Gravid utan ömmande bröst - är det möjligt?

[elinmats]

Jag är jätteglad för jag har fått positivt på stickan efter snart ett års försök!! Men det känns inte alls som med de andra graviditeterna, jag känner inget alls i brösten, vilket jag gjort extremt tidigt förut.
Kan det vara något fel tror ni? Att det inte fäst ordentligt eller nåt? Det enda tecken jag har är trötthet.
Hur har det varit för er? Har ni haft olika tecken i olika graviditeter?

[Dixie]

Hej elinmats!
Ja, man kan vara gravid utan att ha ont i brösten. Jag har en 13 månaders son som bevis !
Vid min 1:a graviditet som slutade extremt tragiskt i v.38 psd i magen, hade jag jätteont i brösten. Nu är jag väldigt tidigt gravid (4 v + 3 dagar) och känner inget i brösten alls. Men precis som du otroligt trött.
Grattis till graviditeten!

[Gäst]

Första graviditeten hade jag ont i brösten.
De övriga inte ett dugg

Man kan ha alla symtom eller inga alls. Och allt är helt ok.
Man kan inte tyda sin kropp på det viset. Tro mig.

Jag har varit gravid 5 gånger, har 4 barn och tre graviditer.
Två missfall alltså, och vid ett av missfallen hade jag ont i brösten, och vid det andra missfallet inte ett dugg ont.
Vid de två senaste graviditerna så inget bröstont alltså.
Allt är nomalt

[Gäst]

Mina bröst har aldrig reagerat på något öht...

Gravid Äsch. Vi ser ut och känns som vi brukar.

Amma Äsch. Vi ser ut och känns som vi brukar.

Jag kommer ihåg hur jag gick omkring vid båda graviditeterna och tänkte "det sägs ju att man får större bröst när man är gravid." Trevligt! I mitt fall kanske det betyder att man får bröst..? 8-[

Absolut inget hände.

[wifsta]

Jag kommer ihåg hur jag gick omkring vid båda graviditeterna och tänkte "det sägs ju att man får större bröst när man är gravid." Trevligt! I mitt fall kanske det betyder att man får bröst..? 8-[

Absolut inget hände.

Har bara en graviditet att relatera till, men min BM sa precis samma - att man kan ha ALLA symtom eller INGA... Själv hade jag grymt ömma bröst redan efter 3-4 veckor och fick lov att sluta springa. Det värsta var dock metallsmaken i munnen - FY så äckligt!

[*frieda*]

Mina bröst har två graviditeter bakom sig och nu är jag gravid för tredje gången. Jag har inte haft ont i brösten i någon av mina gravidteter. Lite spänningar i första grav. Det är allt. Bröstont eller ej tror inte jag avgör någon graviditet

Spänn av, ta var dag som den kommer. Jag glömmer bort med jämna mellan rum att jag är gravid. Det är ganska sunt tror jag, så här i början

[elinmats]

Tack för era svar!
Anledningen till att jag är lite extra orolig är för att jag förlorade mitt foster i vecka 22 för ett år sedan och sedan dess har jag haft svårt att bli gravid igen. Och nu när jag blev gravid var jag så övertygad att jag INTE var det så jag har druckit vin detta på grund av de icke ömmande brösten...
Men nu kanske man kan börja glädjas lite?

[Nancy]

Hej elinmats

Grattis till graviditeten. För så länge du inte bevisats om motsatsen gäller det positiva graviditetstestet, basta

Men visst förstår jag att det är svårt att glädja sig. Har man en gång haft missfall så känns det definitivt inte självklart. Ledsamt att höra om det du råkat ut för

Jag har varit gravid fem ggr och väntar mitt tredje barn. Det med symptom har varierat oerhört och denna gång kände jag knappt av brösten alls Det som skiljt för mig då ngt varit fel är att då har den stora tröttheten utblivit. Men kom ihåg att det är jätteolika från person till person och mellan olika graviditeter. Som de andra ju redan skrivit, ville bara bekräfta ytterligare

Gällande vinet kan jag trösta dig med att jag druckit vin alla ggr innan jag fått graviditeter bekräftade. Då jag precis blivit gravid med Leia var jag riktigt tonårsfull en gång på fest... Nu dagarna precis innan jag testade positivt med lillabebisen i magen hade jag druckit 2-3 glas rött/dag i dagarna tre... Det var olika julmiddagar och tanken på graviditet var ganska långt borta. Jag tycker inte att man skall förebrå sig för det man gör innan man vet.

