Kära alla engagerade - jag tackar er för allas era tappra försök att kommunicera på ett värdigt och vänligt sätt i den tråd jag nu har raderat, och som jag själv var korkad nog att starta, sedan man uppmärksammat mig på att det pågick en "hetsjakt" på Familjeliv angående både min person och min, och vår, Sova hela natten-kur.Jag ber om ursäkt för att jag helt kallt tar bort "diskussionen" som pågått här över sju sidor. Många har önskat att jag skulle göra det. Man har helt enkelt fått nog av tonen som smugit sig in här och som är / var så diametralt motsatt den ton vi försöker hålla här - den konstruktiva, positiva, varma och vänliga, den genuint medmänskliga. Och jag är den första att skriva under på det; jag vill helt enkelt inte ha in sådana tongångar som ofta och etablerat florerar på annat håll, om man säger.
Jag är ingen vän av censur, och jag är uppriktigt ledsen för att så mycket klokskap går förlorad, nu när jag med hink och trasa städar upp eländet, varvid ofrånkomligen en del barn spolas ut med badvattnet. Tack snälla för dessa vackra "barn" - som säkerligen, i alla fall förhoppningsvis, gjort och gör sin nytta ändå.
Förlåt mig mina kära
för detta egenmäktiga förfarande 
Ni har lagt så mycket tid och möda. Vi riktar den nog alla bättre någon annanstans. Vad jag behåller i tråden, som ett väl så viktigt inslag i debatten, är berättelsen om lille F och hans "SHN-express".
Denna den vackraste berättelsen följer på några klargöranden, som inte tycks kunna upprepas ofta nog:
Under olika namn förekommer 5mm på alla sömnkliniker i hela västvärlden som "läkarvetenskapens" enda rekommenderade sömnhjälp - alternativet är tung medicinering. Och varför det, då
Därför att ingen (av herrarna) har kommit på något bättre. Det har Elisabeth Pantley och jag. Kvinnor båda
Skillnaden mellan SHN och Elisabeth Pantley's "Somna utan gråt" är att hennes metod tar flera månader på sig att nå vårt gemensamma mål: barnets goda, trygga, sammanhängande sömn i egen säng. Jag är inte heller särskilt förtjust i hennes idé om att stänga till munnen på små spädbarn genom att trycka upp hakan på dem.
För min del förespråkar jag och SHN kommunikation. Besvarad sådan
Sova hela natten-kuren är utarbetad - under trettio års tid - till HJÄLP för föräldrar som, tillsammans med sitt lilla barn / sina små barn, går på knäna av sömnbrist. Den är inte framtagen som KRAV på någon enda människa.
Med SHN har jag alldeles själv forskat fram en ny "vetenskap" (som är lika gammal som människan själv). Hur mycket mina och våra belackare än ifrågasätter mig och oss och Sova hela natten-kuren i dag, kommer de i morgon att en smula rodnande inse att de höll på fel häst.
Ty att sova på nätterna är det naturliga för människan
Gud la mörker över jorden för att både människor och djur skulle gå till vila; sådan var tanken, och sådan är praktiken. Inte ens den etablerade vetenskapen med all sin forskning kan förfäkta hur länge som helst att små människor - eller stora! - skulle vara betjänta, på något vis i världen, av att inte få sova på nätterna.
Ur Internationella Sova hela natten (sid 35ff):
"Mitt mål är att Sova hela natten-kuren ska ersätta och försänka i glömska den såkallade femminutersmetoden - skrikmetoden, eller Controlled Crying Method, som den heter internationellt. Varför det? undrar du kanske. Är det inte mycket enklare att låta barnet skrika sig till sömns några nätter, tills ungen själv kommer på att det är lika bra att sova?
Verkar inte det du hittills läst om Sova hela natten-kuren väl så besvärligt som att stå ut med lite skrikande?
Här ska ”vagnas”, ”buffas”, ”ramsas”, upprättas schema och hållas rutiner – varför inte bara överlämna alltihop åt barnet självt?
För att förstå den stora skillnaden mellan skrikmetoden och Sova hela natten-kuren måste man förstå tesen om vargen. Man måste kunna leva sig in i barnets överlevnadsångest, den som varit ens egen en gång.
Till skillnad från skrikmetoden lägger Sova hela natten-kuren ansvaret på föräldrarna.
Det är de vuxna som ska hjälpa barnet i ro.
Det är de som ska jaga vargen – överlevnadsångesten – betryggande på flykt och låsa honom ute.
Det är de som ska garantera barnets överlevnad och mer därtill: ett gott liv, ett tryggt liv, med god sömn, fredad sömn, tillräcklig sömn - och en skön sömn, som lilla barnet snart formligen älskar att ta sig, trygg nog i sig själv att både våga och vilja sova så gott.
