Vi började vår första kurnatt igår-fredag med vår son på snart nio mån.
Första kvällen tog det 45min buffning under illhojt och sen ramsa+påminnelse+bekräftan. Under natten vaknade han bara två gånger och hela processen att somna om tog med hjälp av alla verktyg 20 respektive 50min.
Vaknade sen halvtimme innan vår tid vid sju men vi lät det vara så.
Dagen har gått enligt vårt schema- som är som vi haft det de senaste veckorna, skönt. Somnade i egen säng efter kort buff/övrigt på 15 min, snabbt i vagn på em likaså.
Dock panik och ont i magen hos båda oss kurföräldrar nu denna afton då vi förväntade oss att denna nattning skulle kräva betydligt mindre skrik. Det som nu händer är att han vevar upp sig och låter riktigt ledsen-som igår under buffningen och håller i under hela 40 min.
Denna gång ju utan närhet av oss vid buffning och därmed så mycket svårare att acceptera skriket-låter övergiven inte arg. Min sambo buffade väldigt kort sammanlagt 6 gånger och då tyckte jag ändå att han väntade väldigt länge under krisläge.
Har ångest inför natten och kommande dagar/nätter. En kväll av hjärtskärande skrik är en sak men..
Vad göra/tänka
Väldigt tacksam för råd och vägledning!
