Ramsan tar inte

[Carin1]

Hej på er

Jag har en liten fråga om min lille Tim som precis passerat uppföljningsveckan, efter att ha kurats i Gastsjö och har varit jätteduktig generellt sett MEN, han brukar vakna vid 06.00, hostar, vilket sen ca 06.15 går över i gnäll, vilket sedan går över i skrik vid 06.30. Jag har hittills avvaktat för att se om han fixar det själv, men har sen inte hjärta att vänta + att de ju inte ska skrika ihuvudtaget, eller?? Jag börjar då ramsa*4 inkl. inbakad bekräftelseramsa, han lyssarn lite tror jag, för att sedan börja stegra sig och skrika ännu mer, och då ramsar jag igen, och han skriker sedan ännu mer osv. så håller det på tills det är dags att ta upp honom. Jag avvaktar dock tills han är tyst ett par sek ca(är det ok göra morgon så snart efter att han tystnat eller blir han bara förvirrad?) Däremot då jag från början inte ramsat alls, så brukar han skrika el gnälla ett tag för att sedan "ge sig" och tröttna. Oftast är han arg på morgnarna, den typen av skrik är det. Jag har också då han tystnat, kört m lugn bekräftelse *1, men då börjar han igen!! Så i det stora hela går det ju himla bra får jag medge, men det är just detta att jag känner att jag inte kan lugna honom m ramsan, då känner jag mig dålig jag vill ju känna att det är JAG; ömma modern som får honom lugn. Fast kanske är det så att jag stör honom ...hrm..
Så kontentan är att det känns som att så fort jag "lägger mig i" (tex ramsandet och även vagnandet på dagslurarna, samma sak är det även här, dvs han lugnar sig snabbare om han skriker el gråter ett tag och jag inte gör ngnting än då jag rycker in o ramsar el vagnar, då jag vagnar blir han tyst genast men så fort jag slutar så börjar han gnälla o skrika osv.) så blir det nästan värre...

/Från en öm mamsing som kan bli lite extranervig ibland...

[Lua]

Hej!!

Kul att höra av er! Jag har tänkt på er jättemycket och undrat hur ni har det. Nu är jag ju inte diplomerad men jag ger mina tankar så får något proffs fylla på!

Ge honom en pangramsa direkt han vaknar till. Om det är i vargtimmen alltså - inte om det är missinassen, då är det avvakta som gäller. SEN avvaktar du... och avvaktar.... och avvaktar! Många gör ljud i huset som INTE har med barnet att göra, för att släppa på sin egen överkoncentration och för att visa barnet att man har bössan laddad för att mota bort alla vargar. Vi har dock valt att vara tysta och avvakta.

Hoppas du får fler kloka svar!

Storkram från Lua. Och pussa lille godingen på nästippen!

[Gäst]

Hejhej!

Åh, gulle Tim, med sina fina rosiga kinder ! Vilket bra jobb du gjort sedan ni kom hem, Carin!

Det verkar som att ni har ganska klassiska tidiga morgnar, vilket är VÄLDIGT vanligt för nykurade (och ganska vanligt för inte-så-nykurade ).

1. Du behöver inte bekräftelseramsa längre då han tystnat! Där har du helt rätt i att du stör. Visst tar han ramsan, det märkte vi i Gastsjön och det märker ju du själv också. Att man bekräftelseramsar är ju för att verkligen nöta in ramsan, men det jobbet är gjort. Så inga mer bekräftelseramsor när han tystnat!

2. Han tystnar när han hör ramsan, men blir arg (?) efter en stund. Om jag fattar det rätt? Jag skulle göra som Lua, ge en pangramsa (vilket är en trygg, lite hurtig ramsa x 4). Och avvakta sedan, med parollen på natten sover man, på natten händer ingenting rullande i huvudet. Vargtimmen/tidiga morgnar kan ta några veckor ibland, så ha tålamod

Vi har också valt att inte göra ljud i huset när vi haft tidiga morgnar, eftersom att det inte händer något på natten. Men hög klassisk musik är ju ett bra trix, som Anna tog till med stor framgång nu i Gastsjön .

Vet inte om jag svarade på dina frågor nu, skriv gärna igen om du vill ha bättre svar
Kram!

