Bistra tider stundar också för Louise Hallin med sina "närmandefaser" (standardråd i TV: ha barnen i den ömma föräldrasängen)
Bistra tider stundar för gosedjursmammorna (AP). Barnen ska inte alls "tanka närhet" på nätterna
Och bistra tider stundar inte minst för bvc, som nu får en uppsättning nya "råd" att servera, vare sig man tror på dem eller inte
Eckerberg med "sin" femminutersmetod (lanserad i USA på 1940-talet) förblir däremot herre på täppan \:D/ och med råge. 5mm kommer att rekommenderas mer än någonsin, ja, KRÄVAS av föräldrarna
[-o< Gud hjälpe de små barnen, säger jag bara [-o<
[-o< Två nya böcker har landat på barnavårdsmarknaden. Den ena heter "Somna själv" (övers. Ulla-Märta Westerstål, Ica Bokförlag, 122 sid; i Norge heter den Sova hela natten) av sjuksköterskan, barnhälsoexperten och högskoleläraren inom vårdutbildningen Nina Misvaer.
Misvaer inleder med att berätta om sin egen lilla knappt halvårsgamla dotter som fick ligga i gipsvagga respektive hållas gipsad från midjan till tårna i tre månader ("Det är otroligt hur anpassningsbara små barn är"). På sjukhuset hade lilla barnet vant sig vid att "vakna flera gånger varje natt och få mjölk av mig som tröst". Av en god vän, som arbetade som sjuksköterska på en spädbarnsavdelning, fick Misvaer rådet att "helt enkelt låta xx gråta för att hon skulle lära sig sova hela natten". Tanken kändes förskräcklig först, men "naturligtvis dröjde det bara tre dagar innan xx sov gott hela natten. Jag måste medge att detta gjorde mig lite irriterad i början, innan jag förmådde njuta av resultatet. Tänk att XX skulle få så rätt!"
De båda kollegerna utbildade sig senare till distriktssköterskor. "Ovanstående erfarenhet - och alla de familjer vi mötte i vårt arbete med barns sömn - gjorde att vi år 1985 tog fram en sömnbroschyr för föräldrar. Den har nu omarbetats flera gånger och används fortfarande på många barnavårdscentraler i Norge."
Här lägger Misvaer elegant över ansvaret, hela påhittet
på kollegan XX (och det otrevliga jobbet på sin man: "Jag övernattade borta och min man tog ansvaret"). På samma sätt kan nu det svenska etablissemanget låta Misvaer, som representant för de norska kollegerna i barnavårdskartellen, stå frontfigur med "Somna själv" som givetvis omfamnar Sverige och Eckerberg: 
"I en studie utförd av den svenska barnläkaren Berndt Eckerberg deltog motiverade föräldrar till 95 barn med sömnsvårigheter i åldrarna 5 till 45 månader. - Resultatet var att samtliga barn blev både tryggare och gladare" (sid 99).
Inget nytt i den "vetenskapen"
Däremot i denna bulletin (sid 26): "Av säkerhetsskäl rekommenderar BVC i Sverige att spädbarn ska sova i egen säng från första början. Vissa forskare menar att detta minskar risken för plötslig spädbarnsdöd." (Kan i sammanhanget inte förbigå den följande idiotförklaringen av föräldern / läsaren: "Barnvagnsdynan kan användas i korgar och vaggor, men i spjälsängen behövs en större madrass.")
Den andra boken är ett påkostat verk av Malou von Sivers och Göran Sjönell med titeln "Ditt barn. 0-8 år. Sjukdomar, stress och gränser" (Också Ica Bokförlag, 175 sid, tryckt i Kina). Malou skriver i sitt förord: "Jag träffade Göran Sjönell när han var husdoktor i TV4. Under mina sju år som programledare var jag samtidigt småbarnsmamma till två små söner och senare till en liten dotter. Varje vecka när Göran skulle medverka i programmet hade jag tusen frågor."
