Attityden

sandrasundell · Inlägg av **sandrasundell** » tor 11 jan 2007, 01:28

Har nu suttit och läst om kuren och läst myckr fråghor och svar här på forumet. Det som verkar vara det absolut svåraste och iallafall mitt största problem är attityden. Hur i hela h....e plockar man fram den rätta självklara nuärdetnattochdagsattsova attityden när lilla hjärtat bestämt sig för att hon ska minsan inte alls det somna om spelar ingen roll hur man buffar och ramsar? Kan tillägga att min älskade lillterror snabbt kom på att om man låg och lät aaaaaaaaaa medans man blev buffad så lät juh det jätteskojjigt...

Kantarella · Inlägg av **Kantarella** » tor 11 jan 2007, 20:10

Hej

Jag tror att du svarar dig själv här i inlägget.... och att du har börjat i fel ände.

Hur i hela h....e plockar man fram den rätta självklara nuärdetnattochdagsattsova attityden när lilla hjärtat bestämt sig för att hon ska minsan inte alls det somna om spelar ingen roll hur man buffar och ramsar?

Att hon inte somnar om trots buffande och ramsande beror just på en brist på attityd. Mamma förmedlar inte att nu-är-det-dags-att-sova-och-sova-hela-natten-lång-som-alla-människor-gör-och-gjort-i-alla tider.

Mitt råd är att sluta buffa och ramsa utan innehav av attityd. Det kommer inte att gå utan bara bli ](*,)

Hur skaffar man sig då denna magiska attityd? Jaa, det är nog individuellt. Men främst handlar det om en total övertygelse om att man gör "rätt"- i hjärtat och ända in i märgen. Å den enklaste vägen dit är att läsa, läsa på och läsa ännu mer om SHN-kuren och sedan BESTÄMMA sig (om man nu kommer fram till att man vill köra på förstås

).
Sen kan det kanske funka med att tänka sig de besvär man har idag, multiplicera dem några gånger, addera några år och fundera på vart man är då? Själv hade jag varit på psyket....

/Åsa

Kantarella · Inlägg av **Kantarella** » tor 11 jan 2007, 20:12

En sak till.....

Låter det aaaaaah och är jätteskojigt när man buffar, har man antagligen hamnat i buffningsträsket..

Hojta gärna till om du undrar över något.

/Åsa

Inlägg av **annawahlgren** » sön 14 jan 2007, 03:07

Tack, Kantarella

Attityden fixar man lätt som en plätt

genom att iaktta följande:

1. man läser in sig på Standardmodellen och fattar poängen med den, nämligen att lilla barnet vid varje mål - med allt vad därtill hör - får samtliga sina allmänmänskliga behov tillfredsställda, förebyggande och med råge, alltså utan att behöva skrika sig till saker och ting av brist på det ena eller det andra.

2. När man då vet med sig att man gett lilla barnet precis allt som behövs för ett gott liv, enligt Stadardmodellens program till punkt och pricka hela vägen, kommer Attityden svischandes som ett brev på posten. Man kan nämligen säga sig fullt sanningsenligt (och därmed överföra till barnet) att nu har lilla älsklingen fått precis allt hon/han behöver här i världen för att må hur bra som helst, så nu varken kan eller ska jag lägga mig i mera utan låta barnet vara i fred. Jag ska dra tillbaks alla orosvargar som inte behövs ett dugg och sköta mina egna affärer, viss om att lilla barnet sköter sina, tills det är dags för nästa mål med allt vad därtill hör, klockan si och så enligt mina genomtänkta förhandsberäkningar.

3. Man tar sedan itu med sina andra sjutton bebisar i rummet bredvid som ligger på rad och vrålar som galningar och genast måste få vad DE behöver, NU

4. När det är gjort rusar man ut i lagårn och mjölkar sina arton kor, som man har om inte annat så i sin intensiva fantasi.

Det är Attityd

Motsatsen alltså till oro, överkoncentration, överarbetning, hispa, ängslan, obesvarade frågor. Man HAR svaren när man vet exakt vad man gjort och varför, och då vågar man också hålla sig lugn och låta barnet vila i fred i sitt eget lilla goda liv utan att klistra sin ständiga närvaro på en liten person som har lika mycket behov av god och lugn avskildhet mellan varven som en stor, dvs som man själv

Och det riktigt fina i kråksången är att när man väl fått korn på Attityden av Självklarhet, det minsta lilla - när man efter ett lyckat mål med allt vad därtill hör och ty åtföljande skön sömn hos lilla barnet - hör sig själv tänka/känna: "Jag KUNDE! Titta så bra det gick

" då hamnar man i en god cirkel. Självkänslan bygger på sig själv. Man börjar tro på sig själv som mamma / pappa. Och barnet svarar omedelbart på detta. Varvid man känner allt större förtroende för både lilla barnet och sig själv. Och så vidgas den goda cirkeln till att omfatta allt mer. Och mer. Och mer

Oron är den värsta boven i all barnavård.