[Carin1]

Ok, tack för svaren, så snabbt också Jag ska testa det nästa gång han inte sover 19-07
I natt tex, gick jättebra att lägga honom, det brukar gå bra, sedan vaknade han dock kl.04.00 ca. hostade och gnällde, jag avvaktade, övergick i skrik, jag gick upp och ramsade, hjälpte inte så mkt, avvaktade, ramsa igen, hjälpte inte, gick efter ca 30min in och buffade...sen solfjäderavslutning, hjälpte dock, han blev lugnare o tyst, gick sen ut m ramsa*4, avvaktade, han småskrek lite till men tystnade strax. Somnade om. vaknade igen vid 06.15, grät, sen skrek, jag gick upp och ramsade nu tätare omgångar, hhjälpte lite men inte helt, gick då in och buffade och solfjäderavlslut, gick ut och ramsade en omgång. han blev lugnare men för att skrika upp sig igen...suck. ramsade igen, efter ett tag blev han då lugnare och sedan tyst. Men efter ca 15min var det dags igen, då började han smågnälla, då var klockan redan 06.50, dvs inom marginalkvarten så då tog jag upp honom innan han hann börjar gråta el skrika, var detta ok??
Jag ska prova era råd nästa vargavaka, för ja, det har varit denna tid det varit problem...
Kram på er!!
PS: Jag skrev igår på Gastsjö Camp-dagboken, lite sent dock...

[tove79]

Det kan ha varit ett litet bakslag, det har vi också haft.
Jag tenderar att glömma det ack så viktiga magstödet när jag är trött som en gris och bara vill gå tillbaka till sängen.
Ta i från magen när du ramsar - här finns ingen tvekan!
Men nu ska jag inte låta som att jag har några lösningar, för vargtimmen spökar här hemma också.
Jag försöker dock sätta allt arbete i perspektiv för att jag ska ha tålamod att framhärda. De små sover ju 12 timmars natt i åratal framöver, så om det tar månader nu innan natten sitter så har man ju igen det tusenfalt.
Om man ser det så är det lättare att ha tålamod, något jag verkligen behöver öva mig på

[Carin1]

OKidoki, ja, kanske var det ett återfall i natt...
Ska jag helt strunta i att gå in o störa" i fortsättningen då eller? (dvs no buffning el solfjäder el tillrättaläggning)...vore ju skönt att slippa för att vara ärlig...
Jag kör alltså på med Pangramsan *4 så fort han gråter eller skriker, och INTE vänta från början m att köra den då eller?? HItills har jag väntat ett tag innan första åtgärden dvs ramsan och kanske är det fel? En ordentlig ta i från mage-pangramsa, sen avvakta, avvakta o avvakta tills han tystnar!...är det ok att han skriker el gråter ett tag då jag avvaktar resp. ca hur länge är det ok?
Tove, jag har också lite dåligt tålamod, och så börjar jag tvivla där mitt i natten om jag verkligen ska göra si eller så...no good! Så detta forumet är ju super på det sättet
Sen är Timmis snorig till råga på allt, så det verkar som att det stör honom, iallafall då han vaknat till och försöker somna om, så hör man hur snorigt han har det där inne
Hade planerat baka kanelbullar idag(har faktiskt aldrig gjort det förr, tänkte utmana ödet pigg o kry förstås , kanske kan Tim hjälpa till då han vaknat

[tove79]

Tips mot snorighet: en snorsug! Eller Näs-Frida som det kallas. Har ni en sån? Finns i alla baby/barn-affärer och kostar 79 kr. Väl värd pengarna. Droppa koksalt i näsan en stund innan och sug rent på snor strax innan sänggåendet, är han jätte-täppt så kan man köpa bebis-Nezeril. Efter denna storstädning av näsan kommer han troligen att sova lite bättre, och du slipper oroa dig för att han inte får luft
Dina övriga bryderier låter jag proffsen svara på.

[annawahlgren]

Från Carin1, som fått bannor för att hon startat ny tråd kring samma kur och samma barn, vilket man alltså inte bör göra.

Postat: ons apr 04, 2007 9:10 am Rubrik: Värsta natten sen kuren!! återfall??

