Efter samtal med min sons dagispersonal & specialpedagog så uppmanade dom mig att själv kontakta en barnpsykolog pga att (sonen som snart fyller 5 år) har problem med att leka i stora barngrupper, är impulsiv & har svårt att koncentrera sig. Detta kändes som en riktig käftsmäll !
Just nu känns allt bäcksvart & vet ej vad vi skall ta oss till för att kunna hjälpa honom med detta. Varför har dom inte informerat oss tidigare om han haft såna problem ?
Jag bad att få skriftligt på detta & bl.a så skrev specialpedagogen så här:
Jag har under de år som han gått på förskolan vid ett flertal tillfällen konsulterats av personalen ang hur man bäst ska arbeta för att ge honom det stöd han behöver. De gånger jag har observerat har jag alltid möts av en glad och vältalig kille, impulsiv pojke. Det är hans impulsivitet som orsakar problem för honom i barngruppen.
Jag har observerat att han har svårt vid tex aktivitetsbyte, när det blir rörigt omkring honom, när det blir högljutt, när det blir trångt eller helt enkelt ostrukturerat. Han kan då bli helt oförutsägbar, aggressivitet och skrika, putta eller kasta. Han ser detaljer mer än helheten och ser inte gärna sin egen del i en konflikt.
Under de senaste månaderna har jag träffat honom enskilt och jobbat med ett material (Repulse)i självkännedom & aggressivitet.
Jag har då noterat att jag hela tiden måste"locka tillbaka honom" till det vi håller på med,han har svårt att koncentrera sig på arbetet och ser hela tiden andra saker som fångar hans uppmärksamhet och han orkar bara jobba en kort stund med samma sak. Annars är han positiv och glad att få jobba enskilt med en vuxen.
Bvc sköterskan tycker att vi inte ska lyssna så mycket på detta för han har trots allt inte fyllt 5 än.
Här hemma kan han faktiskt sitta still med något som han är intresserad av upptill 1 tim. Utan problem.
Hoppas att det finns tips & råd hos er för att vi som föräldrar skall kunna hjälpa honom & att jag inte ska kännas oss som dålig förälder som dags läget är.
Tack på förhand !
Hjälp mig ! Ang. impulsivitet/koncentrationssvårigheter.
Hej Marie och varmt välkommen hit till forumet. 
Jag förstår att du är alldeles upp och ner efter omtumlande besked.
Det är mycket svårt att råda i en sådan här situation där jag inte känner till detaljer, men jag kan tänka lite med dig 
och utgår ifrån hur jag själv hade tänkt om det hände min 5-åring.
Tag fasta på både det positiva och negativa och försök se sakligt på situationen. Det är inte så att du är en dålig förälder, utan din son (kanske) behöver stöd med en del av hans beteende, vilket i grunden är positivt att det kommer nu och inte om 10 år. Jag tycker personligen att det är viktigt att vi ser både våra barns goda sidor, som dåliga sidor. De belyser mycket fina sidor hos din son som du ska ta till dig, och lära dig mer om hans eventuella svårigheter.
Att koppla in psykolog skulle jag vara försiktig med tills jag vet mer och har sett det själv. Jag hade börjat med att tillbringa lite tid på dagis och konkret försökt skapa mig en egen bild. En egen bild av hur mitt barn agerar, hur andra barn agerar samt hur personalen agerar. Nu handlar det om att se nyktert på situationen och hantera den på bästa sätt. Att saker händer i livet kan vi inte hinda, det är hur vi möter dem som är det avgörande.
Vad är då sanningen
Det kan vara så att din son behöver någon form av stöd för sin impulsivitet, och det kan också vara så att barngruppen på dagis inte fungerar och att det påverkar honom starkt. Det kan ju också vara något av båda. På det du skriver så verkar han reagera på förändringar och allmän stökighet, vilket ju i sig inte är något konstigt utan att man bara måste lära sig hantera. Bara för att man är nästan-fem så är man ju definitivt inte "klar". Här gäller i högsta grad visa/leda/lära.
Gällande personalen så hade jag som sagt bildat mig en egen uppfattning samt också ställt krav på dem att berätta hur de gör och hur de skulle kunna göra. Jag tycker det är under all kritik att de tycker han har problem i flera år, utan att ni får reda på det. Om de kopplar in speciapedagog så måste de väl upplysa Den frågeställningen hade jag tagit med till rektorn/områdeschefen samt deras chef i kommunen.
