Skriker fortfarande länge vid läggning.

Johanna G · Inlägg av **Johanna G** » ons 23 feb 2005, 20:38

Hej alla därute, nu behöver jag råd igen!

Lillkillen kurades för ca 1,5 månad sedan och över lag så går det bra.

Däremot har vi stora problem kvällstid! Tidigare skrek han ca 10 minuter innan han somnade. Jag lade ut en fråga här om hur man skulle kunna korta den tiden och fick då tips om att busa och skratta mer inför läggningen. Det kändes rätt och bra och nu leker vi tittut och skojar både i rummet och i sängen. Han älskar det och har börjat gilla sängen mer, MEN han blir jättearg/besviken/ledsen när det roliga är över och vi går ut och ramsar. Så nu skriker han ännu mer innan han somnar! Ibland tar det 20-30 minuter!

Jag försöker att inte ramsa för ofta utan gör det bara när han verkligen "tar i" och jag känner att "nu skulle jag vilja gå in". Å andra sidan så skriker han ju mycket högre och mer nu och då blir det ju också mer ramsningar.

Det känns oacceptabelt att han ska skrika så här mycket varje kväll inför det att han ska somna, vecka ut och vecka in. Kan ni hjälpa mig att få rätsida på det här är ni snälla?!

Kram J

JH · Inlägg av JH » ons 23 feb 2005, 20:47

Jag har inte läst dina förra frågor och de svar du fick, och kanske har jag fel, men ska man verkligen busa I sängen? :-k Då blir det ju liksom som att "nu har vi jättekul här", och sen går mamma och pappa och då ska han plötslig sova...

Vi busar och skrattar i vardagsrummet, men sen går vi in i hennes rum och gör en liten läggningsritual (släcka lampan, sjunga några ord av summertime, och ner i sängen och gå med ramsan). Det funkar jättebra för oss!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » ons 23 feb 2005, 22:05

Precis som JH säger - busa annanstans än i rummet. Smågosa i rummet och lägg ner och markera vänligt och igenkännande i sängen. Låt det ta någon minut. Sedan ut med glad ramsa!

Johanna G · Inlägg av **Johanna G** » tor 24 feb 2005, 22:31

Tack för era råd!

Det ni säger låter helt logiskt! Vi har känt att han upplever det precis som du också tror, JH; att "Jaha, vad hände nu då? Nyss skulle vi ju busa och ha kul här och nu går dom??!"

Har tidigare fått tips om att busa just i sängen för att den skulle upplevas mer positiv. För det barnet fungerade det bra, men för Alvins del blev det helt fel. Ikväll busade vi nere och hade sedan en kort procedur i sovrummet. Protesterna blev högljudda, men BETYDLIGT kortare! Nu kör vi såhär ett tag så hoppas vi att det löser sig!

Ha det gott!

Kram J

JH · Inlägg av JH » lör 26 feb 2005, 09:49

Vad bra !

Fortsätt så, så får ni nog så småningom uppleva protestfria läggningar! Elsa somnar nu nästan alltid utan ett pip, förutom vid em-luren

då det av någon anledning är såååå trist att gå och lägga sig, fast man är jättetrött

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 26 feb 2005, 11:35

Låter bara bra!

Det där med att busa i sängen är nog en sanning med modifikation

. Jag brukar lägga till rätta och sedan killa lite längs med sidan eller i nacken för att få till ett leende - inte mer än så! Busar man upp dem blir de ju snuvade på konfekten om man sedan stormar ut. Ett leende räcker så väl!

Susanne* · Inlägg av Susanne* » lör 26 feb 2005, 13:13

Hej Johanna

Det var ju kanske jag som inspirerade till förmycket bus i sängen 8) (vilket inte riktigt var meningen).

Du frågade i en annan tråd hur vi gjorde vid läggning och jag berättade att jag leker titt-ut just nu med täcket innan jag går. När jag ska stoppa om henne alltså och hon redan ligger ner (inte springande runt i sängen och bus

). Hon skrattar så hon kiknar...och sedan tvärsomnar hon.

Känn vad som passar dig och er bäst och du kommer att se att det också varierar lite med åldern.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 26 feb 2005, 15:53

Precis Susanne (var tusan är den där knappen

) * (DÄR

)! Det där mer stojiga buset kommer med åldern - någonstans runt 1,5 år och uppåt!

Johanna G · Inlägg av **Johanna G** » mån 28 feb 2005, 19:55

Hej alla, speciellt Susanne*!

Du behöver inte känna någon skuld till att ha inspirerat mig till för mycket bus i sängen! Du berättade ju bara hur du brukar göra och vad som funkar på dina barn och det var ju precis vad jag frågade efter. Att det sen inte funkade så bra med den här lille mannen är inte ditt fel!

Det vi vann på att busa i sängen var att han nu är mycket mer positivt inställd till sängen. Tidigare skrek han ju bara vi närmade oss den!

Att vi sen inte hittade en lagom nivå utan busade föör mycket i sängen, det är liksom en annan sak...

Vi hann få 3 "vanliga kvällar" med nya rutiner innan han blev sjuk (40 graders feber sedan igår....

) och de tre kvällarna kändes riktigt bra...

Nya rutinerna innebär att vi busar med honom någon annan stans än i hans rum. Sedan går vi upp i rummet och bär runt på honom några minuter samtidigt som vi släcker ner och nynnar Byssan lull. När han börjar visa trötthetstecken (gnussar sig i ögonen, blundar länge, eller lutar huvudet mot vår axel) så lägger vi ner honom och ramsar.

Som sagt, det har funkat mycket bättre så nu kör vi vidare såhär. Hör ni inget mer så kan ni utgå från att det är bra!...

Kram o tack! J