--------------------------------------------------------------------------------

"Hej!
Jaha, så var vi tillbaks igen, känns det som ...i natt, då förra natten var jobbig pga vargtimmen, så trodde jag det var tillfällligt och att han skulle sova bättre i natt, men icke, det var faktiskt värsta natten sen vi kom hem från kurningen. Kan det vara återfall måntro??

Det började med att han vaknade vid 22-tiden, vilket redan då kändes jobbigt pga man ju inte kunde 'skylla på' att det var den ökända vargtimmen, han gnällde, övergick i gråt o sen skrik, jag ramsade en omgång, han blev argare och ramsade efter ett tag igen, kort sagt så hjälpte det honom inte till ro, så jag var tyvärr tvungen gå in o buffa....hjälpte så han blev tyst, detta efter ca 45 min upp o ner-skrik. Jag försökte att inte missbruka ramsandet, men det var svårt.

Iallafall blev han tyst o lugn, avsluta m solfjäder o ramsade ut. Efter det blev han tyst ca 5 minuter, började sen igen, jag gav upp o sen tystnade han efter ett tag. Då var klockan 23.30. Han tystnade emellanåt ett tag i omgångar, för att sen börja igen, det var liksom neverending story, så fort man trodde han somnat så börjades det igen. Somnade vid 24-snåret, vakna av ngn mardröm vilket han fixade själv

Vaknade sedan 04.30 och grät upp o ner, konstant samma typ, men inget allvarligt o inget skrik, jag tolkade det som att han försökte komma till ro hela tiden, han var som sagt tyst emellanåt, ett tag, som mest ca 5-10min ca. Jag hoppades o hoppades att han somnat från mitt sovrum, för att sen höra att han börja smågråta igen. Så höll han på hela tiden fram till 06.30 utan att jag ingrep på ngt sätt (han försökte somna tolkade jag det som, grät men var lugn hela tiden, ingrep därför inte, hade bara stört honom).

Kl.06.30 som sagt, så började han att skrika!! Då bestämde jag mig för att ingripa och ramsade en omgång ganska mjuk ramsa, dock så han hörde mig, för han lyssnade på den och lugnade sig lite efteråt, blev helt tyst ca 5 minuter (då trodde jag att jag lyckats) men satte sen igång igen, och blev mer o mer skrik, marginalkvarten hade då passerats och jag väntade på att han skulle tystna bara en sek så jag kunde gå in o göra morgon, helt outhärdligt att lyssna på hans skrik, kändes fel att buffa el likn då jag ju bara väntade på att få "väcka" honom, bara jag fick en chans... gick in snabbt då han hämtade andan typ och tog upp honom.

Han var hungrig som vanligt, och då han åt kändes det som han krampade/hickade lite från magen, har varit så en gång tidigare om han skrikit innan, vad kan detta bero ¨på föresten?? Jag kände mig iallafall hemskt taskig då jag låtit honom skrika då man ju inte får gå in innan han lugnar sig.

Vilken roman detta blev...vore glad för lite hjälp här...det var ju som sagt inte enbart fråga om vargtimmen här... känner mig helt hjälplös då det blir såhär. "

[annawahlgren]

jag gick upp och ramsade, hjälpte inte så mkt, avvaktade, ramsa igen, hjälpte inte, gick efter ca 30min in och buffade...sen solfjäderavslutning, hjälpte dock, han blev lugnare o tyst, gick sen ut m ramsa*4 - - - vaknade igen vid 06.15, grät, sen skrek, jag gick upp och ramsade nu tätare omgångar, hjälpte lite men inte helt, gick då in och buffade och solfjäderavlslut, gick ut och ramsade en omgång. han blev lugnare men för att skrika upp sig igen...suck.

Uppföljningsveckan är inte sin egen motor. Uppföljningen av själva kuren, de första fyra nätterna då det gamla mönstret bröts och ersattes av ett nytt, ska följas upp av den eller de ömma föräldrarna, så att det nya sätter sig och blir till god vana och rutin, till glädje för alla. Uppföljningen sköts inte av barnet, inte av att tiden går, utan av föräldrarnas (fortsatt) säkra ledning.

