är ju väldigt skojigt. Nu vaknar jag av att han gråter. Första morgonen ropade jag ramsan från min säng som vanligt men efter några minuter hörs ett dunk och illvrål från Emils rum. Varje morgon väcks jag av ett uppgivet gråt och när jag tittar in så står han mycket riktigt upp och kan inte sätta sig igen. Slutsovet imorse kl 6.30.
Jag har lovat mig själv att inte gå och längta efter sånt som kommer tids nog i hans utveckling, utan att njuta och glädjas över allt fantastiskt och spännande som sker NU. Men faktum är att jag ser fram emot att han får kläm på hur man sätter sig ner
