Hej!
Vår yngste son fyller 2 år i aug. Han är oftast gråtig/mammig/pappig/frusterad/arg då vi har kommit upp på morgonen. En viss förbättring ses efter det att han fått sin välling, men en hel del sitter kvar.
Jag kan erkänna att vi är URUSLA på social delaktighet, men delaktighet på morgonen finns det bara inte tid till. Tyvärr vaknar han så tidigt att vi är uppe samtidigt (förutom storebror som sover sött till ca 07) och att gå upp före 05.30 gör vi bara inte. Vi fixar med oss själva (dusch/hår), frukost, storebror osv att det finns INGEN tid att sitta ned med honom i knät (som han helst skulle vilja).
Kan tillägga att detta beteende främst är på morgonen (vardagar), på kvällarna är han mycket nöjd.
Jag måste eränna (igen) att jag blir väldigt grinig mot honom och avvisar honom (har ju inte tid..) och det triggar väl honom.
Vad göra? Det blir så tråkig stämning...
Kram
Kristin
21-mån - ofta ledsen/gråtig på morgonen
21-mån - ofta ledsen/gråtig på morgonen
Storebror f. aug-04
Lillebror f. aug-06
Lillebror f. aug-06
Vet du, den här bollar jag faktiskt tillbaka. Ta det inte alldeles fel och tokigt nu, men du har ju redan svaret på frågan här, eller hurJag måste eränna (igen) att jag blir väldigt grinig mot honom och avvisar honom (har ju inte tid..) och det triggar väl honom.
Vad göra? Det blir så tråkig stämning...
Har man det sedan så stressigt på morgonen att man inte har tid för lite morgonmys så alla kan få starta morgonen på ett njutbart sätt, tycker jag att man antingen:
1) Går upp lite tidigare
2) Inför ensamlek medan man stressar undan allt man måste göra, så att man sedan kan umgås i lugn och ro en smula.
Vad tror du?
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 