I citatet ovan har du förklaringen till nattens orgier som inte var något återfall utan en fullkomligt logisk konsekvens av att du gjort det tyvärr rätt vanliga misstaget att släppa in formliga horder av orosvargar och hemfallit åt hopp och vädjanden, dvs lagt över uppföljningen på antingen lille Tim själv eller på kuren som sin egen motor eller båda delarna Varje gång du tänkt: "Nej, ramsan hjälper inte!" släpper du en en skur orosvargar i sällskap med olyckliga mammas vädjanden: "Snälla Tim, kan du inte sova nu... Det verkade ju precis som om du skulle somna nu... Kan du inte hjälpa mamma..." Förstår du

Det kallas motsägande besked och förvirringen är på plats. Med trafiken ovan (citatet) finns inte en chans att hans goda nätter från Gastsjön skulle kunna fortsätta. Det är en konst att låta små barn vara i fred. Det är en konst att se till vad som verkligen ligger i barnets intresse och inte i första hand i ens eget. Det är en konst att inte överarbeta och lägga sig i och störa och styra och ställa. Det är en konst att känna alltmer förtroende för lilla barnets förmåga här i världen, överlag - inte "bara" när det gäller viljan, lusten och behovet av att få sova så gott. I fred.

Du fick med dig en kurad liten älskling som sov som en dröm - sista natten tog du själv och såg själv. Nappen släppte han utan vidare och du glömde den lika snabbt (pris och beröm för det!). Det var inga konstigheter alls, någonstans. Nu har det blivit det, och skurken är du

Så åter till ordningen. Du har boken och du har det grundläggande jobbet gjort. Läs boken. Genomför en liten minikur nu så du raskt kommer upp på banan igen. Börja med Lathunden natt 2. Få tyst på dig själv och ersätt förvirringen med en Attityd av Självklarhet, som du kan läsa dig till - med kunskap och insikt får du säkerhet nog att veta exakt vad du gör och varför.
SHN-kuren kan, som du såg, mycket snabbt ge en strålande, underbar nattsömn. Men den kan raseras lika snabbt. Det får du bara inte lov

En påminnelse (men läs boken, läs tills ögonen blöder): För att lilla barnet ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att den eller de ömma gör "baksteg" - först, och kontinuerligt.

Läs på om ramsan i Verktygslådan. Du borde veta bättre än att springa in och buffa i uppföljningsveckan Och i Vargtimmen Dömt att misslyckas, dvs det enda som händer är att du lär honom att skrika mamma till sig, och därmed har dagen börjat.

Ingen rolig början, om man säger

Så skärpning nu, lilla stora Carin1. Du KAN Och banne mig, du SKA

[annawahlgren]

PS Ur mitt svar till sign. Lobilina igår (När Standardmodellen havererar, Soäda barn och små):

Ramsar man med minsta frågetecken, vädjande eller orosvargar i rösten, fikande efter barnets godkännande nickningar och tröstande bekräftelser ("Du gjorde alldeles rätt, mamma lilla, titta, nu somnar jag så snällt ") kan man räkna med att ramsan inte "hjälper". Börjar man sedan vagna / buffa efter det, utan att barnet tystnat, utan att man lyssnat av ordentligt, utan att det så att säga handlar om en ny omgång - man ersätter så att säga ramsan, som inte "hjälpte", med vagning / buffning - desarmerar man den fullständigt, och barnet kommer inte att "ta" den i fortsättningen heller, så länge man ger upp den innan den åtminstone just då tagits emot

[Carin1]

Anna, jag visste inte att det var så fel att buffa vid kris, och jag har ansett att det varit kris då han legat o gallskrikit...hade inte gått in annars.
Jag ska hedanefter inte buffa alls m andra ord...hoppas jag inte raserat ramsan helt då..?? lät allvarligt det utdraget från Barnaboken...

[annawahlgren]

Utdrag ur Barnaboken Vad då

Inte läsa innantill så illa, när du nu på allvar ska läsa Sova hela natten-boken

Du fikar efter regler här som ska gälla jämt. "Jag ska hädanefter inte buffa alls med andra ord." Så går det inte till, så jag ber dig läsa - ber dig igen igen och igen...

