Lillebror, 2,5, och förskolan.

[MiaV]

Jag skulle behöva lite hjälp med att reda ut mina tankar.
Min äldste son, nu 4 år, började på förskolan för ett år sen. Han har haft vissa svårigheter med tal och motorik och personalen har varit helt underbar i sin entusiasm och skicklighet. H går 9-15 fem dagar i veckan och det fungerar superbra.

I januari blev vi också erbjudna en plats till lillebror V som nu är 2,5 år gammal, fast på en annan avdelning. Han har alltid varit glad, social, pratat tidigt osv, och han har fått gå samma tider som storebror. Han var lätt att skola in och personalen säger att där är han alltid glad och nyfiken och jag har sett att det är så. Ändå känns det fel. I mig.
V har blivit så ledsen och arg härhemma och flera gånger i veckan vaknar han på natten och vrålar och vi får ingen kontakt med honom på säkert en kvart. Jag får för mig att han känner sig utestängd- jag är ju hemma med bebisen och studerar hemifrån på distans. Men det kan ju också vara så att det är trotsen som tar fart, att det är det som alla NEJ och MIN och INTE och ilskan och gråten beror på.
Saken är också den att jag har vad som kallas social fobi och har varit sjukskriven periodvis för såna sorters besvär. Jag är helt säker på att barnen inte far illa, att jag inte mår dåligt på ett sånt sätt som de märker eller tar illa vid sig av. Men visst är det så att jag lever rutinbundet, utan stort umgänge och att vi är mycket hemma (förutom lekpark och affären och sånt förstås.)
Många i vår närhet, inklusive min make, har tyckt det varit bra att jag äntligen kommit mig för att sätta barnen på dagis. Och jo, det har varit jättebra för äldste sonen. Han har fått ett sånt självförtroende! Men jag tvekar så med den yngre.

1. Är det trots eller dagis som hänger samman med förändringen?
2. OM jag skulle minska hans tid där, hur försvara det? Det är fånigt nog en allvarligt menad fråga. Jag är feg och kan inte riktigt försvara ett sånt beslut när "alla" omkring vet hur "jag är" med blyghet och så.
3. Är det bäst för syskonen att gå samma tider? Storebrot är så rutinbunden och behöver ha nellanmålet 14.30 som en avslutning av dagisdagen. Han blir också orolig om dagarna inte är sig lika så varannan dag är inte heller ett alternativ för hans välmående.

Jag som trodde det skulle bli tvärtom. Att det var storebror jag skulle oroa mig för och som skulle känna sig fel på dagis, han som är så lik mig. Hm. Istället blev det den lille sociale som jag tänker på.
Min man tycker att det är bra att båda går som de gör. Mina egna tankar måste jag ju själv komma fram till. Men hur skulle ni andra tänkt och gjort?

kram, Mia

[MiaV]

Jag glömde nämna att V har varit hemma sjuk i tre veckor. Under den tiden har han blivit lugnare och gladare igen, och det var det som fick mig att börja tänka mer på det här.

Vad tror ni om att storebror går fyra dagar i veckan 9-15, och att lillebror går samma dagar men att jag hämtar honom redan vid tolv? Då får han vara med på sångsamling och sånt som han älskar men får ändå mer tid hemma.

[ulrikaj]

En fråga bara?är det aldeles nödvändigt att han går på dagis alls?Kan han möjligtvis inte vara hemma med dig iallafall tills han blir 3år?Att han har mardrömmar på nätterna kan vara att han bearbetar allt som hänt under dagen.Det kanske är för mycket för honom att ta in?Jag menar,tiden går så fort och barnen är bara små så kort tid.Jag tror han skulle må mycket bättre hemma ohc känna sig behövd.Kram ulrika