Hej!
Jag tror säkert att ni kan få ordning på detta! Visst, hon har fått syskon, och två till på köpet på olika ställen, men även om det är omtumlande så har hon sin familj kvar! Det är inte synd om henne, utan hon är del av ett stort sammanhang som kommer ge henne så mycket! Det är dock viktigt att hon fortfarande får känna sig behövd, i en väldigt praktisk mening. Jag tror att det handlar mer om det än något annat egentligen. Här är en tråd som kanske kan inspirera:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=9469
Hur ser era dagar ut, vad gör ni, vad har ni för rutiner? Ta fasta på rutinerna, involvera henne i småbarnen, ta henne i bruk. Sen får man ju förstås vara liten och regrediera ibland också, så bli inte oroliga om hon plötsligt tycker att hon är en liten bebis igen som vill bli ompysslad!
Om sömnen:
Ingenting är försent att ändra på!! Jag skulle rekommendera att ni tar hand om det lilla sömnstrulet med några nätters kur, som går ut på att hon åter ska känna sig trygg i sitt rum. Hur du gör kan du läsa om här på forumet "Kuren för äldre barn", eller vad det heter. Med glad och säker attityd kan ni utan omsvep ta bort nattlampan, göra riktigt roliga läggningar med mycket skratt, kort saga och så i säng. Dörren på glänt och ramsa ut. De första nätterna får ni hålla vakt utanför rummet och genast leda tillbaka om hon kommer upp. Men som sagt, läs mer först på det andra forumet!
Lycka till med allt! Skriv igen och rapportera!
Åsa B
Dottern har blivit så ooootroligt svartsjuk på sonen här hemma. Hon är väldigt noga med vad som är hennes saker även om hon själv leker med sonens saker. Hon har även börjat klösa sig själv i ansiketet vid raseriutbrott, så att hon får röda märken. 
Säger jag till henne att hon t.ex inte får röra något blir det genast: "Ingen tycker om mig!" osv och stora märken av hennes naglar på kinderna. Jag förstår att det är en stor omställning för henne att plötsligt vara storasyster på båda ställena, men något borde jag ju kunna göra tycker jag... Hennes nattsömn har fungerat bra, men nu funkar den inte alls längre. Hon vaknar på nätterna och är fullkomligt panikslagen, gråter och skriker. Hennes nattning ser i dagsläget ut så att hon ligger i sängen, rummet är nersläckt och hon har sin lilla nattlampa i handen. Jag ligger på en madrass på golvet och hon lyssnar (tillsammans med mig på madrassen) på bandsaga tills hon somnar. Detta kan ta mellan 5-40 min. Därefter kommer hon springande till mitt rum på natten och jag lägger mig på madrassen igen. Numera vaknar jon vaaaaarje natt! Jag vet att det är mycket som skulle ha gjorts på annat sätt. Vi har tex lagt sonen på ett eget rum när vi började kuara honom, och nu i efterhand skulle barnen haft samma rum. 
Men det som är gjort är gjort. Hur kan man gå vidare? Någon som kan hjälpa mig att få ordning på vårt liv? 