Principen för femminutersmetoden, som har sina rötter i 1940-talets USA, är att spädbarnen får skrika sig till sömns, medan föräldrarna tittar till dem var femte minut och talar om att de är där.
Metoden lägger ansvaret på barnen själva att efter förmåga lugna ner sig.
Den kräver starka nerver hos föräldrarna, som förväntas sätta sig över de beskyddarinstinkter som manar dem att störta sina nödställda små till undsättning.
Barnen somnar mycket riktigt förr eller senare, eftersom deras skrikande inte leder till något annat än uppgivenhet och utmattning, så skrikmetoden fungerar – förutsatt att föräldrarna är mäktiga att legitimera sin passivitet inför barnets mer eller mindre hysteriska förtvivlan.
Femminutersmetoden har sina betänkliga brister:
1. Det obesvarade skrikandet skapar oundvikligen övergivenhetskänslor. För ett litet barn som inte kan överleva på egen hand betyder det livsfara att bli övergiven.
2. Den sömn, som följer på uppgivenhet, förtvivlan och psykisk utmattning, blir sällan djupt vederkvickande. Det gäller oss alla.
3. De allra flesta små barn som ”botats” med skrikmetoden sover alldeles för lite. Föräldrarna måste matta ut dem redan i vaket tillstånd. Förståeligt nog vill alla helst slippa timmar av skrikande.
4. Den sömn, som barnen själva inte söker eller njuter, viker gärna för första bästa påfrestning som tandsprickning eller förkylning. Resultatet av Controlled Crying Method är därför sällan bestående. Feminutersmetoden får upprepas om och om igen.
Enligt Sova hela natten-kuren däremot får små barns frågor aldrig lämnas obesvarade. Deras oro för livhanken, fruktan för vargen, ängslan för sin obestridda hjälplöshet får aldrig förklinga ohörda.
För mig får inga små barn skrika alls.
Det gör de ändå, som bekant, men den mängd frågor de ställer första gången, första kvällen under Sova hela natten-kuren, ska ha ögonblickliga och i ordets rätta mening betryggande svar – även om detta första svar tar sina modiga 20-45 minuter att förmedla till små barn som aldrig sovit bra (eller sovit alls, höll jag på att säga).
Små barn får vara på dåligt humör, de får vara ilskna och reagera med mindre ädla eder - men i min värld får späda och små barn inte vara ledsna eller olyckliga.
SMÅ BARN FÅR INTE BEFARA SIG ÖVERGIVNA EN SEKUND."
O:) Och ur Internationella Sova hela natten (sid 208):
"Vi undrar hur man ska gå tillväga om Assar, nio månader, bajsar mitt i natten?" "Om lille Assar skulle bajsa på natten får du lära dig att byta på honom i sängen! Prata inte, använd ledljuset utifrån, lägg tillrätta efteråt och gå ut med ramsan. Tar du upp honom tror han antingen att det är morgon eller att han måste räddas undan vargen, som står och flåsar vid sängen. Och ingetdera är ju särskilt sant, så vi vill inte luras. Framöver, när tider och rutiner stabiliserats, kommer han inte att bajsa på natten mer utan (mitt heta tips) sådär tio i tio på förmiddagen!"
O:) * * * * *
Ikväll, lördag kl 18, har Annas Hjälpakut ryckt ut för två nätter - SHN Express Mamma ringde mig efter att ha sett informationen här på hemsidan. Hon bad om hjälp och ursäktade sig för att hon brast i gråt flera gånger under samtalet.
Jag insåg att det var bråttom. Det var nödvändigt att ge lilla barnet hans livsviktiga djupsömn. Han är 6,5 månader och får ihop ungefär 7,5 timmars sönderhackad sömn PER DYGN - och behöver det dubbla
Han hade ordinerats medicin. Jag tillrådde omedelbar avgiftning.
Mamma är närmast medvetslös. Barnet är så förbi av trötthet att han mer eller mindre tuppar av, de stackars stunder han faktiskt sover.
Ett utdrag ur mammas mail tidigare i dag:
"Den sista tiden har varit jättejobbig. Jag vet egentligen inte om lillkillens sömn blivit värre eller om det är jag som är för trött. Antingen sover älsklingen bara mellan halv åtta och kvart i tio på kvällen för att därefter inte sova alls, eller så slumrar han till och vaknar en, två, tre eller fyra gånger i timmen fram till klockan tre, halv fyra. Vi börjar dagen vid fyra.
Jag har försökt med allt, låta honom skrika, vagga, buffa, ligga i min säng/ligga i egen säng, äta, sitta med honom i famnen, fem minuters skrik, sjunga, vanka runt, ha napp/ta bort napp etc etc. Jag har gett upp kampen med honom nu... Jag låter honom sova med napp, tas upp när han skriker, jag bär och vyssjar - allt för att få ro för stunden. Jag lever just nu på vetskapen om att du ska komma, för jag orkar inte mycket mer."