SHN-kuren är en process. Som alla processer går den inte käpprätt på räls och den går definitivt inte av sig själv. Det kan vara fem steg fram, två steg tillbaka - som i alla processer. Men någonstans där framme hägrar ett mål för varenda process i skapelsen. Det målet gäller det att hålla för ögonen så att man arbetar på sikt. Är man på väg till ett utedass i mörkret (som jag är nu ) kan det hända att jag snubblar på stigen, som jag inte känner så väl. Därför känner jag av försiktigt hur jag går, jag rör mig noga och uppmärksamt, och det kan hända att jag snubblar i alla fall - ja, t o m faller, om det vill sig illa. Men jag har icke desto mindre hela tiden målet för ögonen, nämligen att jag ska gå på dass! Jag hänger inte upp mig på snubblandet, jag fortsätter, jag vet vart jag ska, jag vet vad jag vill, och jag vet hur man kommer dit. Men stigen går inte åt mig och inte mina fötter heller. Jag måste använda hjärnan, känseln, alla mina fem, för att inte säga sex, sinnen. Förstår du vad jag far efter

Du satte in buffande och solfjädrande i stället för ramsan (se mitt tidigare svar här). Därmed desarmerade du ramsan. Du tyckte det var KRIS därför att ramsan inte "hjälpte" (se din trådrubrik). Men att ersätta ramsan, som man inte ger så som den ska ges (och som du kunde mycket bra när du var i Gastsjön) dvs i en Attityd av totalt tveklös, betryggande Självklarhet, med buffning, vagning eller solfjädrande i hopp om att DET ska gå bättre (och det gör det ju - varpå man på ingen tid fastnar i buffningsträsket och barnet vaknar allt oftare, till slut så fort man lämnat rummet, för att bli mera buffat och mera buffat och mera buffat ), det är inte vad jag menar med KRIS. Man har då själv ställt till förvirring, släppt in orosvargar, gett upp för osäkerhet och frågetecken i skallen (och därmed rösten) - man har alltså snubblat på stigen och ligger kvar där, medan man glömmer vart man var på väg - man skulle till utedasset, ju I stället ligger man kvar på marken och ojar sig och konstaterar att stigen man följde inte leder någonstans, den "hjälper" inte.

Nej, det gör den inte, om man blir liggande på den.

Så sök inte regler för hur man JÄMT ska göra och vad man ALDRIG får göra etc etc etc, för några sådana regler finns inte, eftersom en process är en levande, föränderlig historia, inte en statisk och för evigt likadan. Det finns inga alltid gällande förordningar för alla som begår en mörk stig i natten på väg till utedasset heller.

Med KRIS menar jag en kris som barnet har, inte den eller de ömma.

Det kan vara svår sjukdom, det kan vara en ond mardröm, det kan vara svår övertrötthet, det kan vara hysteri (som är ett mycket allvarligt tillstånd barnet genast måste lösas ifrån. Hysteri är inte detsamma som skrik, ska påpekas. En hysterisk liten unge förlorar medvetandet till slut, och så långt får det aldrig gå).

Jag hoppas jag har förtydligat mig nu så att du kan fortsätta själv och gör det med den äran

Det har alla de som hjälpte dig och lärde upp dig och som framför allt hjälpte lille Tim, förtjänat.

[Carin1]

Hej!