Gällande hemmiljön så hade jag tänkt igenom så alla rutiner som mat, sömn, vara behövd hemma med egna uppgifter (social delaktighet), lugn, utevistelse etc var på sin plats. Jag hade också spenderat mer tid med barnet och kanske i då utmanande situationer så jag fick möjlighet att VISA-LEDA-LÄRA.
Jag hade inte ältat det med barnet. Inte ställt några som helst frågor, men däremot gett möjlighet till pratstunder där allt möjligt kunde komma upp. Du vet ännu inte något mer än personalen har sagt. Och visst det kan absolut vara så, men vi vet ju alla av erfarenhet att ibland finns så mycket annat därunder.
Men vad hade de tänkt att en psykolog skulle göra med honom som inte specialpedagogen gjorde
Jag ska tänka vidare och kom tillbaka med dina reflektioner och funderingar.
Stor varm kram
Susanne
Jag förstår att du är alldeles upp och ner efter omtumlande besked.
Det är mycket svårt att råda i en sådan här situation där jag inte känner till detaljer, men jag kan tänka lite med dig och utgår ifrån hur jag själv hade tänkt om det hände min 5-åring.Tag fasta på både det positiva och negativa och försök se sakligt på situationen. Det är inte så att du är en dålig förälder, utan din son (kanske) behöver stöd med en del av hans beteende, vilket i grunden är positivt att det kommer nu och inte om 10 år. Jag tycker personligen att det är viktigt att vi ser både våra barns goda sidor, som dåliga sidor. De belyser mycket fina sidor hos din son som du ska ta till dig, och lära dig mer om hans eventuella svårigheter.
Att koppla in psykolog skulle jag vara försiktig med tills jag vet mer och har sett det själv. Jag hade börjat med att tillbringa lite tid på dagis och konkret försökt skapa mig en egen bild. En egen bild av hur mitt barn agerar, hur andra barn agerar samt hur personalen agerar. Nu handlar det om att se nyktert på situationen och hantera den på bästa sätt. Att saker händer i livet kan vi inte hinda, det är hur vi möter dem som är det avgörande.
Vad är då sanningen
Det kan vara så att din son behöver någon form av stöd för sin impulsivitet, och det kan också vara så att barngruppen på dagis inte fungerar och att det påverkar honom starkt. Det kan ju också vara något av båda. På det du skriver så verkar han reagera på förändringar och allmän stökighet, vilket ju i sig inte är något konstigt utan att man bara måste lära sig hantera. Bara för att man är nästan-fem så är man ju definitivt inte "klar". Här gäller i högsta grad visa/leda/lära.Gällande personalen så hade jag som sagt bildat mig en egen uppfattning samt också ställt krav på dem att berätta hur de gör och hur de skulle kunna göra. Jag tycker det är under all kritik att de tycker han har problem i flera år, utan att ni får reda på det. Om de kopplar in speciapedagog så måste de väl upplysa
Den frågeställningen hade jag tagit med till rektorn/områdeschefen samt deras chef i kommunen. Gällande hemmiljön så hade jag tänkt igenom så alla rutiner som mat, sömn, vara behövd hemma med egna uppgifter (social delaktighet), lugn, utevistelse etc var på sin plats. Jag hade också spenderat mer tid med barnet och kanske i då utmanande situationer så jag fick möjlighet att VISA-LEDA-LÄRA.
Jag hade inte ältat det med barnet. Inte ställt några som helst frågor, men däremot gett möjlighet till pratstunder där allt möjligt kunde komma upp. Du vet ännu inte något mer än personalen har sagt. Och visst det kan absolut vara så, men vi vet ju alla av erfarenhet att ibland finns så mycket annat därunder.
Men vad hade de tänkt att en psykolog skulle göra med honom som inte specialpedagogen gjorde
Jag ska tänka vidare och kom tillbaka med dina reflektioner och funderingar.
Stor varm kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Oj,vad det högg till i mitt hjärta när jag läser det du skriver.
Vet precis hur du känner dig då vi haft extakt samma problem med våran Jacob.
Det var pedagoger,psykologer och fröknar som skakade på huvuderna när vi kom och hämtade honom och sa rätt ut så alla härde(inkl Jacob)att dom inte visste vad dom skulle göra med honom.
Jag mådde så otroligt dåligt och varje dag hadde man en klump i magen när man skulle hämta honom.
