Jag är en desperat och orolig mamma till en helt underbar liten pojke på 16 månader som heter Viggo. Jag har lusläst din bok, din hemsida angående råd & tips och när jag kom över brevet om Tom började jag nästan gråta, dels av uppgivenhet eller glädje över att det finns fler föräldrar i vår situation. Vissa delar var som att läsa om Viggo. Viggo har så länge jag kan minnas sovit dåligt och vissa nätter känns det som inte alls. Det var i perioden runt 3 mån - 8 mån som vi hade det som värst, i en logg som jag skrev så vaknade han mellan 13-15 gånger per natt. Oftast 1 gång i timman ibland 2-3 gånger. I dag
förstår jag knappt hur vi orkade min man & jag.
Viggo har aldrig lyckats sova mer än en timmes middag. När han blev över året kunde han sova 1-2 timmar enstaka gånger vilket vi såg som ett framsteg men nu har det börjat bli sämre igen. Han har aldrig kunnat koppla av och sova i bilen, våra bilresor är oftast en mardröm vilket gör att vi knappt åker längre sträcker. Han har alltid varit väldigt lätt väckt.
Jag drömmer inte om att Viggo ska sova hela natten utan om att han kanske endast skulle vakna en till två gånger per natt. Jag vet inte vad som är värst, att han vaknar relativt ofta eller den spänningen/väntan/handlingsförlamning det skapar när vi vet att han snart vaknar igen. Vi har försökt få hjälp genom BVC, genom att prata med en barnläkare. Dels menade de att Viggo kanske var ett väldigt aktivt barn och rekommenderade oss 5 min- metoden som jag personligen är mycket skeptisk till att prova. Jag vill pröva allt jag kan innan jag tar denna utväg. Eller hjälp genom medicinering. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över detta svar.
Idag sover Viggo i sin egen säng i sitt eget rum, vi lägger honom på fasta tider kl 18 och väcker honom kl 06. Vid läggning efter bad, sagor och skratt så säger vi vår godnatt och lämnar dörren på glänt. Ibland får vi gå in en gång och ibland fem men somnar sedan själv. Sedan vaknar han mellan 5 gånger till 7 gånger per natt. Då får han tyvärr direkt välling och somnar oftast om genom att vi gett honom välling. Jag är medveten om att vi gör helt fel! Får han inte välling vet han inte hur han ska somna om och skriker i vanvett oberoende vad vi gör. Till slut ger vi upp och ger honom välling för att få några timmars sömn. Vi vet att vi inte hjälper honom men det känns som vi har gett upp. Detta resulterar i att vi har en pojke med ingen aptit på dagarna.
Det har gått så långt att min man och jag förmodligen inte vågar skaffa fler barn och att vi sover i pass på en madrass i rummet bredvid vår son för att den andra ska få några timmars ostörd sömn. Men framförallt är vi oroliga över Viggo och förstår inte hur vi ska orka då vi inte ser något slut på detta. Det känns som vi har stannat upp. Men jag ska tillägga att vi är en lycklig liten familj inte långt ifrån ett skratt som mitt i detta kan titta på denna lilla människa i förundran.
Vår fråga är följande, hur kan vi applicerar metoden på en 16 månaders pojke? Vi har läst många exempel på situationer beskrivet i boken men oftast har barnen varit mindre.Hur hanterar på bästa sätt matningen på natten, slutar vi rakt av och vad kan man göra i dess ställe.
Evigt tacksam Sofia, Viggos mamma."
Anna i Gästboken:
Och om du inte har den, rekvirera Internationella Sova hela natten. (Där kan du också läsa om hur det gick för lille Tom - Hans i boken.) Ta till dig teorierna bakom det hela, inte bara metodiken.
Lille Viggo behöver sin sömn och är inget omöjligt fall - tro mig! Små barn gör som vi lär dem. Äter han flera gånger per natt tror han naturligtvis att det ska vara så, och att allt annat vore både farligt och fel. Det är det ju inte - och det kan han enkelt förmås inse, till sin stora lättnad (efter den första förvirringen).Ni går ett nytt och underbart liv till mötes! Tills vidare tar jag mig friheten att citera ditt inlägg på Kurbarnens hjälpforum för äldre barn. Stor kram!"