Nu håller jag på att spricka!! (dagis-ångest) *gråt gråt*

[Mamasamueli]

Här kommer jag och häver ur mig lite... hoppas att det är OK.

När Samuel var 10 månader började jag arbeta på ett dagis. Jag är högstadielärare och ville jobba inom en annan "gren" av skolvärlden, "förskolan", för att få vidgade vyer. Det var hemskt. Jag vill inte skriva så mycket om det nu i det här inlägget, men jag kanske gör det senare... Jag grät varje dag på grund av det jag såg på jobbet.

Jag brukar hålla till på en annan föräldrasajt (somliga av er vet var) och där brukar det med jämna mellanrum komma upp "dagis-trådar". Jag tycker att det känns så konstigt att de föräldrar som jag brukar prata med om allt möjligt och har så mycket gemensamt med inte alls har samma uppfattning som jag i just denna fråga. Därför har jag kollat in på det här foumet och känt att det är skönt att det åtminstone finns några mer än jag som vägrar dagis!

Det är så svårt att stå för detta val. Man måste ständigt svara på frågor, "varför?? Och tycker du att jag är en dålig förälder som har mitt barn på dagis???? " Jag önskar att jag kunde svara "JA! Jag hatar dagis! Dagis ger mig ångest!!! Du misshandlar ditt barn som sätter det på dagis!!!" Men så kan man ju inte svara. Det är mina känslor, men jag vet att många inte har något val och att många faktiskt tycker att dagis (förskola) är bra.

Då och då skriver någon "Oj, mitt barn grät när jag gick, ska det verkligen vara så?" Och så får man svar "Ooo nej, det är inte normalt, usch du har nog ett dåligt dagis!" Men jag tror att det är betydligt mer vanligt än vad dessa föräldrar försöker ge sken av. Jag tror att det är mer regel än undantag att barn gråter otröstligt på inskolningen (nu pratar jag då om små barn under 2 år) och att personalen förskönar och slätar över.



Förlåt mig, men jag håller på att spricka och jag behöver någon att prata med. Det här är så fruktansvärt jobbigt.

[Gäst]

Hejhej igen !
Verkar alltid vara jag som svara på dina trådar .

Jag är bara lite nyfiken - hur gammal är Samuel? Hur har ni gjort för att vägra dagis? Vi är mitt uppe i planerar-tagen för hösten, för att Anton ska kunna vara hemma ett tag till, och jag behöver lite tips o ideer . Lösa det kommer vi ju att göra, men gärna på ett smart o fiffigt sätt 8) .

/Jennypenny

[Mamasamueli]

Hehej polarn! Det är du och jag tydligen!

*viskar* Du kan läsa i den här tråden om vår lösning:
http://www.sjalbarn.se/data/forum/viewt ... highlight=

Nu är Samuel 16 månader. Jag har precis fyllt i en föräldrapenning-blankett där jag ta ut de sista SGI-dagarna *nervööst* - den 15 mars tar jag ut den sista! Sen är min SGI borta, slut, paj Jag blir fattig. Jag har 41 lägstanivådagar kvar då som jag ska suga på lääänge, bara så att det på papperet syns att jag är sysselsatt Inbillar jag mig i alla fall.

Precis nu kände jag plötsligt JAG MÅSTA JOBBA!! min man får vara hemma, han har hursomhelst ingen SGI så det spelar ingen roll för honom. Men fy vad tråkigt att jobba förresten!

Idag känner jag mig inte lika nere, jag ska sluta tänka på alla stackars gråtande dagisbarn! Nu ska jag tänka på hur bra vi ska ha det härhemma jag och min son

[Fjällfolket]

Hello!

