Hej!
Vår yngre dotter är 2 år 4 mån och har nu en längre tid, åtminstone hela sommaren, ätit dåligt. Som liten och då hon en gång i tiden började smaka på det ena efter det andra, satt hon som en liten kråkunge och bara gapade efter mera, men det har liksom fallit bort någonstans på vägen...
Hon ratar potatis, ris, sås, sallad och grönsaker... Sitter och petar i sig kött av olika slag och korv förstås, men lämnar det som serveras till. Makaronerna går ju faktiskt hem, men nu har hon börjat säga nej till lasange också, som annars har varit så gott!
Helst av allt äter hon bröd (borde väl skriva limpa, för det är detsamma som bröd för henne). Hon var ett tag så besatt av att äta bröd, så en av dagens måltider - oftast middagen kl. 17 - serveras det bara "mat" och inget annat tilltugg, samma för hela familjen. Mat som också går bra är förstås plättar och pannkaka och allt annat gott i samma stil. Mannagrynsgröt gick också faktiskt två tallrikar idag!
Vi tvingar henne inte att äta, kör lite med principen att äter du inte så är du utan och förr eller senare blir du hungrig och äter... Hon verkar heller inte lida av sin ensidiga föda, springer och hoppar på och orkar som alltid. Men kanske det finns någon "där ute" som har ett eller annat litet tips att bidra med!
Matbekymmer med 2 åring
Hej
Det jag märkt både på Jacob och Liw är först och främst att det går lite i perioder.Är dom i en växtperiod så blir det mer mat än annars.(just nu så äter Jacob mängder och är hungrig jämt)Och ibland finns inget speciellt matintresse för vare sig det ena eller andra.Jo,som du skriver korv och pannkaka går alltid ner.
Det jag är bestämd på är att ha minst 3timmar mellan målen.4 timmar mellan lunch och middag .Jag vill helst att dom får i sig "riktig" mat sitället för ev mellis.
Titta INTE på barnet när ni äter eller försök att truga utan ägna dig åt ditt.
Inga stora portioner.Det är alltid bättre att ta om isådanna fall.
Plockmat.
Sedan när det börjas visa ointresse för maten så tackar jag för maten och plockar undan.
Kram fårn ulrika
Det jag märkt både på Jacob och Liw är först och främst att det går lite i perioder.Är dom i en växtperiod så blir det mer mat än annars.(just nu så äter Jacob mängder och är hungrig jämt)Och ibland finns inget speciellt matintresse för vare sig det ena eller andra.Jo,som du skriver korv och pannkaka går alltid ner.
Det jag är bestämd på är att ha minst 3timmar mellan målen.4 timmar mellan lunch och middag .Jag vill helst att dom får i sig "riktig" mat sitället för ev mellis.
Titta INTE på barnet när ni äter eller försök att truga utan ägna dig åt ditt.
Inga stora portioner.Det är alltid bättre att ta om isådanna fall.
Plockmat.
Sedan när det börjas visa ointresse för maten så tackar jag för maten och plockar undan.
Kram fårn ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 
och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Tack för svaren!
Det är nog som du säger - det går i perioder. Den äldre dottern, nu 5 år, kunde som mindre ibland äta en tallrik med gröt på morgonen innan hon åkte till dagmamman och sedan då hon kom dit åt hon en tallrik till! Och just under en sån period så fick vi plocka bort kläder som blivit för små i en väldig fart.
Johanna, den yngre, har hela tiden varit envis och gjort precis som hon velat - med detta dock inte menat att hon inte lyder och följer "vår uppfostran". Hon är lite svårare att lirka med helt enkelt och har mera egen vilja.
Då vi inte har ngt bröd på bordet, så äter hon det hon äter - plockar det hon tycker passar och sen är det "tack, tack". Då säger vi bara "varsågod" och fortsätter med vår egen mat. Hon sköter sitt ätande helt själv och vi trugar inte och bönar och ber att hon ska äta, det enda "straffet" hon har fått är att då storasyster får ett xylitoltuggummi efter maten så blir Johanna utan. Då hon nån gång äter riktigt bra blir det däremot beröm - och tuggummi
Saken är väl så enkel att allt har sin tid. Man blir väl aldrig "riktig klok" på barnen. Tror man har klurat ut hur de "funkar" och hur saker och ting ska vara, men då stiger de bara vidare till följande "nivå" - ett slags spel som man bara kan spela en gång, för nästa gång är det en helt annan individ det gäller! Därför är det skönt att allt emellanåt lätta på sitt hjärta och ropa ut ett hjälp, för att få lite kamratliga dunk i ryggen
Det är nog som du säger - det går i perioder. Den äldre dottern, nu 5 år, kunde som mindre ibland äta en tallrik med gröt på morgonen innan hon åkte till dagmamman och sedan då hon kom dit åt hon en tallrik till! Och just under en sån period så fick vi plocka bort kläder som blivit för små i en väldig fart.
Johanna, den yngre, har hela tiden varit envis och gjort precis som hon velat - med detta dock inte menat att hon inte lyder och följer "vår uppfostran". Hon är lite svårare att lirka med helt enkelt och har mera egen vilja.
Då vi inte har ngt bröd på bordet, så äter hon det hon äter - plockar det hon tycker passar och sen är det "tack, tack". Då säger vi bara "varsågod" och fortsätter med vår egen mat. Hon sköter sitt ätande helt själv och vi trugar inte och bönar och ber att hon ska äta, det enda "straffet" hon har fått är att då storasyster får ett xylitoltuggummi efter maten så blir Johanna utan. Då hon nån gång äter riktigt bra blir det däremot beröm - och tuggummi
Saken är väl så enkel att allt har sin tid. Man blir väl aldrig "riktig klok" på barnen. Tror man har klurat ut hur de "funkar" och hur saker och ting ska vara, men då stiger de bara vidare till följande "nivå" - ett slags spel som man bara kan spela en gång, för nästa gång är det en helt annan individ det gäller! Därför är det skönt att allt emellanåt lätta på sitt hjärta och ropa ut ett hjälp, för att få lite kamratliga dunk i ryggen
-
TorpSara
Här vill jag bara skrika VARNING!däremot beröm
Varför beröm?
Är det en prstation att äta? NEJ.
Är det duktigt? NEJ.
Barn äter, och ska äta, för att de är hungriga, inte för att få beröm eller vara duktiga.
Så fort man laddar det med beröm eller dess motsats (oavsett barn) så blir det ju viktigt för er, inte sant? Och då genast finns dörren öppen för en maktkamp. Stäng den, så tror jag att en hel del kan bli enklare.