Sivers (sid 37): "Om man nu väljer att ha sitt barn i sängen så kommer en dag när det är dags att flytta barnet till egen säng. Det blir ofta svårt och mycket gråt. Vilka råd ger du alla dessa osäkra föräldrar som har svårt att se sina barn så förtvivlade?" Sjönell: "Jag ger dem rådet att använda 'femminutersmetoden'. Den har fungerat på de flesta barn som jag har sett genom åren."Doktor Sjönell (som är en genomtrevlig, charmerande person, råkar jag veta) stannar förstås inte där. Han skakar hand med Misvaer och Norge. Den förälder som är "minst blödig" bör att ta hand om "den där proceduren" medan den andra håller sig undan eller hemifrån "tills det fungerar". Och han dämpar blödigheten: "Många gånger är dessa barn ilskna över att inte få som de vill. Det menar jag inte är detsamma som att de är förtvivlade."
Och så kommer storsläggan (sid 135):
"Många hålögda, sömnlösa föräldrar frågar: 'Hur gör man om barnen gråter på natten och inte vill ligga i sin egen säng och om man själv inte klarar av att ha dem i sin säng?' - Då måste man träna barnen att sova i egen säng och gärna i eget rum. Det är viktigt att påpeka att det inte på något sätt är skadligt eller farligt för ett barn att redan när de kommer hem från BB flytta in och bo i eget rum under nätterna.
- Att barn som fått sova i föräldrarnas säng skulle ha en bättre start i livet än barn som sover i egen säng är en myt som snarast bör avskaffas."
von Sivers och Sjönell undviker - trots att boken till största delen handlar om sjukvård (och är mycket bra på det) - det obehagliga ämnet neuroleptika till späda barn. Det är undantaget som bekräftar regeln. Expertis som mellan pärmar beskriver och rekommenderar 5mm brukar nämligen säkert som amen i kyrkan i direkt anslutning redogöra för den medicinska såkallade behandling som finns att tillgå.
Här får Misvaer och Norge tala för saken, men man anar att dekret om försiktighet har utgått. Expertisen ska inte (längre) behöva stå med ansvaret. Ansvaret läggs elegant över på 1) föräldrarna, 2) barnet:
"Vissa föräldrar lyckas inte få sitt barn att sova trots enorma insatser. Det kan vara speciella egenskaper hos barnet som gör att sömnen inte fungerar. - I enstaka fall kan det vara aktuellt att prova läkemedel som Lergigan eller Theralen. De är receptbelagda och rekommenderas vanligen inte till barn som är yngre än två år."
Den brasklappen går att kringgå (sid 110-111): "Läkemedel kan exempelvis användas om barnet:
- är övertrött och har hamnat i en ond cirkel så att det aldrig sover ordentligt
- sover fel tid av dygnet och behöver komma in i rätt dygnsrytm
- har problem som påverkar föräldrarna så att de är helt utmattade".
Och sedan kommer reklamen (där neuroleptika som påverkar nervsystemet diskret trollas bort), följd av ännu en avslutande brasklapp:
"Lergigan och Theralen är antihistaminer (allergimediciner) som förbättrar både insomningsförmågan och nattsömnen. - Tanken med att ge barnet läkemedel är också att föräldrarna ska få energi nog att var konsekventa och upprätthålla de goda sovvanorna när kuren är avslutad.
- Vissa barn blir mer aktiva av medicinen i stället för sömniga, och då får man avbryta behandligen."
Vilket inte hindrar närmare instruktioner: "Om barnet har svårt att somna på kvällen ger man läkemedlet en halvtimme före läggdags. Är problemet att barnet vaknar på natten ger man medicinen när barnet lägger sig. Doseringen är beroende av barnets vikt och ålder."
Grundtesen i båda böckerna, vad gäller sömn, är att barnet inte VILL sova på nätterna. Antingen jäklas barnet och bedriver maktkamp, eller också begriper det inte bättre.
Misvaer (sid 97): "Barn vill gärna vara tillsammans med sina föräldrar dygnet runt och förstår inte att nattsömnen är viktig för både små och stora."
Sjönell (sid 27): "Barnet vill hela tiden ha uppmärksamhet, och det är en del av barnets viktiga utveckling. Men lika viktigt är att vänja barnet vid att det inte alltid kan få all uppmärksamhet, och det är också en del av förberelsen inför livet."