Här är en hemmaförälder till utan SGI 8)

Jag är hemma utan inkomst, maken tar fp eller jobbar hemma så vi är hemma båda sen i somras... mmmyyyz

/Fjällmor

[marie-d]

Ett sätt att behålla sgi:n och ändå behålla sgi:n är att inte ta ut några föräldradagar första året och sedan ta ut i genomsnitt 4,5 dag/vecka alt 5 dagar men då räcker det bara till knappt 3år.
Är man hemma båda två deltid går det kanske att saxa lite med arbetstider så att man bara behöver ta ut 4,5 dagar/vecka.
Vi har två barn 9 månader och 2, 5år.
Vi har gjort så här:
född juli(fick semesterlön då)
Tog ut 156 dagar år 1
Tog sedan ut juli-mars 186 dagar
lillebros föddes april 06( Har nu 618 dagar kvar)
april 06-mars 07( planerar ta ut 52 dagar)
april07-mars08 (234 dagar 4,5dagar per vecka)
april08-mars09(234 dagar 4,5 dagar per vecka)
Efter detta har vi 98 dagar kvar, vilket räcker till att förkorta arbetstiden ett tag till om inget småsyskon tittar ut förstås.

[kokos]

Men jag fattar inte en sak... Om man INTE får fler barn tätt (vi får troligtvis inte det, som det verkar), hur gör man då för att få vara hemma länge utan att förlora sitt jobb på kuppen? För man har väl bara "rätt" att vara föräldraledig i 1.5 år gentemot arbetsgivaren?

Jag gruvar mig nåt vansinnigt att gå till mitt jobb och berätta att jag vill vara hemma längre. Hur gör man? Hoppas på att dom är snälla?

[marie-d]

Så länge man har föräldradagar kvar kan man vara hemma alltså går det att lösa att vara hemma 3år utan att bli av med jobb eller sgi.

[kokos]

marie-d: jahaaaa! Det var som tusan. Undrar om min arbetsgivare vet om det. Finns det någonstans man kan läsa om de där reglerna så man kan trycka upp det under näsan när man tar snacket?

Tack för info. Jag har knappt tagit ut några dagar med Edvin och har ett gäng sparade från Adrian så det här kan nog bli bra!

[marie-d]

Det står i föräldraledighetslagen.

[Mamasamueli]

Ett sätt att behålla sgi:n och ändå behålla sgi:n är att inte ta ut några föräldradagar första året och sedan ta ut i genomsnitt 4,5 dag/vecka alt 5 dagar men då räcker det bara till knappt 3år.

Jo, det är ju så man "ska" göra! Men min man pluggade första året jag var hemma med S så vi var tvungna att leva på min föräldrapenning. Annars hade jag tagit ut så lite som möjligt första året.

Men hörrni, vad säger ni till folk om VARFÖR ni vill vara hemma med era barn? Och vad säger ni om dagis..... Ge mig lite catch-phrases eller vad de heter!

[marie-d]

Jag säger att jag inte tror att de har något större behov av förskolan förrän någonstans 3-4år.
Andra barn kan man träffa ändå, om man vill, via ÖF och annat.

[ms Sophie]

Jag brukar säga att maken är hemma till augusti när de frågar hur länge hon ska vara hemma och sedan "svävar" jag på svaret.
Frågar de inte mer så säger jag inte mer.
Fegt
Men jag orkar inte försvara mig hela tiden.
När det kommer fram att dottern inte ska börja dagis till hösten utan vara hemma med en kompis och hennes dotter + bebis 3 dagar i veckan lär väl alla få dåndimpen med tanke på att det varit många reaktioner på att hon inte börjat på dagis än.

När den dagen kommer då jag måste börja försvara och förklara mig (att det ska behöva vara så) kommer jag säga att tids nog kommer hon att gå på dagis eller liknande. Tids nog kommer hon behöva kontakt med andra barn och vuxna i större utsträckning. Men för närvarande får hon utveckling och stimulans i att världen får vara liten innan den blir stor.