Det är för detta Sova hela natten-kuren är utvecklad under trettio års tid.
Den som inte är sjuk går inte till doktorn. SHN är inte framtagen för murmeldjur. Inte heller för "standardmodellade" små barn, som enkelt sover vidare på den goda grund de fått och utan minsta skrik tar sig 12 tim natt vid 4 månaders ålder.
Sova hela natten-kuren handlar väldigt lite om bajs, om man säger
Den handlar om att ge små barn med katastrofal, för att inte säga livsfarlig, sömnbrist och deras ömma föräldrar ett gott liv, ett liv värt namnet, ett där alla inte bara överlever - för att de ju måste, tills de inte orkar längre - utan också, faktiskt, om att LEVA. Små barn ska njutas - och njuta själva PS (natt till söndag kl. 3.30): Kan berätta att lille gossen, på 12 minuters buffning och en bastant ramsa x4, sov sju timmar på raken - för första gången någonsin.
O:) (Söndag morgon:) Helt otroligt. Faktiskt. När han vaknade till sedan vaknade han inte ens ordentligt. Jag såg ingen anledning alls att gå in och buffa. Jag ramsade, han gnölade av och till, jag bekräftade var tionde minut ungefär och han gnölade något varv till, per gång, och så fick han lite trevlig musik för att slippa höra sitt eget gnölande (bara). Och så höll vi på, en timme och trekvart. Han SKREK inte ens. Han gjorde ett halvhjärtat försök att bli förb-d en gång - och det var så klockrent tydligt: "Jag VILL ju sova, men jag KAN inte " Och så somnade han igen och fick väckas kl 7 av de ömma, med dunder och brak och jubel i busken. Då hade han klämt drygt 9,5 tim sammanlagt av de tänkta 11,5.
Världspremiär
Sedan åt han en dubbelportion frukostgröt.
Mörk under ögonen. Bombad av trötthet. Men på väg...
O:) (Natt mellan söndag och måndag:) Lille gossen sov sina dagslurar som en dröm och fick väckas varje gång. Nu är det natt två på kuren och han vaknar av och till (efter kl 1.15) och smågnölar och - SJUNGER!
Mamma är euforisk. Hon ser hur livet kommer tillbaka, ett värt namnet. "Det här HJÄLPER ju!"
O:) Dagen som gick var fantastisk. Gossen åt dubbla portioner av allting. Han var stuptrött men lugn, han som tidigare bedömts som så "speedad" att nästa hypotetiska nummer på diagnoslistan var ADHD.
O:) Har man ett litet barn som inte sover, som denna lilla älskling - jag är klart förälskad - ber man om råd och hjälp på bvc. Detta gjordes tämligen omedelbart, för barnet sov inte ens på BB och mjölken rann inte till. "Diagnosen" blev då ont i magen p g a mjölkallergi ( ) och barnet sattes på laxermedel. Mamma fick antidepressiva.
Barnet fortsatte att inte sova mer än stötvis och utslocknat - kanske, i bästa fall, hälften så mycket som han borde och behövde.
Nu blev barnläkaren nästa instans via bvc. Där fick barnetTavegyl, fem månader gammal (bör inte ges till barn under ett år, framgår det av förpackningen).
Fortfarande ingen mjölkmat, eftersom han stämplats som allergisk, fortfarande inga bättre nätter - även om medicinen såsade till honom i början, så att han "sov" till klockan ett, ungefär, innan han frenetiskt lyckades sätta sig över klubban i skallen och sov ännu sämre.
Och mamma ordinerades dubbel dos antidepressiva.
Nya desperata konsultationer hos farbror doktorn resulterade i Losec (
) åt barnet, beslut om gastroskopi ( ) samt tredubbel dos antidepressiva åt mamma.Det var för den annonserade gastroskopin hon slog bakut, ringde mig och bad om hjälp.
O:) Belackarna på Fl och annorstädes kunde, kan man tycka, lägga sina aggressioner på något riktigt fasansfullt, nämligen etablissemangets inte bara värdelösa utan ofta nog direkt skadliga "behandling" av små barn med sömnbrist - som pågår hela tiden, aldrig ifrågasatt - än det faktum att små barn, innan de med hjälp av SHN börjar sova hel natt (och man vaknar inte av att man bajsat, man bajsar för att man vaknat) kanske möjligen bajsar i vargtimmen.
Vad är det värsta som kan hända om lilla barnet bajsar i blöjan på morgonkulan, innan sömnen tar över som den ska
Möjligen, i värsta fall, en rodnad i stjärten. Hellre det än en klubba i skallen med solar plexus i nervsystemet, skulle jag säga.
Vad är det värsta som kan hända om man som förälder till ett litet barn som inte sover överlämnar sig åt etablissemangets råd och dåd?