Det var tack vare att jag skrev hit för första gången som det vände och idag så är han 6år och går på förskolan.(var på kvartssamtal i höstas och hans fröken kunde inte förstå hur vi haft det då han numera sitter still,kan koncentrera sig,slåss inte mm)Jag kände sådan otrolig glädje när jag åkte därifrån så det kan nog ingen förs¨tå om man inte varit där.
Det som jag tycker ni ska göra fört är
-kolla över dagiset först.Är det en bra miljö för eran son?Kan man ev byta till ett mindre eller dagmamma där det inte är så rörigt?
-Vad är det för personal?Ser dom till eran sons bästa eller är han bara till en belastning(som jacob var)
-matvanorna.På Jacob märker jag DIREKT när han ätit något han inte bör göra.(färgämnen inkl.)
-Se eran kille som den han är.Jag har helt enkelt acepterat Jacob att han ÄR aktiv.Det är ju Jacob liksom fast han har blivit så mycket lugnare.
-Sociala delaktigheten hemma.
-Försök vara med honom på dagis en eller flera dagar så att ni får se med verkliga ögon hur det egentligen fungerar mellan personal och barnen.
-Han kanske käner sig missförtådd på dagiset?
Jag tycker personligen att man ska vänta in i det sista eller om man verkligen känner att något är galet som man ska kontakta psykolog mm.
När bollen väl är i gugning så går det så fort.........
Hadde inte jag skrivit hit och fått hjälp för 2år sedan så hadde han haft någon boksavsdiagnos idag.Det är jag helt hundra på.(tycker numera att var och varenda barn har någon form aav diagnos istället för att kanske se till vad som är grunden till att man beter sig på ett visst sätt)
Kram från ulrika
Vet precis hur du känner dig då vi haft extakt samma problem med våran Jacob.
Det var pedagoger,psykologer och fröknar som skakade på huvuderna när vi kom och hämtade honom och sa rätt ut så alla härde(inkl Jacob)att dom inte visste vad dom skulle göra med honom.
Jag mådde så otroligt dåligt och varje dag hadde man en klump i magen när man skulle hämta honom.
Det var tack vare att jag skrev hit för första gången som det vände och idag så är han 6år och går på förskolan.(var på kvartssamtal i höstas och hans fröken kunde inte förstå hur vi haft det då han numera sitter still,kan koncentrera sig,slåss inte mm)Jag kände sådan otrolig glädje när jag åkte därifrån så det kan nog ingen förs¨tå om man inte varit där.
Det som jag tycker ni ska göra fört är
-kolla över dagiset först.Är det en bra miljö för eran son?Kan man ev byta till ett mindre eller dagmamma där det inte är så rörigt?
-Vad är det för personal?Ser dom till eran sons bästa eller är han bara till en belastning(som jacob var)
-matvanorna.På Jacob märker jag DIREKT när han ätit något han inte bör göra.(färgämnen inkl.)
-Se eran kille som den han är.Jag har helt enkelt acepterat Jacob att han ÄR aktiv.Det är ju Jacob liksom fast han har blivit så mycket lugnare.
-Sociala delaktigheten hemma.
-Försök vara med honom på dagis en eller flera dagar så att ni får se med verkliga ögon hur det egentligen fungerar mellan personal och barnen.
-Han kanske käner sig missförtådd på dagiset?
Jag tycker personligen att man ska vänta in i det sista eller om man verkligen känner att något är galet som man ska kontakta psykolog mm.
När bollen väl är i gugning så går det så fort.........
Hadde inte jag skrivit hit och fått hjälp för 2år sedan så hadde han haft någon boksavsdiagnos idag.Det är jag helt hundra på.(tycker numera att var och varenda barn har någon form aav diagnos istället för att kanske se till vad som är grunden till att man beter sig på ett visst sätt)
Kram från ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Hej Marie A och välkommen, säger jag också
Förfärligt att läsa om hur de agerat på förskolan. Har inget att tillägga egentligen - utan kan bara jubla över både Susanne*s och ulrikaj:s kloka och konkreta svar :thumbsup: Så råg i ryggen, önskar jag dig. Och ta råden om att själv, med egna ögon, se hur han har det där.
Varm kram Ewa
Förfärligt att läsa om hur de agerat på förskolan. Har inget att tillägga egentligen - utan kan bara jubla över både Susanne*s och ulrikaj:s kloka och konkreta svar :thumbsup:
Så råg i ryggen, önskar jag dig. Och ta råden om att själv, med egna ögon, se hur han har det där.Varm kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Tack så mycket för era svar.
