Problem med dagsluren

[mammaMia82]

Hej! Vi började kura vår 13 månaders Tilda för en vecka sedan. Och nätterna blir bättre och bättre. Inatt sov hon till klockan 5,30 då ramsade vi och hon sov en timme till. Vi gjorde morgon vid 7.

Jag vet att man inte ska vänta sig snabbt resultat men det känns verkligen som vi gör ngt fel på dagarna. Det tar i genomsnitt 20 minuter innan hon somnar. Så fort vi kommer in i sovrummet så tokskriker hon, skrattet till gonattet försöker vi köra med men det är svårt för så fort vi går in i hennes rumm så börjar hon gorma. På kvällen skriker hon som längst 10 minuter och sover sedan bra.

Men dagarna är hopplösa. Hon behöver verkligen sova 1,5 timme men vaknar ALLLTID efter en halvtimme. Och då fungerar ingenting. Ramsan blir hon bara ännu värre av. Ljud i huset ignorerar hon eller hetsar upp sig över. Jag har gått i och solfjädrat en kort stund men hon blir skogstokig av det. Det känns inte som något tar. OCh jag vill inte att det ska bli en ond cirkel av det hela. De första 11 dagarna är ju till för att schemat ska sätta sig och jag vill inte att hon ska tro att det är så här det ska fungera.

Innan SHN så sov hon i vår säng på dagarna, tillsammans med mig. Och "sov" i egen säng på kvällarna tills vi gick och lade oss, då fick hon komma till vår säng.

Ska vi ha mer tålamod med dagslurarna? Vad gör vi för fel när inget hjälper? Ska vi gå tillbaka till att solfjädra henne ett par gånger och se om det hjälper?

Jag börjar bli desperat då jag är ensam med henne på dagarna och därför lämnas med mina tvivel själv....

Tacksam för snabbt svar...

[Piggelin]

Hej,

Åh, vad jag känner igen mej i detta.

Odla tålamodet, absolut. Och se och var nöjd med framstegen, inte bara det som inte sitter än. Det tar tid! Elva dagar är ingenting. Vi hade långstrul med dagslurarna. Vår stora tjej var ingen dagsovare, men just därför passade kurandet oss utmärkt. Det gav oss ramar för vad hon borde sova. Vi lärde oss att tänka förutsättningar.

Och putsa upp Attityden. Väldigt mycket sitter där. Försök hitta något som ger dej styrka. Kanske spela musik?

Hoppas du får fler svar, kände bara att jag ville peppa dej att fortsätta. Den goda nattsömnen är värd ALLT och vad är egentligen alternativet?

I all hast,
P

[mammaMia82]

Glömde skriva Tildas schema.

19,00-07,00 Natt
07,30 Frukost (gröt, smörgås)
10,00 Mellis (frukt el. smörgås)
10,30-12,00 Lek ute
12,00 Lunch
13,00-14,30 Vila
15,00 Mellis
17,30 Middag
18,30 Välling och bus
19,00 Natt

Vi har inte 3,5-4 tim mellan målen som man ska ha men vi fick inte ihop det på ngt annat sätt och matmässigt verkar det fungera för henne. Hon öter bättre än någonsin sedan vi började med SHN. Det enda som strular är dagslurarna. Och de får de väl göra i början, om det bara går över... är som sagt rädd att fastna i ond cirkel...

[mammaMia82]

En fråga till så här mitt i förvirringen... Om hon vaknar och gnäller lite på kvällen men somnar av sig själv igen... ska man bekräftelseramsa då? Eller ska man bara köra bekräftelseramsan när man kört påminnelse som fungerat?

[TorpSara]

En fråga till så här mitt i förvirringen... Om hon vaknar och gnäller lite på kvällen men somnar av sig själv igen... ska man bekräftelseramsa då? Eller ska man bara köra bekräftelseramsan när man kört påminnelse som fungerat?

Du behöver inte bekräfta separat längre om hon lyssnar på ramsan. Du bakar in bekräftelsen i sista versen.

Hej! Snälla hjälp mig att få svar på mina frågor. Är i stort behov av hjälp och stöd. Just nu ligger flickan och tokskriker... igår sov hon middag 15 min av 1,5 tim... Får se hur länge hon lyckas sova idag...

