När börjar barnen gilla att bli lagda i sänge

[Johanna G]

Hej på er alla!

Våran yngsta är kurad sedan en månad tillbaka och vi njuter av att få mycket sömn på nätterna! Han sover hela nätterna igenom eller vaknar till en eller två gånger, vilket vi är mycket nöjda med.

Vi har dock ett problem kvar och det är att han fortfarande protesterar JÄTTEMYCKET när vi lägger ner honom i sängen för natten. Han somnar oftast inom 10 minuter så det är helt ok, men han visar verkligen att han INTE gillar att bli nedlagd i sängen genom att protestera mycket den tid det tar för honom att somna och det känns inte bra. Jag hade hoppats på att han skulle ha vant sig vid sina rutiner så mycket vid det här laget så att han skulle acceptera (och kanske till och med tycka om ) när han fick komma till sin mysiga säng och kunde se fram emot att få sova gott hela natten.

Jag tycker jag håller mig från att ramsa för ofta och vi glömmer inte skrattet till godnattet.

Har ni några tips eller erfarenheter?

Kram J

[Susanne*]

Hej Johanna
Det varierar och går i vågor... 8)

Det tar tid innan ploetten trillar ner att det kommer faktiskt en roligt dag imorgon. Sedan blir det mysigt en tid och sedan kommer irritationen över att få gå och lägga sig igen - innan alla andra.

Det bästa du kan göra är att ha skratten till natten och sedan helt enkelt ha lika trevligt nästa dag som dagen innan.

Nu är vi här inne i en trevlig period när man gärna säger godnatt och vinkar glatt till alla. leker titt-ut under täcken och sedan somnar. Men det går väldigt upp och ner.

Tror aldrig hon har varit så arg som en gång vid ca 10 månader. Var lite kalas på landet och jag tog henne i famnen och sade "vinka godnatt". Hon tittade över havet av människor och henne ansikte sade "åh - vem är det nu som ska gå och lägga sig"....

Hennes reaktion blev därefter...så förbannad. Men - det hade jag också blivit om maken hade stoppat mig i säng när jag hade som roligast.

[Johanna G]

Hej och tack för ditt svar!

Vad härligt med kalas på landet!! Jag fick sådana otroliga sommar-vibbar när jag läste det! Nej, självklart, vem skulle vilja gå och lägga sig i en sådan situation? Sommarnätter kan man ju vara uppe hur länge som helst!

Jaa, jag får väl fortsätta att vänta på att han ska tycka om att gå och lägga sig... Kuren är ju svår för ett ömt modershjärta att genomföra och man vill ju helst att den jobbiga biten ska vara över så snart som möjligt och att man sen ska kunna börja sträva åt samma håll.....att han och jag oftast kan vara överrens om att nu ska han sova och det är helt ok....

Förresten...leka tittut med täcket lät som en hit! Gör du det med henne sittandes i spjälsängen, eller? Berätta gärna lite. Jag brukar kittla min kille på väg upp mot sovrummet, men han har blivit svårflörtad i just den situationen. Det är som om han vet vad som komma skall... "Tycker du att jag ska skratta nu? Jag har väl inget att skratta åt?!! Du ska ju snart tvinga ner mig i den där sängen fast du vet att jag inte vill! "

Nåja, jag får försöka fortsätta hålla distansen när han protesterar och vänta på poletten...

Kram J

[Willes mamma]

Wille blev mycket bättre på att lägga sig när vi började med att verkligen se till att han var på gott humör när det var dags.
Vi tar in honom i sovrummet lite innan det är dags och busar med honom i vår säng, leker tafatt eller killas
Sen ställer vi oss vid hans säng och pratar lugnt med honom en stund, så att han får vänja sig. Vi säger meningar med ordet sova i så han börjat fatta vad det är frågan om.
Efter ett litet tag så blir han nyfiken på sin säng så han böjer sig ner efter den och då passar vi på att följa med ner och lägger honom.
Klappar om, säger godnatt och pyser ut och ramsar kanske x2 eller x4, vad som passar. Ofta så hörs ingenting från honom eller också mycket lite gny och prat. Han somnar snabbt då.
Annat var det när vi la ner honom "för snabbt".

[Susanne*]

Hej igen
Ja sommar...men ljuset kommer så snart långa sommarnätter igen - vuxentid alltså

Förstår vad du menar och visst hade det varit skönt att sträva åt samma håll. Men tror inte naturen ville ha det så Med tydligt mål för ögonen så blir dock det bara en transportsträcka när de ej vill åt samma håll.

