Hej!
Min stora tjej som är drygt 2,5 har nu kommit på att spjälsängen inte är något hinder längre. Hon har alltid varit vaken lite på småtimmarna, men efter många kurar så har hon iallafall varit nöjd och glad. Vi har då kört efter principen "Man kan inte tvinga henne att sova, men hon har iallafall chansen". Men nu har hon kommit på att man kan faktiskt klättra ur spjälsängen själv. Och det gör hon! Sedan den nya förmågan kommer hon varje natt. Vi har bytt spjälsängen mot en madrass på golvet av rena säkerhetsskäl, det ser nämligen lite vanskligt ut när hon sitter och balanserar på "räcket".
Jag har försökt att gå tillbaka med henne, men det är bara en tidsfråga innan hon kommer igen.
Jag har provat att låta henne ligga kvar och själv gå till hennes säng för att få sova lite, men då kommer hon efter dit istället.
Jag är inte så förtjust i tanken på att ha henne i vår säng överhuvudtaget, men om hon SOV så skulle jag stå ut. Men hon är ju vaken precis som hon alltid varit och ligger och pratar och petar och sjunger och busar....
Alltså, hur får jag bukt med detta, jag vill ju att hon ska sova i sin egen säng?
(Jag kan tillägga att hon har aldrig sovit i vår säng tidigare).
Hoppas att någon har några bra tips!
/T
Hjälp, vi har fått en "nattvandrare"...
Hjälp, vi har fått en "nattvandrare"...
Mamma till två döttrar, födda 02 och 04.
Vi hade stora sömnproblem med stora tjejen, men med den lilla hade jag Barnaboken till hands och har använt verktygen från dag 1.
Vi hade stora sömnproblem med stora tjejen, men med den lilla hade jag Barnaboken till hands och har använt verktygen från dag 1.
Hej!
Hon har kommit in i en ond cirkel, som ni måste hjälpa henne bryta.
Helt riktigt resonerat om att även om hon inte sover har hon chansen
Jag tycker ni ska ha spjälsängen i alla fall, lägg madrassen nedanför IFALL hon skulle tippa över kanten.
Nu gäller det för dig att vaka.
Så fort hon kommer in till er, leder du in henne i sängen omedelbart igen,
och säger en godnatt-ramsa.
Igen, och igen, och igen. Det kan ta några nätter, men det är det värt.
VAD hon än säger svarar du med ramsan "goddag yxskaft" liksom.
Så här kan hon ju inte hålla på, ingen av er får ju sova ordentligt.
Läs här på forumet om sova-hela-natten för större barn.
Lycka till!
kram anna
Hon har kommit in i en ond cirkel, som ni måste hjälpa henne bryta.
Helt riktigt resonerat om att även om hon inte sover har hon chansen
Jag tycker ni ska ha spjälsängen i alla fall, lägg madrassen nedanför IFALL hon skulle tippa över kanten.
Nu gäller det för dig att vaka.
Så fort hon kommer in till er, leder du in henne i sängen omedelbart igen,
och säger en godnatt-ramsa.
Igen, och igen, och igen. Det kan ta några nätter, men det är det värt.
VAD hon än säger svarar du med ramsan "goddag yxskaft" liksom.
Så här kan hon ju inte hålla på, ingen av er får ju sova ordentligt.
Läs här på forumet om sova-hela-natten för större barn.
Lycka till!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
-
Katarina-Mamma duracell
- Inlägg: 861
- Blev medlem: tor 25 nov 2004, 22:18
- Kontakt:
Hej!
Vi har också haft en nattvandrare, vi fick under en tid själva turas om att vara vaken på natten.
Vi fick sitta i en bekväm stol och med ramsan hindra sonen från att låta benen komma över kanten. Första nätterna var frustrerande eftersom gråt och besvikelse över att inte få komma upp var högjlutt och långvarigt.
Det kändes hårt att gång på gång hindra från att komma upp, vem vill egentligen göra sitt barn ledset eller argt, speciellt inte på natten eftersom man är trött.
Men man får inte ge upp, det är ju för barnets bästa man sitter där. För att de ska känna trygghet i att ligga i sin egen säng och att känna att sömn är något gott.
Vi kämpade hårt med att övertala och hålla en självklar attityd om att på natten sover man. Men efter tre månader med bättre och sämre nätter har vi nu en lillkille som snällt läägger sig i sin säng på kvällen, och sover hela natten. Visst har vi nätter han kommer upp, men de har blivit sällsynta.
Ge inte upp, du måste hålla din attityd av självklarhet, vacklar den, kommer nattvandrandet.
Lycka till och kämpa vidare
Vi har också haft en nattvandrare, vi fick under en tid själva turas om att vara vaken på natten.
Vi fick sitta i en bekväm stol och med ramsan hindra sonen från att låta benen komma över kanten. Första nätterna var frustrerande eftersom gråt och besvikelse över att inte få komma upp var högjlutt och långvarigt.
Det kändes hårt att gång på gång hindra från att komma upp, vem vill egentligen göra sitt barn ledset eller argt, speciellt inte på natten eftersom man är trött.