Svaret är mörkt som medeltiden.
Lille gossen, 6,5 månader, skulle nu framöver utredas för ADHD, var det sagt. Det måste ju vara något FEL på honom, eftersom han inte sov. Först får man ju då leta fysiska fel. Och sedan
Ur Internationella Sova hela natten:
"Små barns sömnproblem är det största bekymret alla kategorier bland spädbarns- och småbarnsföräldrar av idag (2007). Begreppet sömnproblem reser visserligen en definitionsfråga, men att långt mer än hälften av alla barn från halvåret upp genom förskoleåldern inte sover några tolv timmar natt utan mycket mindre än så, och dessutom sönderhackat av två eller tre uppvaknanden, är inte svårt att få statistiskt styrkt. - - En studie från USA menar att tre av fyra föräldrar skulle vilja förbättra barnens sovvanor. Samtidigt deklarerar 90 procent av alla föräldrar att de TROR att barnen sover tillräckligt. Det gör nu varken spädbarn, småbarn, skolbarn eller ungdomar, har det visat sig. Barn i alla storlekar sover i genomsnitt en timme mindre per dygn än de gjorde för 30 år sedan. - - Den där timmen, eller timmarna, befäster en kronisk sömnbrist hos barn och unga som slår hårt mot den arma hjärna som är under känslig funktionell utveckling ända upp i 21-årsåldern. Det finns gott om forskare i dag som ser ett katastrofalt samband mellan sömndeprivation och perceptionsförmåga, koncentration, minne och emotionell stabilitet. Kronisk sömnbrist under de känsliga barn- och ungdomsåren hotar att permanent skada hjärnstrukturen. Det är skador som man inte kan sova bort som en annan baksmälla. Det är skador som kan förklara både stress, depressioner, hetsätning, barnfetma, ADHD och självmord." O:) Lille F behövde inga felsökningsutredningar, sjukdomsstämplar eller mediciner. Han behövde få sova.
Så vad var felet
Han sov för lite. På tok för lite. Folk har blivit vansinniga för mindre.
Mamma trappar nu ner, för att inom fyra veckor bli fri från de antidepressiva medel hon inte längre alls behöver, och för lille bebisens del slängs alla mediciner tillsammans med fjorton nappar. NU.
O:) Måndag. Sluttapport för min del (fortsatt kontakt blir via mail och telefon):I natt fick lille F ihop 10,5 tim av de tänkta 11,5. Han vaknade till strax efter kl 1 och höll lite halvhjärtad låda. Sedan sovs det, och kl 7 fick han väckas, igen, med klang och jubel.
Och det var underbart att se honom. Han log stort mot sina ömma - och gäspade sedan lika stort. Han börjar bli sunt sömnig i stället föt blekt övertrött.
Han formligen älskar - redan - att få sova i fred. Och det är inget fel på kärleken någonstans, om man säger
O:) I natt, andra natten på SHN Express enligt Annas hjälpakut, sov jag 20 minuter och njöt resten av tiden med lilla barnets (mest skönt sovande) mamma, som tog över med de få, ytterst få, insatser som behövdes. Ingen trafik alls - förrän vid två tillfällen då lille gossen sovit tio minuter (inte tjugo) och jag misstänkte att han kanske borde läggas rätt och läggas över. Och mycket riktigt låg han ju hopknölad vid fotänden utan täcke - som små kurbarn gärna gör de första nätterna. Mamma la rätt, och så var det inte mer med det.
O:) Schemat jag gjorde upp för lille F första natten såg ut så här:
07.00 mat
09.00 - 10.30 sova inne, 1,5 tim
10.30 mat
12.30 - 14.00 sova ute, 1,5 tim
14.00 mat
16.30 sova ute, 20 min
17.00 mat
19.00 nattslurk (gröt)
19.30 sova natt.
Och i dag, blott andra dagen på kuren, fick jag ett sms från mamma:
"Jag hoppas du snusar och sover just nu. Tack för allt, du kan inte ana hur tacksam jag är för din hjälp. Ville bara meddela att det går så himla bra. He he! Somnade direkt vid nio-luren och sov som en stock tills jag väckte honom. Nu ligger han och snusar i vagnen ute sen halv ett, stillastående efter två minuters vagning. Tusen tack! Vad du hjälpt mig... Hittar inte de rätta orden. Kram, kram." (Kl 13.16)
O:) En ny debatt kommer att se dagens ljus - även, vill jag gärna tro, på Familjeliv, liksom överallt. Steken blir alldeles omvänd: det kommer att bli VÄLDIGT svårt för klagande föräldrar att förklara för omgivningen varför de inte ger sina små barn den goda sömn de har rätt till, precis som de har rätt till god, näringsrik mat att leva på. Ty Sova hela natten-kuren finns ju
O:) 