Igår pratade jag med rektorn för förskolan & vi bestämde att "alla" ( rektorn, personalen, specialpedagogen, föräldrar & jag hoppas att Bvcsköterskan kan vara med) skulle träffas. Repulseträningen har vi blivit informerade om och vi tycker att det hjälpt honom ända tills nu. Ang hans aggressivitet så har han bara slagit en kille på dagis, vad vi vet. På vår gård finns det nu 9 barn från 5 år till 9 mån, där har vi inte sett eller hört att vår son har slagit någon.
Det som jag förstår på Oskar som vår son heter, så är det en kille som bara säger att han inte får vara med och leka, & dom 2 är lika aktiva & har samma intressen(fordon).Dom kan faktiskt leka under lång tid om dom är ensamma, men kommer den 3:e killen in i leka så får Oskar stå tillbaka.
Vad gäller här hemma så har vi fasta rutiner när det gäller mat, uteaktivitet varje dag, inne aktiviteter & han älskar att vara med och hjälpa till med både matlagning & städning.
Oskar blev storbror i februari till en lillasyster som heter Elin och hon är det mest värdefulla han har. När han vill ha "ensamtid" med någon av oss föräldrar så säger han det.
Höjdpunkten nu är att han går på simskola & där ser vi inte dessa problem med impulsivitet & koncentrationsförmågan. Trots att det är en livlig miljö & 16 barn i varierande åldrar.
Kram på er & tack än en gång för att ni tog er tid att svara.
Jag känner mig lite lugnare nu & skall för bereda mig med frågor inför mötet.
Det som jag förstår på Oskar som vår son heter, så är det en kille som bara säger att han inte får vara med och leka, & dom 2 är lika aktiva & har samma intressen(fordon).Dom kan faktiskt leka under lång tid om dom är ensamma, men kommer den 3:e killen in i leka så får Oskar stå tillbaka.
Vad gäller här hemma så har vi fasta rutiner när det gäller mat, uteaktivitet varje dag, inne aktiviteter & han älskar att vara med och hjälpa till med både matlagning & städning.
Oskar blev storbror i februari till en lillasyster som heter Elin och hon är det mest värdefulla han har. När han vill ha "ensamtid" med någon av oss föräldrar så säger han det.
Höjdpunkten nu är att han går på simskola & där ser vi inte dessa problem med impulsivitet & koncentrationsförmågan. Trots att det är en livlig miljö & 16 barn i varierande åldrar.
Kram på er & tack än en gång för att ni tog er tid att svara.
Jag känner mig lite lugnare nu & skall för bereda mig med frågor inför mötet.
Vill du så kan du läsa min gamla tråd och anledningen till att Jacob agerade som han gjorde finns här:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7964
Det som psykologer,fröknar och pedagoger inte alls såg till var att han varit ganska så sjuk.Dom ville bara sätta diagnos.
Vad ligger som grund för eran sons beteende?
Kanske det som jag skrev förrut bla,känner sig missförstådd,för stor barngrupp mm.
Skriv igen och berätta hur det går.
Kram igen från ulrika
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7964
Det som psykologer,fröknar och pedagoger inte alls såg till var att han varit ganska så sjuk.Dom ville bara sätta diagnos.
Vad ligger som grund för eran sons beteende?
Kanske det som jag skrev förrut bla,känner sig missförstådd,för stor barngrupp mm.
Skriv igen och berätta hur det går.
Kram igen från ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Hej igen !
Nu har jag & sambon varit på dagis och träffat rektor, specialpedagog & dagispersonal.
Pedagogen ångrar sitt brev så mycket och personalen tyker att det var så bra att vi ville träffas.
Lite nervösa var dom allt innan vi pratat en stund.
Och dom ville bara att Oskar skall jobba med sina problem och förhoppningsvis kunna börja skolan nästa höst utan att ha svårt med röriga miljöer, byte av aktiviteter m.m.
Dom förstod våran reaktion ang barnpsykolog och dom sa att dom inte hade samma utbildning som psykologerna, som kanske kunde ge Oskar de verktyg han behöver för att klara skolstarten.
Sen diskuterade vi att han känner sig stressad över att inte hinna leka klart innan han skall hem. Så nu undersöker vi om han skall få utökad tid på dagis.
Så att han känner att han kan avsluta dagen på ett lugnt sett.