Så ska det inte vara. Vad gör du? Vilket verktyg skulle du vilja köra på?

[mammaMia82]

Du behöver inte bekräfta separat längre om hon lyssnar på ramsan. Du bakar in bekräftelsen i sista versen.

Men hon lyssnar aldrig på ramsan... när vi säger ramsan hetsar hon uppp sig och sedan skriker hon ett tag, i bästa fall endast två minuter och sedan somnar hon. Hur ska vi göra då? Och ibland vaknar hon och skriker och vi hinner inte ramsa förrän hon tystnar.



Så ska det inte vara. Vad gör du? Vilket verktyg skulle du vilja köra på?[/quote]

Vi ramsar och ramsar, men hon lyssnar inte på ramsan. Ibland lugnar hon ner sig men bara för att börja skrika minuten efter. Då väntar vi lite och så ramsar vi. Vi är öppna för alla verktyg, bara hon lugnar ner sig...

Känns inte riktigt som hon lyssanar på ramsan på natten heller. Hon tvärtystnar inte och vi har aldrig kunnat baka in bekräftelsen i ramsan för hon skriker alltid ett tag efter vi ramsat...

Men på det stora hela har ju nätterna självklart blivit bättre mot vad de var innan. Men om man jämför med hur boken säger att resultatet ska vara vid den här tiden (dag 8) så är vi LÅÅÅNGT ifrån....

[TorpSara]

Nå, då ska vi:

1. Arbeta med bekräftelsen. När hon är tyst, så bekräfta, och se till att få sista ordet, varje gång. Fuska aldrig med det, hur sugna ni än kan vara. När ramsan sitter, vilket den kommer att göra om den alltid får sista ordet, har ni ett verktyg som är värt mer än det mesta här i världen. Kan du tänka dig känslan att ramsa om en två-åring 6.45, när det är morgon 07? Det känns magiskt, kan jag lova, och då är jag ju ändå van.

2. Daglurarna måste vi få bukt med. Jag valde den här strategin då vi hade trassel, inte helt efter boken, men daglurastrassel och större barn är svårt: ALLA förutsättningar uppfyllda. MASSA utevistelse på förmiddagen, han fick gå själv i timmar. Kan man inte gå får man krypa, motion ska man ha. Ge melliset utomhus. Social delaktighet, livet måste vara meningsfullt också. Ordentligt mörkt och svalt rum. Slarva inte med någon av dessa delar, även om det spöregnar. Du vet hur man själv känner sig efter en dag i skidbacken eller skidspåret? Precis så ska det vara för henne. Trött i kroppen och lugn i knoppen.
Vi körde två dagar solfjäder, i stort sett ända in i sömnen. Ramsa ut. Ordentligt hög, men lugn klassisk musik på utanför. Samma agerande vid skarvning, även om man behöver stå sovtiden ut. Signalen ska vara att man ska ligga still. Väckarklocka som berättar när luren är slut. Väckning som på morgonen, med buller och bång.
Dag tre backade jag. Solfjädrade bestämt intill avslappning, ramsade och lät musiken ta hand om eventuella protester. Han hörde inte sig själv och han hörde att jag inte hörde, då är det lättare att komma till ro och låta musiken lugna, det gör den. Musiken stod sedan på hela sovtiden. På en vecka hade vi löst vår fnurra, och den har faktiskt aldrig återkommit.

Jo, beroende på daglurens längd nattade vi tidigare på kvällen, allt enligt principen sömn föder sömn.

[mammaMia82]

Absolut ska vi vara bättre på att bekräfta. Där tror jag nog vi slarvat lite och nästan viskat bekräftelsen så hon nog inte hört den, i rädslan att hetsa upp henne igen , för hon blir ARG när vi bekräftar. Men nu ska vi vara stenhårda på det och låta den följa henne i sömnen.



