– Stress är farligt av två anledningar. Dels kan den ge upphov till beteendeförändringar som är olyckliga, till exempel aggressivitet, frustration, rädsla och oro. Det kan i sin tur göra att klimatet i samhället blir hårdare och kallare. Dels är stress en avgörande orsak till stora folksjukdomar som diabetes, astma och hjärt- och kärlsjukdomar.
– Men jag finner det mycket troligt att det finns en koppling. Jag har även träffat barn med ålderförkalkning, något som hittills knappt existerat i den yngre befolkningen. Och vi vet att stress leder till ohälsa som i sin tur kan leda till specifika sjukdomar.
– På bara fyra år har utskrivningen av antidepressiva medel till barn fördubblats. Det är visserligen bra att det finns behandling, men jag tror att det är som att täcka smittkoppor med kosmetika. Samhället måste inse att stressen är ett hot mot folkhälsan och gå till botten med problemet.
– För tio år sedan satt jag i en tevesoffa och diskuterade nedskärningar i skolan. Då sade jag att de ansvarig politikerna förmodligen inte skulle vilja vara med när konsekvenserna visade sig. Det gör de nu. Det är nu det börjar och problemen kommer bara att fortsätta.
– Situationen i Sverige och i många andra välfärdssamhällen är bekymmersam. Det är barnen som blir lidande när föräldrarna frivilligt och ofrivilligt prioriterar karriären
.
Christina Ålander har varit ombud för Bris i snart trettio år. Det innebär bland annat att hon tar emot några av alla de samtal som kommer till Bris.
– Väldigt många av dem som ringer till barnens hjälptelefon klagar på magvärk, huvudvärk, nedstämdhet eller liknande. Och många av dem som ringer till vuxentelefonen, både föräldrar och personer som jobbar inom barnomsorgen, är oroade över stressnivån hos barnen.
När Christina Ålander får ett samtal av ett barn som har stressrelaterade symptom försöker hon hjälpa barnet att bena ut vad det beror på.
– Vi kommer väldigt ofta fram till att barnet har på tok för många aktiviteter. Hela deras vardag är inrutad och det finns ingen tid för eftertanke och vila. Ibland tycker de inte ens att aktiviteterna är speciellt roliga. Men de vill inte sluta eftersom de är rädda för att föräldrarna ska bli besvikna eller gå miste om de pengar som de betalt för aktiviteten.
– Men barnen orkar inte leva med ett ständigt schema. De behöver tid då de bara kan vara och göra ingenting. Nu märker vi att barnen tar slut när de är femton, sexton år. Då säger de att de är så stressade av allt de borde göra att de inte orkar göra någonting alls.
– Det måste bli ett barnvänligare samhälle. Det är underbart att få och ha barn, men i dag ser många det som ett hinder. Det kan kanske verka bortskämt att klaga när vi har en sådan hög materiell standard i välfärdssamhället. Men pengar kan inte köpa psykisk hälsa. Ett barn som lever i ett fattigt land, men som har mindre leksaker och prylar och mer tid med sina föräldrar än ett barn i välfärdssamhället har, mår kanske bättre, avslutar Peter Währborg.
* Sofia Andersson är svensk frilansjournalist med psykologi, sociologi och pedagogik som specialämnen.