Det som har försvunnit fullständigt ur bilden är de tidigare gängse påståendena om att barn inte behöver så mycket sömn, att det är normalt och inte skadligt alls (tvärtom) att små barn inte sover på nätterna de första 2-3 åren, etc. Sömnen är viktig, och sömnbrist ställer till problem, heter det nu - även för barnet, om än mest för föräldrarna. Föräldrarna åläggs anvaret för sitt elände ("Somna själv", sid 10-14):
"Sömnen är lika viktig för organismen som luft och vatten. Kroppen klarar sig faktiskt mycket längre utan mat än utan sömn. Sömnbrist ger inte bara dåligt humör utan också nedsatt koncentrationsförmåga och sämre minne. Längre perioder av sömnbrist kan leda till psykiska problem som ångest och vanföreställningar. En mycket gammal och välkänd tortyrmetod är att hindra offret från att sova. - En del barn sover bra redan från början, och föräldrarna slipper nattvak, utom kanske de första månaderna. Andra barn verkar lida av medfödd lakansskräck. De protesterar alltid när det är läggdags och sover bara korta stunder i taget.
- Både normal utveckling och förändringar i omgivningen kan leda till sömnproblem. Det vanligaste orsaken är sannolikt föräldrarnas sätt att hantera barnets sovvanor."
von Sivers (sid 132): "Vi presenterar den kända och beprövade femminutersmetiden som har använts av föräldrar i många år och gett lyckade resultat. Lycka till!" Sjönell bygger under (sid 134-135):
"Barnet ska definitivt inte vara med och bestämma dygnsrytmen. Barnen behåller länge vanan att sova i den säng som de börjar sova i som späda. Det vill säga har föräldrarna valt att ha barnen i sin säng så stannar barnen i föräldrarnas säng många gånger fram till skolåldern, upp till 7-8 års ålder, men det finns också barn som gärna stannar kvar och sover i föräldrarnas säng upp emot 9-10 års ålder.
- Det är viktigt att komma ihåg detta när man beslutar sig för att ha en gemensam säng med sina barn. Har man tagit det beslutet kommer man att få leva med det i många år, för ska man bryta detta mönster mot barnets vilja krävs det ett mycket konsekvent 'avvänjningsprogram' som ofta ger konflikter, gråt och sömnproblem."
Och här blir det svårt för Amningshjälpen
Liksom bvc får de nu stuva om i råden. Slut med nattamningen, som skulle öka mjölkproduktionen Slut med den välsignelsbringande hela-första-året-eller-mer-amningen Slut med amning överhuvudtaget, nästan "Ditt barn", Sjönell, sid 40: "Den forskning som finns talar för att om en kvinna kan amma och det fungerar så är det en fördel att amma tills barnet är 4 månader. - Det finns däremot inget vetenskapligt stöd för att amning efter 6 månader skulle gynna barnet."
Misvaer med sin "Somna själv" tar inte upp amningen, men en mamma får med sin berättelse illustrera de nya dekreten (sid 61):
"Med tiden minskade hans intresse för bröstet, och jag bestämde mig för att sluta helt med amningen. Det gick utan problem.
- När jag tittar tillbaka ser jag att vi la grunden till sömnproblemen på ett tidigt stadium. Jag hade skuldkänslor för att xx hade fått en sådan tuff start i livet och var villig att serva honom dygnet runt."
Man får glädjas med Eckerberg som ordnat sig sådan fantastisk reklam för 5mm att den kommer att regna som flygblad från himlen / bvc
"Somna själv"; Misvaer utvecklar på sid 112-114:"Barn är små vanemänniskor som ogillar förändringar. De skriker hjärtskärande av frustration och ilska därför att föräldrarna inte gör som de brukar. Inte, som man kan tro, av otrygghet.
- Att man går in i rummet och tittar till barnet med jämna mellanrum minskar inte protesterna, eftersom det är ständig närvaro och kontakt som barnet vill ha.
