Hjälp! Desperat mamma till Stella 1.5år.

[LouiseW]

Hej!

Känns som om ni är vårt sista hopp.. Vi har en dotter på 1.5år som egentligen aldrig haft någon lugn och bra nattsömn. Hon är frisk i övrigt, otroligt aktiv, glad, VILJESTARK och social. Vi har sedan hon varit spädbarn haft otaliga nattliga uppvak. Vi har haft några perioder som varit ok där hon sovit dels några hela nätter och dels bara vaknat 1-2ggr, (läs 1bra natt 10dåliga) men senaste halvåret har det bara blivit värre.

Nu har vi en situation där vi lägger oss med henne i vår säng och hon får sova där hela natten. Mest för att vi inte orkar springa upp 10ggr in till hennes rum och lugna henne varje natt. Trots att hon nu somnar hos och får ligga kvar kvarstår nattuppvaknanden. Hennes sömn är otroligt orolig. Hon skriker alltid hjärtskärande när hon vaknar, kastar sig runt i sängen, slår omkring sig och är allmänt arg och väldigt svårtröstad. (Nattskräck?) Pga detta beteende så har jag nu svårt att skylla på att det är närhet hon behöver eftersom hon ändå inte är nöjd med den vi ger henne.

Ofta har hon också en längre vakenperiod, 1-2h per natt, exempelvis mellan 3-5 då hon är klarvaken och vilket ofta slutar i att vi får göra välling och kämpa med att få henne att somna om.

Jag är fortfarande hemma, arbetssökande och min man jobbar mkt så det börjar bli slitsamt. Främst känner jag att jag börjat tappa hoppet om att vi någonsin kommer att få fungerande nattsömn. Orolig för att min egen för alltid ska bli förstörd osv.. Sedan är jag ju självklart också orolig för min dotter.

Det känns som om vi provat det mesta och när jag läser om SHN är jag skeptisk till att det skulle fungera på vår dotter. Om vi lägger ner henne i sin spälsäng blir hon helt rabbiat. Hon spänner sig som en ostbåge innan vi får ner henne och sen rullar hon runt snabbt som ögat och ställer sig upp. Att få henne att ligga ner och göra solfjädern utan att hon gallskriker känns för tillfället ouppnåligt. Snälla hjälp!

Svårt att förklara situationen i ett inlägg så här men jag är tacksam och glad över vilken feedback som helst. Tyvärr har vi inte fått någont vidare stöd från BVC och vi känner oss ganska ensamma i vårt problem.

Tack i förhand för er tid.

Mvh Louise

[Bluna]

Hej och välkommen hit!

Med SHN-kuren får man en trygg och god nattsömn. Man har verktyg som fungerar (om man vill att det ska fungera) och lugnar barnet så att det kan komma till ro. Har du boken "Internationella sova hela natten"? I den står allt du behöver veta om kuren. Här på forumet står också mycket och vi är redo att hjälpa er om ni bestämmer er för att kura.

Kram Bea

[LouiseW]

Vi har nu beställt boken och kommer att läsa den noga pärm till pärm. Förmodar att vi kommer ha en hel del frågor efter det.. Kan jag ställa dem här då?

Undrar också om det finns möjlighet att få hjälp och stöd av en kurare i hemmet? Vi bor i Lidköping.

Tack. //Louise

[Bluna]

Absolut kan ni fråga här om ni behöver stöd och peppning. Vad bra att ni tänker läsa boken, den ger en bra grund till hur allt fungerar. Under rubriken Diplomerade kurare kan du kontakta någon som kan hjälpa dig.

Kram Bea

[Susanne G]

Här kommer länken med kurare.
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ade-kurare

[Viggosmamma]

"Trots att hon nu somnar hos och får ligga kvar kvarstår nattuppvaknanden. Hennes sömn är otroligt orolig. Hon skriker alltid hjärtskärande när hon vaknar, kastar sig runt i sängen, slår omkring sig och är allmänt arg och väldigt svårtröstad. (Nattskräck?) Pga detta beteende så har jag nu svårt att skylla på att det är närhet hon behöver eftersom hon ändå inte är nöjd med den vi ger henne."


Jag vill bara tillägga att vi känner igen oss i ert ovan beskrivna text, kurade vår 16 mån lilla V slutet av jan/feb & det var det bästa beslutet i vårt liv .
Vi lät vår kille sova hos oss, (tror att vi provade allt innan vi kom i kontakt med detta forum) & han uppträdde precis som ni beskrev ovan & då insåg vi att vi inte gav honom tröst på natten utan snarare störde honom.

Vad kan jag säga, vi njuter av sagolika nätter nu & det var inte länge sedan jag skrev mitt första desperata inlägg då V vaknade mellan 4-16 ggr per natt sedan 3 månaders ålder .

