Vill ha ammunition till att skjuta vargen.

[Tria]

Nu får det vara nog sa bebisen och föräldrarna höll med "Jag ska klara sommna om själv! proklamerade bebisen högt men snyftade i samma andetag "försvinner ni då?".
Ja hur fungerar det med annknytning blir den störd om man låter han skrika argt, hur länge är ok att skrika och finns det någon anledning att ta upp honom och trösta med bröst? Ni som kurat där bebisen skrikit länge medan ni ramsat utanför dörren hur trygga är era barn/vuxna nu? Kan man förstöra dem genom att kura fel, och hur vet man att det är ok gråt vs total desperations gråt som måste brytas? Så någon som har lite ammunition till övers, vi har bössan... Skulle vara bra om det räckte till buffningsträskmonstret med

Nu lite mer bakgrund vi har kört SM och han sov bra 8-9h tills för en månad sedan då det började med fler uppvak på nätterna som vi buffade bort och sedan även gav mat på ett av dem ("vad var det jag skrev" känns det som AW tänker) Vi kör ej heller slaviskt schema utan fast natttid men sedan lite flytande:
19:00:06:30 natt med nattmål runt 3 och morgon ofta tidigare...
07:45-08:30 sova
10:30-11:15 sova
14:00-16:00 sova
Äter som en flodhäst och är mycket aktiv på dagarna.

Så för att förtydliga vad vi undrar: Hur mycket skrik är ok och är det verkligen någonsin ok med skrik? Som det är nu skriker han max 2 min per dygn något mer känns elakt, tänker vi fel? Hur fel blir det om vi ej klarar av att bryta när han är ledsengråt och avakta när det är arg gråt? När han kryper runt i spjälsängen bonkar han ibland i huvudet i spjälererna, ska man ta upp och trösta då eller bara lägga tillrätta? Tycker så synd om lilla huvudet då.

[ilindstrom]

Hej!

Om jag fattat det hela rätt så tänker ni kura er lille. Först och fränst så rekommenderar jag internationella SHN-boken. Första natten ska ni buffa och solfjädra vid minsta pip, han ska bli helt tyrygg och lugn i sin säng. Så ingen ledsengråt är tillåten. När ramsan sedan börjar att sätta sig så kommer den att fungera lika dant så han ska inte gråta ledset då heller.


hälsningar
Ida

[duggan]

Hejsan

Jag tänker så här: Barn är inte utrustade med ord, men dom har en röst, och den använder dom till att kommunicera med. Och eftersom några ord inte finns på listan så blir det att ta av som finns läten, skrik. När man tänker kurning, så tänker jag att barnet skrik är som frågor - som barnet självklartska få svar på. Därför är det viktig att lära sig att lyssna av vad bebisen förmedlar, för att kunna ge rätt svar. Frågar barnet 100 gånger, ska det också ha minst 101 svar, du lämnar ALDRIG ett barn med sin ensamhet och en hop med obesvarade frågor, det FÅR man bara inte. Barnet ska somna in lugnt och tryggt och det är vad det hela går ut på och funkar inte det, då säger jag trotsigt att då är det inte shn man kör heller, för det är så det går till om amn följer kuren. Det sista som följer barnet in i sömnen är en bekreftande ramsa, som förmedlar trygghet och lugn.

Att ett barn skriker det är ingen fara, den måste få göra sig hörd, den måste få ställa sina frågor, att tro att skrik är någon ont, att barnet lider är enligtmig en tokig tanke.

Jag en en kompis som inte har "tålt" att hennes lilla har skrikit, hon har ammat nätterna igenom för att hon aldrig ska behöva gråta. Vad har hänt, jo hon har ammat i 2 år, är ungen trygg? Jag vet inte , men dom har precis slutat omma om nätterna, och denna fröken håller då låda minsta 10 ggr per natt, alltså skriker....

Jag kurade min 4 månaders, som nu är 25 mån, när klockan närmare sig sju drar han i pyjamasen och tittar på mig och sägen:Sova, (k)omma mamma släcka lampan... Och i snitt efter kuren har han väl skrikit i snitt 2 min nattetid i månaden. Men givetvis kan väl ungen bli förbaskad dagtid, han har ju en vilja! Men att säga att han har lidit för att jag har låtit han säkra sin omgivning genom frågor och svar, NEJ det tror jag då rakt inte. Min kille är coolast i världen!

//Malin

[annawahlgren]

Välkommen är du

Nu får det vara nog sa bebisen och föräldrarna höll med "Jag ska klara att somna om själv!" proklamerade bebisen högt men snyftade i samma andetag "försvinner ni då?"..-

Kul skrivet

Protesterar dock mot "klara att somna själv" - vi pratar inte kamp och prestationer här. Vi pratar trygghet, verklig trygghet.

Och jag protesterar mot "försvinner ni då?"