- Gjorda undersökningar visar faktiskt att det är de barn som bedöms vara tryggast som protesterar mest. Och riktigt viljestarka och envisa barn orkar protestera länge. En del kan till och med skrika så att de kräks.
- Visst är det svårt som förälder att bevittna sådana reaktioner, men ge inte upp för det och gå tillbaka till gamla (o)vanor. I så fall riskerar du att barnet blir ännu mer frustrerat och osäkert, eftersom det märker att 'om jag bara gråter tillräckligt länge får jag som jag vill - men hur länge är tillräckligt?'"
Det gäller att ta i med hårdhandskarna 
Den där lilla intrigmakaren till unge ska minsann inte få som den "vill" Någon som hajar varför jag ser det som en direkt SKYMF när folk tror att det är jag som ligger bakom 5mm
Men lugn, Eckerberg, Sjönell, Misvaer, hela svensk-norska barnavårdsetablissemanget - jag ska sopa banan med er bedrövliga femminutersmetod, som redan nu ligger i krampryckningar (därav den nytända marknadsföringen). Och det första som åker ut, när SHN International erövrar världen, är denna vämjeligt barnfientliga attityd, detta kränkande negativa förhållningssätt Allihop ska ni få stå där med :^o Utom de små barnen O:) Några lösryckta citat, avslutningsvis, som kan illustrera vad bvc nu får lära sig gäller:
* "Poängen är att /barnen/ måste lära sig somna om igen på egen hand utan att väcka föräldrarna."
* "Barnets sömnvanor grundläggs direkt efter förlossningen."
* "Att sova i föräldrarnas säng kan medföra ökad risk för plötslig spädbarnsdöd."
* "/Barn/ kan omöjligt förstå att det är först efter klockan sex eller sju på morgonen som de blir 'belönade' när de vaknar."
* "/Barn/ kan lära sig (och inte minst hålla fast vid) olämpliga sovvanor av den enkla orsaken att de alltid får föräldrarnas uppmärksamhet som belöning när de vägrar att sova på kvällen eller vaknar på natten. Troligtvis kan detta beteende från föräldrarnas sida bidra till att vissa barn utvecklar sömnproblem."
* "Amning på natten - - bidrog förmodligen till att xx vaknade extra tidigt för att få denna belöning."
* "Det första /föräldrarna/ bör göra är att diskutera igenom hur de tillsammans ska få /barnet/ att sova bättre. xx har lärt sig att bara hon är tillräckligt envis så vinner hon."
* "Det är viktigt att försöka förhindra att barnet använder mardrömmarna för att uppnå fördelar."
* "xx har till och med lärt sig att använda öronsmärtorna för att slippa sova ensam.
- I just det här fallet kan det bli aktuellt med sömnmedel för att bryta det problematiska sömnmönstret och ge föräldrarna den energi som behövs för att de ska orka vara konsekventa."
* "Många föräldrar blir uttröttade därför att de måste stiga upp ur sängen och gå in till barnet gång på gång. På så sätt bidrar föräldrarna till att befästa barnens sömnproblem. De belönar dem med kontakt när de vaknar på natten."
* "Gråten vid läggning och uppvaknande är oftare ett uttryck för ilska än för otrygghet på grund av utebliven tröst. Barnet protesterar mot att somna på egen hand. Och barn måste få vara arga utan att det automatiskt innebär att de får som de vill."
* "Om barnen får bestämma allt som har med sömn att göra därför att föräldrarna inte vågar sätta gränser blir det ofta konflikter."
* "/Sömnkuren/ bygger på principen om ignorering av barnet. Andra beteckningar som ofta används är femminutersmetoden, somna-själv-metoden, gråtkuren och Ferbers metod.
- De vanligaste behandlingsmetoderna när det gäller sömnproblem har varit sömnmedel och olika former av beteendeterapi som innebär att föräldrarna ändrar sitt sätt att bemöta barnet.
- I januari är 2000 publicerade den välkända tiskriften British Medical Journal en systematisk genomgång av ett antal vetenskapliga studier rörande behandling av sömnstörningar hos barn. Slutsatsen blev att det är beteendeterapi efter principen om ignorering som har den snabbaste och mest varaktiga effekten på sömnproblem."