BVCsköterskan tycker att vi skall avvakta med psykolog till att han har varit på 5 årskontrollen. Men som det sas på mötet så är det vi som skall avgöra om psykologen skall remitteras.
Redan nu känns det som att Oskar har blivit lugnare & att personalen har tagit till sig, att han behöver lite mer stöttning med tex att de småbarnen
kommer och stör i de storas lek.
Som grädden på moset så har lillasysyter fått öroninflammation & lunginflammation, så nu är det bara att få denna lilla dam att bli frisk.
[bb1000,1000 tack för allt stöd som ni gett oss och hjälp med frågor.[/b]
Vi känner oss så mycket starkare nu och under mötet så tog vi upp allt som vi hade funderingar på.
Nu ska vi fortsätta att jobba hemma under julen och hoppas på att det ger resultat.
God jul & gott nytt år på er alla & tack än en gång !!!
Pedagogen ångrar sitt brev så mycket och personalen tyker att det var så bra att vi ville träffas.
Lite nervösa var dom allt innan vi pratat en stund.
Och dom ville bara att Oskar skall jobba med sina problem och förhoppningsvis kunna börja skolan nästa höst utan att ha svårt med röriga miljöer, byte av aktiviteter m.m.
Dom förstod våran reaktion ang barnpsykolog och dom sa att dom inte hade samma utbildning som psykologerna, som kanske kunde ge Oskar de verktyg han behöver för att klara skolstarten.
Sen diskuterade vi att han känner sig stressad över att inte hinna leka klart innan han skall hem. Så nu undersöker vi om han skall få utökad tid på dagis.
Så att han känner att han kan avsluta dagen på ett lugnt sett.
BVCsköterskan tycker att vi skall avvakta med psykolog till att han har varit på 5 årskontrollen. Men som det sas på mötet så är det vi som skall avgöra om psykologen skall remitteras.
Redan nu känns det som att Oskar har blivit lugnare & att personalen har tagit till sig, att han behöver lite mer stöttning med tex att de småbarnen
kommer och stör i de storas lek.
Som grädden på moset så har lillasysyter fått öroninflammation & lunginflammation, så nu är det bara att få denna lilla dam att bli frisk.
[bb1000,1000 tack för allt stöd som ni gett oss och hjälp med frågor.[/b]
Vi känner oss så mycket starkare nu och under mötet så tog vi upp allt som vi hade funderingar på.
Nu ska vi fortsätta att jobba hemma under julen och hoppas på att det ger resultat.
God jul & gott nytt år på er alla & tack än en gång !!!
Hej,
jag tycker er förskola agerat mycket dåligt och osiladriskt mot er som föräldrar. Jag håller även med om alla råd som ovanstående personer skrivit, bla att kolla upp förskolan (det finns många dåliga pedagoger och många barn som mår dåligt i för stora grupper, och olika dagis kan se mycket olika ut). Försök kanske även hitta en annnan förskola till er son. Gärna en där någon ni känner sedan tidigare kan fungera som referens åt er.
Att kontakta en psykolog ser jag däremot inte nödvändigtvis som ett nederlag. Det behöver inte alls vara fråga om en utredning- en sådan måste föräldrar alltid ge tillstånd till!- utan det kan vara rådgivande samtal både till er som föräldrar men kanske framför allt till förskolepersonalen. Psykologen kan fungera som en länk er vuxna emellan eftersom personalen redan visat brister i sin kommunikation med er.
Lycka till!
jag tycker er förskola agerat mycket dåligt och osiladriskt mot er som föräldrar. Jag håller även med om alla råd som ovanstående personer skrivit, bla att kolla upp förskolan (det finns många dåliga pedagoger och många barn som mår dåligt i för stora grupper, och olika dagis kan se mycket olika ut). Försök kanske även hitta en annnan förskola till er son. Gärna en där någon ni känner sedan tidigare kan fungera som referens åt er.
Att kontakta en psykolog ser jag däremot inte nödvändigtvis som ett nederlag. Det behöver inte alls vara fråga om en utredning- en sådan måste föräldrar alltid ge tillstånd till!- utan det kan vara rådgivande samtal både till er som föräldrar men kanske framför allt till förskolepersonalen. Psykologen kan fungera som en länk er vuxna emellan eftersom personalen redan visat brister i sin kommunikation med er.
Lycka till!
Jag har tre barn. De är åtta respektive sex år, den yngste är född i maj 2013.