... och vi ...

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » tor 20 dec 2007, 12:31

Jag testade postivt dagen innan Lucia. Fem dagar över tiden. Det var inte planerat, och heller inte vad jag ville - eftersom min pappa har varit sjuk i cancer i 1½ år och det har tärt på mig väldigt mycket. Jag är helt enkelt helt slut.
Men det är väl inget emot vad som väntar... Igår fick vi veta att pappas cancer spridit sig till hjärnan

.

Det gångna året har jag klarat mig tack vare medicinering - men nu kan jag inte ens ta hjälp av det längre eftersom jag är gravid.
Jag vet inte hur jag ska orka, och jag funderade först på alternativ. Men det känns också fel.

Ni som genomgått en graviditet och varit deprimerade/ätit SSRI-preparat under tiden får gärna pm:a mig och berätta om era erfarenheter. I övrigt kommer jag troligen inte att synas så mycket här framöver tror jag.

BF 15.8.2008

/Anna

miar70 · Inlägg av **miar70** » tor 20 dec 2007, 13:33

Åh, käraste Anna...

Så blandade känslor för dig, jag vet så väl hur du känner - när min pappa var som sjukast och låg för döden, hade jag lilla Alice i min mage!
För mig var det en stor glädje, men samtidigt en stor sorg att pappa aldrig har fått träffa sina två yngsta barnbarn

Jag hoppas att du kan hitta glädjen över det lilla liv som gror i dig, mitt i all sorg. Barn bestämmer sig helt plötsligt för att komma, och jag är säker på att den här lill* kommer till er av en anledning

Saknar dig här på forumet kommer vi såklart att göra, men ta nu hand om er på bästa sätt!
(Och du vet var min pm-låda är

)

Kramar från Mia

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 20 dec 2007, 13:36

Grattis Anna!!

Och en stor kram samtidigt. Har ingen erfarenhet av depression/medicinering under graviditeten, men ska be en jag vet har den erfarenheten skriva i tråden eller pm:a dig.

Ta hand om dig!
/Jenny

Ewa · Inlägg av **Ewa** » tor 20 dec 2007, 13:55

Söta Anna, vad tufft du har det. Hoppas ändå ni orkar glädja er lite över det lilla livet som är på väg. Ta väl vara på dig!
Stor kram

Elle · Inlägg av **Elle** » tor 20 dec 2007, 13:57

Anna

, jag förstår att det är blandade känslor inom dig nu. Ta hand om dig, familjen och det växande Pyret i magen! Vi kommer sakna dina kloka inlägg här på Forumet, välkommen tillbaka när du har ork.

Varma kramar

Elle

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 20 dec 2007, 15:55

Hej Antonias mamma! Jag känner inte dig, men känner med dig...

Kanske är det ändå så att När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster....?

Kram!

Tinis

Nillan · Inlägg av **Nillan** » tor 20 dec 2007, 17:37

Hej och stort grattis!!

Jag tillhör dom som tror att det är en mening med det som händer. Bebisen vill komma till er och det kommer att gå bra!

Hur som helst. Du efterfrågade erfarenheter om graviditeter och depressioner. Jag hade en depression, eg. utmattningsdepression, när jag blev gravid första gången. Jag hade varit sjuk i minst ett och ett halvt år innan jag blev gravid. Orsakerna till min depression var möjligen helt andra än för dig men ändå. Även för mig gav graviditetsbeskedet väldigt blandade känslor.

Jag åt ingen medecin varken före eller under graviditeten och det finns väl för och nackdelar med det. Däremot hade jag förmånen att få gå till en underbar psykoterapeut (tredje personen jag försökte med var fullträff). Det vill jag absolut rekomendera.

Ta hjälp!! Det är det absolut viktigaste i stort och smått.

Tog mig också råd att gå på massage regelbundet under graviditeten efter påstötning från anhöriga. Om det är en möjlighet kan det vara väldigt skönt och läkande.

Ska inte skriva en uppsats. För mig var graviditeten och den första tiden med lilla miraklet tungt. Det ska jag inte sticka under stol med. Men sedan...

Jag betraktar graviditeten och tiden som följde därefter som en orsak till att jag blev frisk och är det än idag!! Bebisar inte bara är utan gör också underverk!