[marie-d]

Jag bryr mig faktiskt inte så mkt om vad andra tycker angående dagis.
Många tror jag ändå känner att det känns fel att lämna en gråtande liten 1-1,5åring. Vissa barn stormtrivs men majoriteten reagerar en del.
För skoj skull frågade jag vår bvc-sköterska(dagisvänlig) om hon tyckte vi skulle ta plats i april, om vi får eller om jag skulle vänta längre. Bara för att få höra hennes argumentation.
Hon sa då att det skulle vara bra för sonen att vara utan mig för även om vi träffade barn(ÖF) så hade han mig i lokalerna(=trygghet) och det skulle han vänjas av med i och med dagis. Så hon tyckte han skulle placeras trots att jag är hemma.
Själv tycker jag det låter helmärkligt att man kan tycka att det är fel att barnen har tryggheten av att ha föräldern i närheten. Hon ursäktade sig lite med att han inte verkade modersbunden alls och det är han verkligen inte.
När vi är på ÖF/Lekparken leker och grejar han hela tiden. Han kommer endast till mig om han blir ledsen för att något har hänt.
Det känns som om argumentationen för dagis är att de ska bli självständiga men jag tycker det känns som det är precis tvärtom. När det väl har föräldrarna är det väldigt klängigt.
Anledningen till att jag inte bryr mig så mkt om all detta med att de blir föräldrarbundna, osjälvständiga mm är att jag tycker mina barn talar för sig själva genom sitt sätt att agera när det gäller de bitarna.

[susanneethel]

Men hörrni, vad säger ni till folk om VARFÖR ni vill vara hemma med era barn? Och vad säger ni om dagis..... Ge mig lite catch-phrases eller vad de heter!

Jag har sådan tur att min mamma och pappa, och svärmor och svärfar också, tycker att dagis för småbarn är skit. Så vi har alltid varit helt överens. Inget försvar har behövts där. Mamma tycker det är helt och hållet dåligt med dagis faktiskt.

Vad andra människor tycker bryr jag mig mindre om, jag svarar lite olika beroende på vad jag är på för humör.
En gång svarade jag att han är min unge och jag ska ta hand om honom själv. Irriterad version.
Diplomatisk version: Nä, jag tycker att det är onödigt.
Annat förslag: Jag tror att små barn mår bäst av att tas om hand av sin familj.

Om någon frågar Om han går på dagis så kan man ju bara undvika diskussion. Svara nej bara. Se glad ut. Tar man upp att man tycker det är dåligt till någon som har sina barn på dagis måste de ju försvara sig, och det kanske man inte orkar diskutera alla gånger. Det verkar vara en öm tå.
Om de säger att barn behöver dagis för vad det nu kan vara, som man inte lär sig på hemmaplan, (bitas och knuffas?) så kan man ju svara: Jaså, tror du det. Man behöver ju inte ta upp sin tid och energi med meningslösa diskussioner.

[ms Sophie]

susanneethel:

Vad andra människor tycker bryr jag mig mindre om, jag svarar lite olika beroende på vad jag är på för humör.
En gång svarade jag att han är min unge och jag ska ta hand om honom själv. Irriterad version.
Diplomatisk version: Nä, jag tycker att det är onödigt.
Annat förslag: Jag tror att små barn mår bäst av att tas om hand av sin familj.

Om någon frågar Om han går på dagis så kan man ju bara undvika diskussion. Svara nej bara. Se glad ut. Tar man upp att man tycker det är dåligt till någon som har sina barn på dagis måste de ju försvara sig, och det kanske man inte orkar diskutera alla gånger. Det verkar vara en öm tå.
Om de säger att barn behöver dagis för vad det nu kan vara, som man inte lär sig på hemmaplan, (bitas och knuffas?) så kan man ju svara: Jaså, tror du det. Man behöver ju inte ta upp sin tid och energi med meningslösa diskussioner.

Bra svar tycker jag! Ibland får man ju "glida undan" för i alla fall jag orkar inte debattera om detta hela tiden. Varför är det legitimt att ifrågasätta och fråga de som inte väljer att ha barnen på dagis medan det är helt naturligt och ok att sätta barn från 1 år på dagis? Man är snarare konstig som ifrågasätter det.