[LouiseW]

Vill bara säga tack Viggosmamma. Det känns skönt att höra någon som varit i samma situation och som lyckats. Just nu känns det otroligt långt bort men jag hoppas att vi kommer att kunna läsa på ordentligt så att vi klarar av genomförandet. Är mest orolig för hur vi överhuvudtaget kommer att få ner henne i sängen utan gallskrik och sedan hålla henne kvar där...

[miar70]

Hej Louise!

Har du läst Viggos tråd?
Som inspiration

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18357

Kram!

[Viggosmamma]

Hej Igen!

Du kommer att blir förvånad över att se att din dotter kommer att svara på dina handlingar, nästan väntat på att du skulle ta ledning .
Första natten var jobbig, absolut men det svåraste minns jag var osäkerheten jag kände om jag gjorde rätt, kommer detta fungera...den osäkerheten försvann sakta men säkert då jag började se att V svarade på mina handlingar + detta underbara forum (tänker på dig Mia) som orkade lyssna & peppa när det kändes jobbigt.

Men som sagt som Anna skriver i boken ,första solfjädern är den längsta & Viggo var ledsen (arg ledsen, förvånad ledsen & protesterade ledsen) under den första natten men endast då sedan övergick det som Anna beskriver i boken mer till frågande .

Ska bli spännande att fortsätta läsa & se hur det går.

Kramar

[LouiseW]

Tack Sofia.

Fortsätter gärna att hålla kontakten med dig om det känns ok för dig.

Skrev ett inlägg till dig i din tråd.

Sov gott!

[Viggosmamma]

Hej Igen!

Nu är det tyst & lugnt i huset dax för te & lite avkoppling framför brasan...hm härligt.

Tack för dina ord i 'min' tråd & det vore jätte roligt att fortsätta med kontakten. Du får fråga mig vad som helts om min kur eller upplevelser!!! De verkliga experterna :-({|= här på forumet kommer att ge dig all hjälp du behöver men jag delar gärna med mig av mina upplevelser. Det ska bli fantastiskt kul att få följa din lilla familj & tro mig att jag vet vad ni går igenom Det var inte så länge sedan vi själva var där. Det kommer att bli bättre, trodde knappt på de orden själv i början av kuren men nu sitter jag med en liten kille som sover 9 av 10 nätter helt själv. Ofattbart

Skrev inte du att ni kom ifrån Lidköping?? Maken min har arbetat där samt svärföräldrarna bor där ..lustigt.

Hoppas att ni fått hem boken & hunnit börjat läsa & att lill tjejen har en av sina bättre nätter.
Trevlig Kväll

Kramar Sofia

[LouiseW]

Hej Sofia.

Vi har faktiskt inte fått boken än.. och till på köpet är Stella sjuk så det känns skönt om hon hinner bli lite friskare innan vi kör igång. Så för tillfället är hon väldigt orolig och hostar mest hela nätterna.

Skönt att höra att det går fortsatt bra för er. Hoppas på att kunna börja plugga på snarast och kanske börja nästa vecka.

Vi hörs! Kram Louise

[LouiseW]

Så fick vi äntligen boken igår!!! Tyvärr fick jag inte mycket tid till att läsa. Är ensam hemma hela veckan eftersom Stellas pappa är på konferens. Stella är dessutom sjuk så allt är lite uppochner vänt..

Kan dock inte bärga mig till att börja komma igång. Just nu känns allt på bristningsgränsen. Sömnen är under all kritik, sämre än någonsin och efter att ha läst om kuren känner jag mig usel som mamma som inte lyckats få henne trygg tidigare.. Känner att för varje dag som går nu ödlas tiden bort lite.. Samtidigt måste jag ju vara påläst och en fördel är ju även om min man är hemma. Tyvärr kommer han vara borta 3 nätter även nästa vecka så det är tufft.

Nu sover lilltjejen så jag ska försöka komma igång med lite läsning och även mer ikväll. Återkommer så snart jag läst klart med säkerligen ett gäng frågor..

Kram Louise

[Bluna]

:thumbsup:

[LouiseW]

Usch nu sitter jag här helt förgråten i soffan... Ensam som sagt hela veckan och Stella är sjuk. Tog en dryg timme att få henne att somna ikväll och hon var väldigt besvärlig.. Vetskapen om att hon vaknar igen nu om en 30min och fortsätter så hela natten är inte rolig... Inte heller är känslan av att jag vill börja kura nu fast jag vet att jag varken är redo eller tillräckligt påläst och överhuvudtaget inte min man..

Värre än så här kan det väl knappast inte bli så jag får ta en natt i taget nu tills vi sätter igång. Lite orolig för hur jag ska orka dock för nu känner jag mig helt slut som människa, bara vill lägga mig och gråta när och varsomhelst.. lite läskigt.

Kram på er där ute och hoppas ni kan ge mig hopp och tro