I natt så körde jag helt utan buffning el dyl, gick inte alls in till honom, fast det behövdes ju faktiskt inte heller då jag ramsade nästan genast efter att lyssnat av snabbt att det var ett sånt gnäll/irritation som han inte skulle fixa själv. (hade även detta som mål dvs att enbart förlita mig på ramsan)
Så; han somnade som vanligt bra vid 19.00, vaknade sedan(precis som natten innan) 22.05, gnällde o börja gny o var irriterad, började stegra sig, då ramsade jag*4, han lyssnade o blev tyst på slutet. bakade ihop bekr.ramsan som vanligt, vilket jag gjort hela tiden, dvs jag har inte haft sista ordet, han blev då oftast tyst fa sen stegra lite igen. Men lugnade sig efter en stund och blev tyst.
Sen kort sagt var han helt tyst emellanåt för att sen börja gnälla/gnöla igen, han var irriterad på att han inte somnade tolkade jag det som, inte ledsen. Det kändes som det gick rätt bra faktiskt då jag ramsade, nackdelen var då att han låg o smågnölade o smågnällde lite hela tiden, varvad m tystnad helt i ca 5-10min, osv. Inget som jag la mig i, jag låg bara och lyssnade från min säng och skrev upp. Så han somnade först om HELT alltså, 23.45 ca. Innan dess upp o ner hela tiden varvat m tystnad.Jag var sparsam m ramsandet, tot i natt 6ggr och m. breda mellanrum. Då först kunde jag komma till ro utan vargar inne hos mig;) och somnade vid 01.00.
Han vaknade igen (samma visa som igår) vid 04.20, jag gick o ramsade nästan genast då jag visste det var vargtimmen det var frågan om och han inte fixat den själv senaste tiden. Han lyssnade och blev lite lugnare, låg o smågnölade upp o ner. Blev tyst vid 04.30, tror han somnade. Vaknade igen vid 05.30, grumsa, gnöla, gnällde, gjorde inget utan avvaktade till 06.00 då han började gnälla upp sig o börja småskrika, körde då den sk Pangramsan *4(så käckt jag kunde låta m tanke på min förkylningshesa o trötta röst)m mål att inte ramsa mer till jag skulle ta upp honom. Han lyssnade och tystnade ett par sek, sen upp igen o ner osv.
Vid 06.45(marg.kvart) tog jag upp honom då han varvade tystnad m mer o tätare gnäll/småskrik-protester som började stegras. Han var rätt grinig då men vaken förstås. Jag ville inte ramsa igen då det ju snart var dags att gå upp.
Så kontentan var ju rätt bra om det inte vore för att han inte somnade mkt snabbare än 1,5h el 45min, i den stilen. Han var dock lugn" hela natten kan man säga, måste ju förstås berott på mig och min självklara attitydramsa Men som sagt, varför inte somna?? Har jag gjort rätt i natt eller är det ngt jag borde/inte borde gjort? Borde jag kanske ramsat oftare dvs så fort han gnölat ett tag? Borde jag fått sista ordet?(i detta fall känner jag att jag skulle störa honom + att han ju redan tagit ramsan).
Inga gallskrik el ens skrik inatt,han varkade bara vilja somna..och var irriterad på det. Själv fick jag tot 4h sömn i natt,(resp 6h de 2 tidigare) men har jag gjort som man ska är det ju värt det. Undrar också om jag vågar lämna över till min man i natt, är rädd att han inte gör rätt" då han inte är lika insatt i detta som jag, han skulle dock läsa SHN-boken i dag på tåget sa han Vågar jag överlämna eller ska jag ta det själv tills Tim kommer på banan igen?
Är rädd att det kanske blir förstört" annars...hmm
Oops, en ny roman blev det, Tim sover så snällt sin lur1 i sängen, dessa lurar vågar jag säga går jättebra!
Vore glad för lite feedback här...

[annawahlgren]

I natt så körde jag helt utan buffning el dyl, gick inte alls in till honom, fast det behövdes ju faktiskt inte heller då jag ramsade nästan genast efter att lyssnat av snabbt att det var ett sånt gnäll/irritation som han inte skulle fixa själv. (hade även detta som mål dvs att enbart förlita mig på ramsan). - - -
Han var dock lugn" hela natten kan man säga, måste ju förstås berott på mig och min självklara attitydramsa

Pris och beröm Så ska det låta {|=

Nej, jag tycker inte ömme fadern ska ta över i natt. Han behöver läsa på mer och du behöver stärka din attityd i enlighet med nattens bravader, så att den sätter sig för lille Tim (som då också kommer att sova så skönt). Det tar sina modiga tre nätter efter röran du ställt till Så ta dem du, tycker jag absolut. Två till Pappa kan du då lära upp lite under tiden, i alla fall t o m första "stöten" kanske, innan han går och lägger sig. Och läser bok

[Carin1]

Anna, Tack för snabbt svar

Oki, då kör jag på precis som i natt då?? Är det ok att jag inte tar sista ordet? Ska jag ramsa oftare eller var det ok i natt? Jag tänkte att det kanske var därför han inte somnade, att jag inte ramsade flera ggr tills han blev helt tyst typ. Men visst är det ok att han gnäller el reagerar utan att jag ramsar igen om jag märker han går ner??
För ramsan tar han visst det var nog bara förtvivlade mamman som kände sig lite osäker innan helt enkelt.
Om han gnäller så avvaktar jag, går det inte upp så låter jag honom ta hand om det själv? Att han inte somnar, vad kan det bero på?

Bara ett par saker, sen är jag nöjd och Fit for fight igen ,
Kram!