Vi ska absolut följa ALLA dessa råd! Ute brukar vi vara men bara mellan mellis och lunch. Nu ska här spenderas tid UTE! Och att träna att gå ute är det bästa hon vet så då ska vi göra det. Och mellis tar vi med oss till lekparken. MYSIGT!
Social delaktighet har jag funderat på. Det är vi någ dåliga på men jag vet inte riktigt vad hon ska göra. Något tips på saker en ettåring som inte kan gå än kan göra? Vi brukar låta henne hämta leksaker och låtsas att vi vill ha dem, och sedan tacka henne hjärtligt för hjälpen. Men jag skulle vilja göra mer.
Någon klassisk musik du rekommenderar som fungerat bra?



Hur mycket tidigare kan man natta på kvällen utan att förstöra schemat så här första tiden?

Tack så hjärtligt för din hjälp!! Nu känns det inte lika hopplöst längre.

Tusen kramar [-o<

[mammaMia82]

Jo, kom på en sak. Vi har haft lite svårt att väcka henne "med buller och bång" för hon verkar bli så rädd och skrämd då. Så fort hon vaknar till och ser oss på morgonen så börjar hon skrika. Hon blir inte glad förrän vi tagit upp henne. Ska vi försöka få henne glad i sängen innan vi tar upp henne? Hur gör man det, hon e svårflirtad...

Är det ok att göra som vi gör nu, väcka henne försiktigt och sedan busa henne glad. Fast då har vi ju tagit upp henne först och "räddat henne från sängen" innan hon skrattar... Knepigt...

[TorpSara]

Absolut ska vi vara bättre på att bekräfta. Där tror jag nog vi slarvat lite och nästan viskat bekräftelsen så hon nog inte hört den, i rädslan att hetsa upp henne igen , för hon blir ARG när vi bekräftar. Men nu ska vi vara stenhårda på det och låta den följa henne i sömnen.

Bra. Det är vanligt hänt, men även bekräftelsen ska vara hög och tydlig, även om den är mjuk. Bara efter en handfull gånger kommer hon att sluta sura. 8)

Vi ska absolut följa ALLA dessa råd! Ute brukar vi vara men bara mellan mellis och lunch. Nu ska här spenderas tid UTE! Och att träna att gå ute är det bästa hon vet så då ska vi göra det. Och mellis tar vi med oss till lekparken. MYSIGT!
Social delaktighet har jag funderat på. Det är vi någ dåliga på men jag vet inte riktigt vad hon ska göra. Något tips på saker en ettåring som inte kan gå än kan göra? Vi brukar låta henne hämta leksaker och låtsas att vi vill ha dem, och sedan tacka henne hjärtligt för hjälpen. Men jag skulle vilja göra mer.

Härligt!

Byt ut leksakerna mot riktiga saker. Ettåringar älskar att jobba, torka golv och lister med egen trasa, stå på en stol och laga mat (eller sitta i stolen/diskhon) diska, hjälpa till med dammsugning. Allt som känns värdefullt, på något sätt. "Sortera" pappersinsamlingen.

Någon klassisk musik du rekommenderar som fungerat bra?

Jag körde Vivaldi, men egentligen vad som helst. Jag vet att någon kör den här: http://www.naxosdirect.se/3CD-BOX-Stor- ... 503156-58/
Sen finne det en samling som heter "lugna blå timmar" som är bra.

Hur mycket tidigare kan man natta på kvällen utan att förstöra schemat så här första tiden?

30 min funkar alltid.

Upp med hakan, det här kommer att lösa sig galant! :thumbsup:

[TorpSara]

Jo, kom på en sak. Vi har haft lite svårt att väcka henne "med buller och bång" för hon verkar bli så rädd och skrämd då. Så fort hon vaknar till och ser oss på morgonen så börjar hon skrika. Hon blir inte glad förrän vi tagit upp henne. Ska vi försöka få henne glad i sängen innan vi tar upp henne? Hur gör man det, hon e svårflirtad...

Är det ok att göra som vi gör nu, väcka henne försiktigt och sedan busa henne glad. Fast då har vi ju tagit upp henne först och "räddat henne från sängen" innan hon skrattar... Knepigt...

Låtsas inte om att hon ser förfärad ut. Agera som att hon är glad och lycklig. Visst kan man ta det lugnt när man väcker, men det är viktigt att det är glatt, och helst innan man kliver upp. Jag känner inte en ett-åring som inte gillar tittut, tex?