Bebisen undrade om vargen skulle komma och ta honom nu, när inte ni fanns där som levande sköldar mot vargen / den livshotande faran, som är allestädes närvarande för oss alla dagligen och stundligen. Vi vuxna kan gardera oss mot vargen, men det kan inte små barn.

Ja hur fungerar det med anknytning, blir den störd om man låter honom skrika argt, hur länge är ok att skrika och finns det någon anledning att ta upp honom och trösta med bröst?

Visst, det finns massor av anledningar att ta upp och trösta med bröstet. En är att man inte inser vad barnet frågar efter, nämligen säkerhet (läs krönikan "Säkerhet är trygghet").

En annan är att man känner sig så underbart oumbärlig - lika oumbärlig som ett skyddsrum i krig. Och det är ju absolut inget fel på skyddsrum i krig. Det är bara det att det pågår inget krig. Det blir i längden lika jobbigt för ett litet barn som det skulle vara för en vuxen att leva i ständig krisberedskap, som om undergången stod för dörren. Vilket den ju faktiskt inte gör. Men det är det ni förmedlar med ert eviga tröstande.

Inga människor orkar med hur länge som helst att befinna sig i ständig kriseredskap. Till slut vägrar folk till och med att gå ner i skyddsrummen för att de blir smått vansinniga över att inte få sova ostört.

Det gäller oss alla. Adrenalin är inget bra sömnmedel

Ni som kurat där bebisen skrikit länge medan ni ramsat utanför dörren hur trygga är era barn/vuxna nu?

Barn kan fråga och fråga länge, eftersom de inte har en aning om vad som gäller, dvs om de verkligen kan känna sig trygga nog att sova lugnt - vilket i sin tur betyder att de vill och måste förvissa sig om att någon - "flocken" - garanterar deras faktiska överlevnad. Hur många frågor de än ställer, måste överlevnadsgaranten finnas där med sina i ordets sanna mening betryggande svar, och är det så hundra frågor (vilket det är), ska man kunna svara på alla hundra och en gång till.

Att få sova lugnt och gott på nätterna är en gåva för livet. Mina åtta barn kan intyga den saken, och av dem är många inte bara vuxna utan medelålders Och sover som grisar

De har och hade inga problem med anknytningen, om man säger. Tvärtom

För mig får inga små barn skrika alls. Men de tystnar inte förrän jag lyckats övertyga dem om att allt är lugnt - vilket är en helt annan sak än att tysta dem till varje pris, dvs vägra dem rätten att få ställa sina frågor eller reagera på de svar de får.

[Gäst]

Det här med anknytningen har jag lite funderingar kring. Idag förutsätter vi att när ett barn skriker så är det känslomässiga behov det uttrycker. Men tänker man på Maslows behovstrappa så kommer tillhörighet, om än livsviktigt och grundläggande, efter rent fysiska behov som mat, sömn, säkerhet...

Tillfredsställer man DET med råge och dessutom förebyggande, så ligger vägen öppen för allt det underbara andra. Och det sker aktivt, vaket och med glädje. Det är väldigt lätt att blanda ihop allt i en enda sörja av känslosamhet.

Jag tänker också på ett annat fenomen som råder idag: Inget ska vara jobbigt, alla ska vara lyckliga jämt och alltid. Att övervinna motstånd och utvecklas på kuppen är snudd på en lyx idag. För mig kokar det ner till vad min uppgift som förälder är: Att rädda mitt barn från allt som är lite besvärligt och utvecklande, eller att stötta och hjälpa det i sin process att bli självständigt? Och då ser jag inte sömnen som något undantag. Jag KAN inte sova åt barnet hur mycket jag än skulle vilja, lika lite som jag kan ta över dess förmåga att lära sig krypa, gå, utveckla sitt språk. Jag kan bara visa, leda, lära, hjälpa (som något klok har sagt ).

För mig är det en gåta hur (ofta samma) föräldrar kan åberopa anknytningen och barnets behov av närhet under under natten samtidigt som man utan att blinka lämnar in sin 1-åring på dagis under dagtid. Var finns logiken?

Oj, det blev visst en liten utläggning det här

[Tria]

oj oj tack tack för svaren känner att attidyden börjar komma nu 8)
Vi tänker kura, behöver bara styrka attituden lite mer först...vilket den blivit, TACK Har bara BB så SHN är beställd och ska pluggas på med.

oh duggan så cool inställning till nattsömn önskar vi vår lilla son med, vad härligt det låter

Kommer tillbax i denna tråd efter ha hårdpluggat om vi behöver, men det hoppas jag ej. Lill prinsen är ganska bra på att förklara saker för oss,som att en sten smakar bäst i hela värlen och vi bara måste provsmaka,(vilket vi gör och njuter ) nu måste vi bara bli lika bra att förklara tillbaka hur man lever i världen. motgångar innräknade för att utvecklas- bra tankeställare.

Extra tack till huvudmentorn Anna W ditt forom lever när du inte hinner svara med men de gånger du ger av din tid blir grädden på moset. Tack.