Kram och lycka till från Nancy

[Jannika]

... och i början får bebin (cellklumpen) näring från gulesäcken innan det är moderkakan som tar över. Don't worry. 8)

[elinmats]

Jag fick göra ultraljud idag och det låg faktiskt en liten grej därinne med ett hjärta som pickar! Men det hjälpte inte så mycket för min oro. jag väntar ändå på missfall när som helst.

Dixie! Hur känner du? Du som varit med om psd i vecka 38 Kan du glädjas och tro att allt ska gå bra?

[TorpSara]

elinmats: Det är rätt vanligt att en graviditet efter ett så sent "missfall" blir jobbig, men det brukar finnas god hjälp att få. Till mig sa de, efter att vi avbröt vår graviditet i v 21, att dörren står öppen till kurator efter sådana förhållanden. Speciellt runt den tiden då det hände kan vara tuff.

Det är ju inte bara för ens egen skull, utan även för barnet. Det är ju härligt att kunna säga att "jag njöt när jag väntade dig, jag hade längtat så", istället för att ""jag vågade aldrig hoppas, jag var så orolig..." Så tänker jag. Och även om jag gissar att oron kommer att vara enorm och gigantisk så tror jag att det går att få det lättare om man får lite hjälp på traven.

[Dixie]

Hej!
Och vad underbart elinmats!! Ett litet . Så ljuvligt! Vilken lycka!

Jo, jag har kunnat tänka som så att varje barn är ju helt unikt och på så vis också varje graviditet, därför har jag kunnat glädjas väldigt mycket av både min andra graviditet och nu denna, tredje. Med mitt första barn som jag miste kände jag hela tiden en enorm kärlek, ovanligt stark, om jag frågar andra hur de känt med sina graviditeter. Även efteråt när han var född så var det som att känna en hel livstids kärlek komprimerat på bara ett par veckor (innan han begravdes). Jag var så tacksam efteråt att jag tillåtit mig att känna all denna kärlek och lycka medans han levde. Det var som om min kropp visste tidigt...

Jag kan nog pga detta tillåta mig lättare att glädjas över det ofödda barnet, för om samma sak skulle (mot alla odds) hända igen, så har jag ju tagit till vara på varje dag med barnet så länge det får finnas här. Livet är ju här och nu . Det som händer händer oavsett om jag oroar mig eller inte, jag kan bara äta, dricka och leva hälsosamt. Så varför inte passa på och njuta medans tid är. Lätt att säga, oftast mycket svårare att genomföra .
Så självklart har jag också haft mina tunga stunder . Men jag tror att jag har haft mycket positiva hormoner under min andra graviditet som hjälpt mig VÄLDIGT mycket och hoppas att de ska dyka upp till denna gång också . Känner mig mest som att jag har pms...

Och längtan och saknaden efter David är och förblir oavsett lika stor, för alltid .

Men med mitt andra barn var jag glad och förväntansfull men kärleken lät sig dröja innan den kom fram efter förlossningen. Jag kände och visste att all kärlek fanns liksom i en jätteflaska ovanför mig, men med världens minsta hål där kärleken skulle sippra ut ur. Antagligen en försvarsmekanism, och jag lät det vara så för jag visste att hålet skulle bli större och större och det blev det också och efter några veckor så älskade jag honom lika mycket, vilket jag också alltid hade gjort men kärleken var bara lite "blygare" denna gång

Kram !

[TorpSara]

Tack Dixie för så fina ord och oerhört kloka tankar! De ska jag verkligen bära med mig!

[Dixie]

Hej igen!
Jag håller helt med vad TorpSara skriver. Jag gick hos en psykolog som var specialist på just psd några tillfällen och det var behövligt och jätteskönt.
Detta ÄR något av de svåraste/värsta saker man kan vara med om så professionell hjälp ska man helt klart överväga.

[Dixie]

Hej en gång till!
Vad härligt att kunna glädja någon vad glad jag blir TorpSara! Tack!