Titt-ut är toppen. Hon skrattar så hon tjuter och somnar mycket gott. Just nu ser kvällsbuset ut enligt följande.

Vi letar efter nallen i alla hörn (trots att jag vet vart han är) och låtsas skrämma honom hela tiden, sedan skrämmer vi familjen innan vi säger godnatt, därefter smyger vi i korridoren och smyger på rummet med fingret framför munnen (så sött så man bara smäller av) och sedan stutsar vi in i rummet. Säger godanatt till diverse saker, vinkar till lampan och släcker lampan själv. Här kan jag tillägga att det har protesterats en hel del med släckandet i de perioder hon ej vill sova men jag frågar så okunnigt så hon bara måste eller så tar jag bara hennes finger och lallar på. 8)

Sedan en flygtur in i sängen och läggs först på rygg. Täcker över henne och "vaaar är Astrid" Ibland hittar jag benen först, ibland tar hon bort täcket och ibland jag. Kul är det i alla fall för oss båda. Sedan vänd på magen, pussa och ramsa ut.

Men som du säger, i perioder så får man byta bus då det inte går hem längre.

Kram

[annawahlgren]

Tack, Susanne*

Ha lite tålamod. Envisas lugnt och glatt - skrattet till go'nattet är en välgörare av rang. Men obevekligen kommer ett varv där lilla älsklingen tror att så roligt som det var idag/ikväll, blir det aldrig någonsin mer. Och då vill man inte sova. Då blir man ledsen, snopen och desperat. Det är därför det är så vansinnigt viktigt att morgonen är lika urkul, en massiv bekräftelse på hur trevligt det är att leva! Idag OCKSÅ Och ikväll igen, förstås Det går in, så småningom. Och glädjen blir underbar vardagsmat. Då älskar man också att få sova och kunna emotse en ny, härlig, rolig dag

[Johanna G]

Tack, alla, för era bra råd och härliga tips på hur man kan göra!

Jag har läst era svar med ett leende fastklistrat på ansiktet, tycker mig kunna "känna" hur kul ni har hemma hos er om kvällarna!

Vi har det också kul, men jag inser när jag läser era svar att vi kanske ska utöka tiden vi skojar med honom och också vara mer i hans rum och i hans säng när vi har roligt så att han blir mer positivt inställd till sängen.

På mornarna tycker jag att vi redan har det riktigt bra .... Vi hämtar honom under glada tillrop och med mycket kramar och samlas sedan tillsammans med storebror inne i vår dubbelsäng och myser ett tag...(och så hinner mamma morna sig lite och njuta av den varma sängen ett tag till... ) Storebror kramar och pussar på lillebror och säger "go-mollon" till honom och lillebror kryper runt och prasslar i duntäckena.... Sen sjunger vi kanske en sång och sen längtar storebror efter välling och insisterar på att vi alla ska gå upp 8) ...

Jag ska fortsätta vara överdrivet glad!

Kram till er alla!

J

[Morsan]

Hej!
Vi kurar Leonard som är fem och en halv månad. I kväll var fjärde kvällen (nätterna fungerar bra, bara gnyende som tystnar vid ramsa) men han jagar upp sig vid läggning! Är jag bakom flötet som trodde att han redan skulle komma till ro när man lägger, solfjädrar och ramsar?
Första natten tag det en timme och tio minuter innan han somnade, andra kvällen tog det fyrtio minuter, tredje kvällen tog det trettiosex minuter och nu i kväll trettio minuter - är det normalt?

Tack för en mycket bra och informativ hemsida. När det är första ungen är det skönt att höra att någon vågar säga var skåpet ska stå (BVC vågar inte säga flasklock om något).

Förresten, borde vi ha andningslarm (5,5 månader och nästan nio kilo)?

Vänligast hälsningar
Morsan

[Gäst]

Låter helt normalt!

Se till att inte "fastna" med ramsan bara - gör baksteg så som shn-kuren beskriver! Ljud, liv och rörelse i huset är vad som ska ta över som bekräftelse efter ramsan. Ramsan blir således kristilldelning och besked. Du ska dock alltid ha en "riktig" kristilldelning i bakfickan - solfjäder eller buffning!

Andningslarm rekommenderas upp till 1 års ålder av AW herself!

Bra gjort och lycka till!