[mammaMia82]

Hej! nu är stortjejen 3 år och nu börjar trotsen synas även på kvällarna. Hon sover fortfarande i sin spjälsäng men vi har tagit bort ena långsidan på den så hon kan kliva i och ur själv. Ville göra det för det såg ut som hon började växa ur sängen och vi ville förbereda henne på en ny större öppen säng. Men nu ångrar jag mig REJÄLT!! Det har blivit ett HIMLA spring på kvällarna vis läggningen!! vi lägger som vanligt med ramsan, hon springer upp, vi lägger med ramsan, hon springer upp. Vi följer henne till sängen varje gång men hon får gå i själv. vi sitter utanför dörren på en stol och ser totalt ointresserade ut av henne. När hon är påväg ur sängen så går vi in och leder tillbaka henne. ut med ramsan. Det som stör mig med det här och som gör att jag har lite magknip över hela situationen är att hon både imorse och nu på kvällen sagt att hon tycker det är otäckt när det är mörkt i hennes rum. Hon har alltid mörkt i rummet och den här rädslan kom när vi tog bort gaveln på sängen. Innan har sängen varit henens borg lite grrann och hon har trivbts mycket bra i sängen. Funderar starkt på att sätta tillbaka spjälsidan på sängen så hon inte klättrar ur. Hon verkar ju känna sig trygagre med den oxå. Min rädsla då är att det känns som ett steg tillbaka. Hon är ju påväg att växa ur spjälsängen då hon nästan inte kan ligga med armarna uppåt utan att fötterna tar i. Och snart kommer hon ju behöva sova i en större säng, hur gör vi då när vi har "bevisat" för henne att det är läskigt att sova i öppen säng genom att sätta tillbaka sidan på sängen? Då har vi ju bekräftat hennes rädsla, hur gör man då hon kan ju inte sova i spjälsäng för evigt, och i sommar kommer förhoppningsvis ett syskon, då behöver ju nya bebisen spjälsängen... HJÄLP!! Det gör ont i mammahjärtat när hon säger att det är otäckt med mörker i hennes rum, hur ska vi hjälpa henne?

[TorsMamma]

Hej,

Lika självklart som ni tog bort sidan, sätter ni tillbaka den. HÄPP!

Min son sov i spjälsäng tills han var 3,5 utan problem, de behöver inte mer utrymme än att benen kan vara raka och huvudet slår i huvudändan. Jag ångar att jag inte behöll den ännu längre kan jag lova. Så skynda inte på detta.

Sen ang. ljus i rummet, vi hade lääääänge kolsvart. Att säga si eller så, är FRÅGOR i PÅSTÅENDETS FORM. Är jag mörkrädd????? Svara på den! Nej du är inte mörkrädd, här får du en ramsa är svaret.

Om du någon gång måste ha tänt så kan man ha en pytteglipa på dörren öppen, det är det enda man får, ingen lampa i rummet kan jag säga. Det skapar mer problem än du ber om kan jag lova. (been there done that)

Min son kom på att han var "mörkrädd", spöken osv... Mycket smaratare att jaga bort dem ihop och sen släcka, än att börja tända. Det var mitt stora misstag. 8)

Stå på dig med svaren, GE INTE IN!

[mammaMia82]

Vad säger jag när hon det första hon nämner på morgonen är att hon tycker det är otäckt med mörker i henner rum? Kan ju inte direkt ramsa då =) min man vill inte att vi ska sätta tillbaka sidan på sängen, han är övertygad om att det är en period hon har som går över. Vad göra?

[TorsMamma]

Det går över, men vi hade spring i MÅNADER.

Han kan ju få ta alla läggningar och väckningar en tid, så har vi gjort sen har mamma fått styra upp efter...

Alla måste ju liksom få göra sitt misstag tänker jag. (säger den som är ordförande och borde veta bättre, även jag tar omvägar och senvägar och gör misstag jag önskar jag sluppit)

Ang. morgonen. Be henne visa, beskriva och så kan ni jaga bort dem då.