Dag 4 snart kväll 5 Fundering

[Barbafinare]

Jag hade all tur i världen när jag träffade Tessan som är diplomerad och gav mig inspiration och bättre förståelse för ramsandet då hon hjälpte mig att kura Vincent med början i lördags. En hel natt tog hon rodret och vi fnissade gott åt hans rätt milda reaktioner och hans direkta förälskelse i buffandet som gjorde att vi fick minimera det..

Nu sover han som han ska på natten 19.30 -06.30 med något litet gnöl på morgonsidan vid 5 och det känns så fantastiskt!!!

Det enda jag undrar lite över är om det är vanligt att de blir mer klängiga på dagen??
Tycker att han får vara delaktig och är utomhus mycket med honom men han är verkligen klängig stora delar av dagen?

[cissii]

Hej Och Välkommen!

Ja, vilken lycka att få Tessan som hjälp och stöd när man kurar. Hon riktigt osar av självklarhet och Attityd!
Jag vet faktiskt inte riktigt om dom brukar bli klängiga, det är nog väldigt individuellt. Kanske får han mer energi att gnälla om han är utsövd, eller så är han i det kända "zombiestadiet" eftersom han nu börjar ta igen sin sömn? Men hursomhelst, vad gör du åt gnället? Och hur gammal är sonen?

Mvh Cecilia

[Barbafinare]

Tack för ditt svar! visst har jag tur
Han är 11 månader och jag försöker att låta honom vara med t ex i köket och plocka ur diskmaskinen, röja ur skåp lådor, att ge honom närhet men också låta honom pipa och att inte ta upp honom hela tiden.

Det känns som om jag nöter ut mig själv med att fundera ut hur jag ska få honom tillfreds mer mat? andra saker att hålla på med.. Ja det snurrar i huvudet.
Hoppas att det är zombiestadiet, hoppas hoppas hoppas

[cissii]

Hej

Även ifall det nöter på dig att fundera, så var glad att du tänker ur det perspektivet. Så mycket mer fruktbart att se till sig själv i första hand, istället för att tycka att barnet ska "skärpa sig".

Det finns mycket på just frustration-runt-ett-år-temat på Barnafostran. Men lite kort så tycker jag att social delaktighet ofta hjälper kolossalt när det är gnällig. Och alla delaktighet som kan ske i barnets höjd, torka skåp och lådor. Städa toaletten på knä. Sortera saker, återvinning, tidningar, tvätt. Tvätta golvet på knä, som på urtiden.
Jag brukar oxå tycka det hjälper att vara extremt planerad. I lite mer stabila tider kan man ju lämna tiden lite mer öppen, barnet är glatt och sysselsätter sig på egen hand ändå. Men när det är lite mer gnälligt, så planera så det inte finns massa "dötid".
Sen mycket utevistelse på det. Helst inte vagnen då, utan i mer utmanande terränger.
Det jag kommer på nu. Men kolla gärna runt lite på Barnafostran oxå!

[cissii]

Ps: Glöm inte heller Mutan. Nått spännande att gnaga på kan ju göra underverk.

[Barbafinare]

vilket bra svar, va glad jag är att jag tog mig in här idag!
Du gav mig bra saker att tänka på och stöd, behövde det.

Tror att en del av orsaken kan vara att jag är en riktig amnings mamma som ammat länge och mycket. Han har ätit mer mjölk än mat ända fram till nu och är en riktig liten budda på det (liten tjockis)
När vi nu började kuren så ligger han inte och somnar vid bröstet på dagarna och definitivt inte fyra gånger per natt heller..Det känns bra men också jobbigt, separations och förändringsångesten finns där även för mig.
Han har börjat äta betydligt bättre och jag ammar fortfarande och myser med honom, men han känner säkert också av förändringarna och reagerar, så jag får se till att ge mycket stadga mat, glädje, stimulans och frisk luft.

Det är underbart att ha barn och som den blödiga sentimentala tuttmamma jag är så gör det ont oxå
Det kommer med all säkerhet att lägga sig tillrätta, viljan finns där och Vincent är en trygg kille egentligen..

[cissii]

Hej

Nu har jag ju aldrig varit en tuttmamma . Pga av vissa otroliga mjölkmängder och fantastiska utdrivningsreflexer blev mitt ammande aldrig något mer än ett hardcore-matande av ett indräkt barn (o alla andra inom 5 m radie...)
Och klart kan man förstå att det kan kännas konstigt att förlora den unika funktionen du hade. Men är det inte skönt att mat får vara mat? Och att sova får vara sova? Gos och närhet kan ni ju frossa i ändå.
Friheten att sova och somna själv i lugn och ro är ju en fantastisk gåva, och dessutom är det sanningen. Man behöver inte äta för somna, så är det ju i verkligheten.

Så gläds nu åt den nya ordningen, och kom ihåg att oavsett tuttar så är du ju fortfarande en supermamma, som dessutom är pigg nog att gosa loss sonen på dagtid istället.

[_lill]

Ville bara hoppa in och säga att jag också kände lite som du Petra när vi kurade vår dotter - även om det var jobbigt var det supermysigt med all närhet.

Vi har gjort som så att när det är godmorgon-dags tar jag upp Iris, byter blöja och tar över henne till min säng. Hon ammar inte längre, men vi ligger och myser (ibland leker Iris och mamma slumrar lite till ). Supermysigt att gosa på morgonen när både mamma, pappa och bebis är utvilade efter att ha sovit i varsin säng!!

Lycka till med kuren, ni har massa lååånga sovapss att se fram emot