Men man får inte ge upp, det är ju för barnets bästa man sitter där. För att de ska känna trygghet i att ligga i sin egen säng och att känna att sömn är något gott.
Vi kämpade hårt med att övertala och hålla en självklar attityd om att på natten sover man. Men efter tre månader med bättre och sämre nätter har vi nu en lillkille som snällt läägger sig i sin säng på kvällen, och sover hela natten. Visst har vi nätter han kommer upp, men de har blivit sällsynta.
Ge inte upp, du måste hålla din attityd av självklarhet, vacklar den, kommer nattvandrandet.
Lycka till och kämpa vidare
Mamma till två barn som får Emil i Katthult att blekna
blogg om pyssel och allt därtill: krumelurans.blogg.se
blogg om pyssel och allt därtill: krumelurans.blogg.se
Man ska alltså ramsa...
Det visste jag nog innerst inne, men det känns så trist att ropa ramsor till stora tjejen när man vet att lillasyster som är lättväckt på småtimmarna kanske vaknar....
Ibland när jag gått tillbaka med henne så dröjer det kanske en halvtimme innan hon kommer nästa gång. Det känns inte så lockande att sitta och vänta "ifall att", sannolikheten att jag somnar först är stor! Och när jag väl har somnat så märker jag oftast inte att hon är på väg förrän hon redan sitter i fotänden av vår säng, med gosedjur och allt.
Jag kanske ska försöka "låna ut" lillasyster, och ta några tuffa nätter med ramsande och se hur det går.
Tack för era svar!
/T
Ibland när jag gått tillbaka med henne så dröjer det kanske en halvtimme innan hon kommer nästa gång. Det känns inte så lockande att sitta och vänta "ifall att", sannolikheten att jag somnar först är stor! Och när jag väl har somnat så märker jag oftast inte att hon är på väg förrän hon redan sitter i fotänden av vår säng, med gosedjur och allt.
Jag kanske ska försöka "låna ut" lillasyster, och ta några tuffa nätter med ramsande och se hur det går.
Tack för era svar!
/T
Mamma till två döttrar, födda 02 och 04.
Vi hade stora sömnproblem med stora tjejen, men med den lilla hade jag Barnaboken till hands och har använt verktygen från dag 1.
Vi hade stora sömnproblem med stora tjejen, men med den lilla hade jag Barnaboken till hands och har använt verktygen från dag 1.
Hej Trollet
Jag har läst om de som lägger sig och sover på en madrass utanför barnets dörr för att därmed genast märka om barnet är på väg upp och samtidigt själv ha möjlighet att slumra till mellan barnets försök till nattvandring.
Kanske kan det vara något?
Louise
Jag har läst om de som lägger sig och sover på en madrass utanför barnets dörr för att därmed genast märka om barnet är på väg upp och samtidigt själv ha möjlighet att slumra till mellan barnets försök till nattvandring.
Kanske kan det vara något?
Louise
Pojke juli 2004. SHN september 2004.
Flicka f?dd oktober 2000.
Flicka f?dd oktober 2000.
Hej,
tänkte bara förmedla några ord från Anna Wahlgren gällande att flytta ut lillasyskon när storasyskon nattstrular. Gör inte det! Låt dem ligga i samma rum ändå. Jag har en tjej på snart 2½ år som har kvällstrulat en hel del och gjort en del ljud under natten. Jag tänkte också flytta ut lillasyster under en period för att "kura " iordning storasyster.
Men jag fick tipset från Anna Wahlgren att inte flytta ut någon. Lillasyskon tar inget extra för ett par ramsor under natten. Antingen sover hon och då hör hon inte eller så är hon vaken och får bara ytterligare besked.
Jag lät båda ligga kvar i samma rum när jag tog tag i vårt kvällsstrul och det funkade jättebra. Lillasyster brydde sig inte och nu sover de båda gott och verkar inte störas av om någon nattstrular eller skriker (om de är sjuka eller nåt) Man har allt att tjäna på detta i längen!!Rekommenderas!
Lycka till
Kram Jessika
tänkte bara förmedla några ord från Anna Wahlgren gällande att flytta ut lillasyskon när storasyskon nattstrular. Gör inte det! Låt dem ligga i samma rum ändå. Jag har en tjej på snart 2½ år som har kvällstrulat en hel del och gjort en del ljud under natten. Jag tänkte också flytta ut lillasyster under en period för att "kura " iordning storasyster.
Men jag fick tipset från Anna Wahlgren att inte flytta ut någon. Lillasyskon tar inget extra för ett par ramsor under natten. Antingen sover hon och då hör hon inte eller så är hon vaken och får bara ytterligare besked.
Jag lät båda ligga kvar i samma rum när jag tog tag i vårt kvällsstrul och det funkade jättebra. Lillasyster brydde sig inte och nu sover de båda gott och verkar inte störas av om någon nattstrular eller skriker (om de är sjuka eller nåt) Man har allt att tjäna på detta i längen!!Rekommenderas!
Lycka till
Kram Jessika