Och kan tilläggas, bebisen tog ingen skada, vågar jag säga. Jag har fått lugnande besked av både läkare och terapeuter om detta. Oroa dig inte för det trots allt man får höra.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 20 dec 2007, 21:46

Hej och grattis till lilla pyret.
Och jag vill bara säga att du är modig och stark som ändå beslutar att låta pyret få möjligheten till ett liv

Jag har inte haft en diagnostiserad deppression, och inte heller ätit medicin.
Men nog var jag deprimerad under min förra graviditet.
I bland sov jag inte alls, och inte ens sömnmedel bet på min oroliga kropp och psyke.
Det är ju lätt att tro att om man mår dåligt under graviditeten så kanske det åtföljs av en förlossningsdepression, och en ännu djupare svacka.
De som visste om att jag var i dåligt skick under graviditeten, väntade sig nästan att min depression skulle bli värre efter förlossningen, och frågade och antydde hela tiden...
Men för mig bröts det svåra, i och med förlossningen, och barnets ankomst.
Och framförallt fick jag tillslut sova som folk, så tacksam övr att få sova MER när barnet väl var fött. Än innan, det är nog inte så många som fått uppleva det

Och det är ju AW:s förtjänst det

Jag önskar dig styrka inför det tunga som du har i ditt liv, och jag hoppas att du ändå lyckas se en ljusning tillsist.
Kramar Sara

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 21 dec 2007, 23:33

Jag var deprimerad och åt SSRI under graviditeten (sertralin), trappade ner medicinen runt v 30 och slutade helt i v 35.
Du får gärna pm:a mig frågor om du vill!

Lua · Inlägg av **Lua** » lör 22 dec 2007, 23:00

Vill bara sända stabila kramar från Norrbotten! Isak var ju inte precis jätteplanerad, om man säger... Hoppas att du får allt stöd du behöver så att ni så småningom känner ogrumlad glädje

Storkramen från Lua.

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » sön 23 dec 2007, 13:15

Tack alla ni som svarat, här och via pm eller mail

Liten06 skrev:Jag var deprimerad och åt SSRI under graviditeten (sertralin), trappade ner medicinen runt v 30 och slutade helt i v 35.
Du får gärna pm:a mig frågor om du vill!

Jag pm:ar dig efter julen!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » sön 23 dec 2007, 15:51

Antonias mamma skrev:Tack alla ni som svarat, här och via pm eller mail

Liten06 skrev:Jag var deprimerad och åt SSRI under graviditeten (sertralin), trappade ner medicinen runt v 30 och slutade helt i v 35.
Du får gärna pm:a mig frågor om du vill!
Jag pm:ar dig efter julen!

Det går utmärkt, hoppas ni får en fin jul

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » tor 03 jan 2008, 21:53

En kort rapport:

Byxorna är redan trånga

Hur är det möjligt

Jag är bara i vecka 8 och väger inte mer än förra gången - men då började jag använda mammabyxor först nån gång efter vecka 20

Pappa har legat på sjukhuset hela veckan för stålbehandling och observation. Flimret för hans ögon, som han hade varje dag innan, har varit borta i flera dagar nu efter att behandlingen inleddes. En strimma hopp, kanske... Nej, han blir inte frisk, det vet jag. Men om dom bara kunde hålla sjukdomen i schack [-o< ...

Liten06 - jag ska pm:a dig nu i helgen. Har inte hunnit - inte orkat. Är så fruktansvärt trött - hela tiden.

/Anna

miar70 · Inlägg av **miar70** » tor 03 jan 2008, 22:02

Hej

Jag vill bara säga att jag gillar din nya signatur, undertexten!
Tänker på dig...
Kram Mia

Ewa · Inlägg av **Ewa** » tor 03 jan 2008, 22:16

Byxorna är redan trånga Hur är det möjligt Jag är bara i vecka 8 och väger inte mer än förra gången - men då började jag använda mammabyxor först nån gång efter vecka 20

Jo, du. Det känns igen! Jag kunde inte begripa hur jag under första graviditeten kunde vänta med att säga till på jobbet förrän jag var i 16:e veckan

. Andra gången syntes det nästan på magen innan det syntes på stickan, om man säger

. En granne, som har fem ungar, jämförde med en ballong. "Vet du, första gången man blåser upp den får man ju ta i lite, och det går trögt. Men sen är de redan lite utblåsta och det går hur lätt som helst." Ingen värst uppmuntran kanske, men ett korn av sanning, skulle jag tro.

Hoppas du får tid och ro att SOOOOOOOOVA så mycket som du bara vill

!

Kram Ewa