* "BVC råder föräldrar att avbryta sömnkuren om de inte har sett någon förbättring på tre nätter."
* "Ta tillbaka natten!"
* "Genomsnittsbarnet (6-12 mån) sover från sju på kvällen till sju på morgonen och dessutom en och en halv timme från tio eller elva på förmiddagen samt kanske någon timme vid tretiden.
- Vissa barn anpassar sig automatiskt till detta, medan andra måste lära sig att sova hela natten utan att vakna för att få mat. Längre fram kan du läsa om tio månader gamla xx som inte ville ge sig utan strid."
* "Praktiskt taget alla spädbarn gråter, och mellan en och tre timmars gråt per dygn räknas som normalt."
* "Kolik är ett orostillstånd som kan definieras så här: gråt och oro hos friska barn yngre än tre månader som pågår i mer än tre timmar per dygn i mer än tre dagar per vecka i mer än tre veckor. Hur många spädbarn som får kolik är svårt att säga. Kanske är andelen så hög som tjugo procent.
- Tyvärr har forskarna ännu inte hittat någon entydig orsak till kolik. Tillståndet beror troligen på en kombination av olika faktorer. Flera teorier finns, som att barnet har mag- och tarmproblem eller ett outvecklat nervsystem, att barnet är 'besvärligt' eller att det finns störningar i kontakten mellan föräldrar och barn."
* "Sockervatten är det enda medel som har en vetenskapligt bevisad effekt på gråt och oro."
* "Många barn är beroende av napp för att kunna somna. Under ytliga sömnfaser kan de vakna igen därför att de har tappat nappen. De väcker då föräldrarna för att de ska leta reda på den.
- Efter det första levnadsåret minskar sugbehovet, och nappen kan lätt bli en dålig vana."
"Många barn i den här åldern (1 år) fortsätter med nappflaska, särskilt på natten, vilket lätt kan bli en dålig vana."
* "När barnet träffar andra barn på dagis eller hos dagmamma ökar risken för smitta.
- Sömnbrist påverkar immunförsvaret och gör barnet mer mottagligt för mer smitta - en typisk ond cirkel."
* "En femtedel av alla femåringar kissar på sig nattetid mer än två gånger per månad.
- Om barnet är torrt vissa nätter kan man göra ett noteringskort. Då kan man se om det finns något speciellt som kännetecknar de 'våta' nätterna.
- Barnet antecknar själv varje morgon om det är torrt i sängen (ritar en sol) eller vått (ritar ett regnmoln)."
* "I den här åldern (5-6 år) dominerar ofta problem som hänger samman med läggning och insomning.
- Ofta uppför /barnen/ sig allt mer exemplariskt när det närmar sig läggdags i hopp om att föräldrarna inte ska märka hur mycket klockan är."
Magläget blir viktigt igen (dock ännu inte i sängen, lika lite som någon av böckerna törs andas om andningslarm). Föräldrar ska inte dra sig för att ta i med hårdhandskarna även vid "magövningarna": * "Det är genom att övervinna sin frustration som man upplever lärandets glädje. Som en baby som inte gillar att ligga på mage på golvet utan gråter därför att det är tråkigt. Några månader senare är det just dessa magövningar som har lett till att barnet lärt sig krypa. Då är det viktigt med föräldrar som inte tar upp sitt barn så fort det gråter."
Om någon av våra utomstående läsare till äventyrs skulle undra vad som skiljer Sova hela natten-kuren, Barnaboken och den "AW-parenting" som genomsyrar denna hemsidas föräldraforum från det barnfientliga förhållningssätt i teori och praktik som Eckerberg et consortes hemfaller åt, kan jag sammanfatta det hela i all enkelhet: Små barn ska njutas - och njuta själva 
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn 
Får en ordentlig obehagskänsla i hela kroppen då jag läser din långa redogörelse. Tack för att du orkar sammanfatta (eländet) åt oss att läsa. 
:-$ Men, jag tror tyvärr också att det kommer att ge ett uppsving för AP med... Det är ju så att två extrimiteter möter ju gärna varandra... 
