Har nu 3 mån. kvar till BF (15.8) och har börjat fundera alltmer på förlossningen. Vill verkligen få revansch och tränar förstås profylax så ofta jag orkar och hinner. Men...
Min förra förlossning blev ju en 17 h lång mardröm och alla mina positiva förväntningar och min tuffa attityd fick sig minst sagt en törn. En kort sammanfattning:
Det började med att jag 10 dagar över BF fick värkar, som pågick i nästan två dygn hemma, utan att bli tätare eller regelbundna. På dag 12 över BF hade jag tid för igångsättning, och samma morgon var jag nere i 10 min. mellan värkarna. Blev intagen kl.9.00 och boostad med oxytocindropp, fullt ös, och 16-tiden på em. också hinnsprängning då inget desto mer börjat hända. Efter detta började den faktiska mardrömmen och trots att jag nog tränat proyflax då också (inte så mycket som jag borde, men i alla fall - jag hade ju koll på tekniken), så förlorade jag snabbt kontrollen pga smärtan. Lustgas, 2 x PCB och 2 x epidural finns antecknat i journalen. Antonia kom ner snett och fastnade på nåt sätt så att jag aldrig öppnades mer än 8 cm. Kanterna som var kvar försökte läkaren få undan och sen måste jag krysta på kommando. Krystningsskedet blev 50 min. långt och efter den nästsista krystningen försvann jag i smärtschock och var borta under en stund. Sedan tog jag i en sista gång innan jag skulle dö, för det var jag säker på att jag skulle göra. Och då kom hon, med sugklockans hjälp förstås. Och läkaren hade förstås en del handarbete att ta itu med efteråt, om man säger... 
Det jag nu börjat fundera på är om det hos mig finns några FYSIOLOGISKA orsaker/förklaringar till att hon kom ner snett och fastnade. Kan det hända igen
Nu finns det folk i min omgivning som försöker uppmuntra mig till att kräva mätning av bäckenet och magnetröntgen, men då jag tog upp detta med min läkare nu senast sade han att blir det aktuellt så är det bara vanlig röntgen som används - och att jag enligt honom nog inte verkar vara för trång i bäckenet. Nej, det trodde jag inte heller men finns det annat som kan påverkar/vara orsak
Någon som varit med om liknande eller har erfarenheter att dela med sig av
(Är INTE ute efter att få ett planerat snitt - men vill till varje pris undvika ett akut sådant också - vilket var väldigt nära senast. Det dom hakade upp sig på var att dom inte fick av mig ringarna
. I övrigt var alla slangar på plats osv...)
Såg att det inte var i själva utdrivningsskedet som dina frästa problem låg, utan i öppnings.
Drabbades av förlossningsdepression. 
Och tvilling ett var väldigt långt nersjunken. Halvvägs ute, nästan 
jag hade ju haft tusentals värkar hemma, så jag visste i vilket läge, de brukade komma,de brukade komma när jag låg på sida, och inte på rygg. (av någon konstig anledning)
när läkare ej lyssnar på oss, som blomman sagt tidigare så finns det dock läkare där ute som brinner för sitt jobb så ge dig ej om du vill bli uppkollad mer o kanske kräv en ny läkare.