Vår dotter har sedan födseln sovit i egen säng då vi tyckte det kändes säkrast. Det fungerade först jättebra. Hon sov lugnt hela natten med undantag för några amningspausar som dock gick smidigt utan gnäll. Efter amningen lyfte jag tillbaka henne och hon sov då lugnt vidare.
Strax innan hon fyllde 6 mån började hon plötsligt vakna flera gånger per natt med gråt och gnäll, nästintill otröstlig. Antalet uppvak ökade snabbt och tagna på sängen som vi blev pratade vi med BVC för att få råd. De sa att det nog var ett utvecklingssprång som snart skulle gå över, inget att oroa sig för. Rådet var bara att trösta henne då hon nog behövde mer närhet. Kanske växte hon mycket och behövde amma oftare på natten.
Vi avvaktade och jag försökte erbjuda mer mat, men hon ville inte alls ha. Tillslut vaknade hon flera gånger i timmen och det blev mer och mer besvärligt att få henne att somna om. Vi började samsova för att ge henne den närhet BVC tyckte hon behövde. Ytterligare kontakt med BVC gav samma tips. De utvecklas så mycket i den här åldern. Vi förstår att det är jobbigt, men barnet tar ingen skada, de får den sömn de behöver. Det går snart över.
Nu är hon snart 10 mån gammal och vi väntar på att BVCs psykolog ska höra av sig. Vi har nu väntat i över 2 veckor. Situationen känns nu ohållbar. Hon somnar inte längre själv utan jag måste sitta med henne i famnen och vagga tills hon somnar. Sedan vaknar hon minst en gång i timmen natten igenom. Varje gång måste jag sitta och vagga henne för att hon ska kunna somna om. När jag försöker lägga ner henne i sängen är det förstås stor risk att hon vaknar igen och jag får då börja om. Vissa nätter sover jag bar en halvtimme. Även dagssömnen strular på samma sätt som nattsömnen. Jag lider så med henne att hon inte kan få sova den rofyllda sömn som jag vet hon behöver. Jag känner mig så misslyckad och usel so mamma.
Hade det inte varit för BVCs försäkran om att det skulle gå över av sig självt om vi bara avvaktade hade vi för länge sedan tagit tag i problemet. Jag vill inte skylla ifrån mig, men deras råd stjälpte snarare än hjälpte. Nu när det gått så långt att vi inte längre vet hur vi ska ta oss ur detta utan hjälp får vi inget stöd från dem.
Jag har nu börjat läsa SHN och kontaktat en diplomerad kurare för att få hjälp. Jag hoppas vi fixar det, så vi kan bli en fungerande familj igen.
Ursäkta mitt långa inlägg, men behövde skriva av mig lite.
! Vad ledsamt att höra om de sk råd du fått på BVC. Tyvärr är du inte ensam 
. Många, många är de (bl a jag) som fått höra att "det går över" och "vissa behöver mindre sömn". Men vilken tur att du hittat SHN och fått kontakt med en kurare, ni kommer se att det vänder snart!
Välkommen är du 
