Lille Liam har standardmodellats fran borjan. Det har gatt mkt bra aven om jag fortfarande (han ar 3.5 manader) inte haller benhart pa schemat men nastan....
Oftare och oftare somnar han alldeles av sig sjalvt nar jag lagger honom och jag har borjat smyga in ramsan. Ibkand vill det sig dock inte alls och buffar jag blir han rasande och skriker upp sig totalt. Da funkar det ibland att vagga honom (han sover i vagga istallet for vagn for han ar sa stor att han snart vuxit ur vagnen). Varfor blir han sa arg nar jag buffar tros? Jag ar ratt saker pa att jag har ratt teknik (ovade mkt pa Elliott under SHN-kuren)
Jag har inte behovt vagna (eller vagga) bort nagra mal. Han har sjalvt valt att lagga sig mellan 19-19.30 och hoppade forst over 11-malet, sen 1-malet och ater vid ca kl 4. Nan vecka innan han blev 3 manader sov han 10 timmarsnatt 3 ggr! Nu pa det senaste har han borjat vakna igen vid kl 1. Jag buffar honom eller vaggar honom (nastan) till somns igen istallet for att amma (ibland funkar buffningen, ibland vaggningen) men undrar om detta betyder att han ar hungrig. Jag hade tankt vanta tills han blev 4 manader innan jag ger pureer och grot, men kanske borde jag borja redan nu? Jag forsoker med flaska varje kvall for att kunne ge lite extra men han vagrar ta flaska
Hur gor ni andra? Ger ni riktig mat redan vid 3 manaders alder?Nu till mitt egentliga problem var jag verkligen skulle behove lite rad! I stort sett varje gang jag lagger Liam eller om jag maste ga in och vagga/buffa forbi somnskarvarna sa blir Elliott utom sig. Han skriker och grater sa fort jag lamnar rummet. Ibland skriker han inte utan foljer bara med in och pratar och busar jattehogt, ber jag honom da vara tyst sa att babisen kan sova far han trotts-glimten i ogat och gor allt for att jaklas (jag fattar ju att han bara vill ha uppmarksamhet - klart att det ar en jatteomstallning att inte fa ha mamma for sig sjalv langre) och sa ill-tjuter han galla toner eller springer och skallrar i garderobsdorrarna eller annat som stor Liam och far honom att vakna till ordentligt. Jag borjade med att be snallt och lugnt men utan resultat. Jag har forsokt forklara for honom att mamma kommer snart och umgas - ska bara...., jag har blivit arg pa honom och visat att han bara far vara med i rummet om han ar snall - funkar inte, jag tycker jag har provat det mesta och tyvarr marker jag att jag hanterar det hela samre och samre. Allteftersom Liam skriker upp sig och jag plotsligt har 2 skrikande barn runt mig eller jag finner mig sjalv springande ut och in mellan rummen for att vagga lite pa vaggan och sen ut igen for att hindra Elliott att komma in och stora sa blir jag argare och argare och mer uppstressad. Jag vill absolut inte bli arg men det ar svart. Jag antar att det ar trottheten ocksa som gor att jag inte har talamodet langre. Om nagon kunde hjalpa mig och tipsa om ett forhallningssatt eller en strategi sa vore jag innerligt tacksam. Det skrammer mig lite att jag blir sa arg. Det slutar till slut med att jag vralar pa bada tva fast jag vet att det ar helt lonlost och sen skamms jag som en hund
tacksam for hjalp och rad!
född 3/7 2006. Kurad vid 6 månader.
) bakgrundsbeskrivning....